Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren ansvarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
I DN Debatt kritiserar läkare och forskare de antaganden som gjorts i TLV:s hälsoekonomiska bedömning till NT:s råd för Alzheimerläkemedlet lecanemab (Leqembi) (26 april). De menar att Northern Territory Councils nej bygger på TLV:s hälsoekonomiska analys, som är fundamentalt felaktig. Eftersom vi inte delar den slutsatsen skulle jag vilja förklara den avvägning vi gjorde i vår utvärdering.
Först och främst vill jag säga att jag har full förståelse för att man som läkare vill ge bästa möjliga vård till sina patienter. Detta är också utgångspunkten för TLV. Detta innebär att patienter behöver tillgång till mediciner som kommer att gynna dem. TLV:s uppdrag för läkemedel som administreras på sjukhus är att ge NT-råden underlag för en mycket svår men nödvändig balansgång, som säkerställer att hälsoresurserna används där de är mest fördelaktiga för hela patienten.
Debattörer menar att TLV gör antaganden som inte stämmer överens med hur Alzheimers sjukdom utvecklas och hur behandlingar bromsar sjukdomsutvecklingen. Det är här viktigt att veta att TLV utvärderar läkemedels hälsoekonomi utifrån tillgänglig vetenskaplig dokumentation. Vår analys börjar vanligtvis med kliniska data som lämnas in av det sökande företaget. När det gäller lecanemab har den terapeutiska effekten efter avslutad behandling inte studerats och är därför mycket osäker.
TLV-analys bygger på etablerade metoder och en omfattande bedömning av både effektivitet och kostnad.
Analysen antog att behandling med lecanemab skulle bromsa försämringen av Alzheimers sjukdom och att läkemedlets ”bromsande effekt” skulle pågå så länge som patienterna fick behandling. Det danska medicinska rådet gjorde samma antagande när det rekommenderade att lecanemab inte skulle användas i Danmark i slutet av 2025.
Debattörer menar också att TLV räknat med en orimlig kostnad för att ge läkemedlet till sjukhuspatienter. De säger att även om läkemedlet var gratis så skulle behandlingen inte vara kostnadseffektiv utifrån hur vi beräknar det. Vi förstår att det kan verka så vid första behandlingen, men en närmare titt på både vår rapport och NT-rådets rekommendationer visar att det inte stämmer. Eftersom kostnaderna är osäkra presenterade TLV flera olika beräkningar (vissa med högre kostnader, några med lägre kostnader). NT-rådet har i sina överväganden klargjort att man utgick från det lägsta kostnadsantagandet. Vid den av NT-rådet valt utgångspunkt finns en prisnivå där behandlingen är kostnadseffektiv, men detta kommer att kräva lägre priser från företaget vid den begränsade effektnivå som visas.
Slutligen har TLV fått kritik för att inte använda svenska data om sjukdomsförloppet. Tvärtom presenterade studien två scenarioanalyser baserade på data från Svenska Demensregistret och två baserade på data från amerikanska patienter.
TLV-analys bygger på etablerade metoder och en omfattande bedömning av både effektivitet och kostnad. Genom att konsekvent tillämpa samma principer för alla läkemedel bidrar TLV till att hälso- och medicinska prioriteringar prioriteras på ett transparent och jämlikt sätt. Detsamma gäller i detta fall.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
