Det svenska högskolesystemet har förvisso sina utmaningar, men det grundläggande problemet är inte antalet universitet. Redan idag har företagen svårt att hitta rätt kompetens och situationen riskerar att förvärras om tillgången till högre utbildning och forskning blir geografiskt begränsad.
Nästan hälften av Sveriges varuexport genereras utanför storstäderna. Samtidigt förändras företagens kompetensbehov snabbt till följd av klimatförändringar, teknisk utveckling och andra samhällsutmaningar. Företag över hela landet behöver en grupp ingenjörer, IT-specialister, ekonomer och andra kvalificerade yrkesmän för att växa och bli mer konkurrenskraftiga. Vi behöver också sjuksköterskor, lärare och socionomer. Här spelar svenska universitet och nya universitet en avgörande roll. I dagsläget utbildar de nästan 40 % av alla elever i Sverige.
Denna utmaning förstärks ytterligare av det faktum att högutbildade personers geografiska rörlighet är relativt låg. Hela 88 % av studenterna som studerar i storstadsområdena stannar i storstadsområdet efter examen. Därför kan företag över hela landet inte förlita sig på storstadsuniversitet för att ge dem högutbildad kompetens.
Men måste verkligen alla universitet forska? Ja, faktiskt. Forskning är en grundläggande förutsättning för utbildningens kvalitet. Brist på forskningsresurser undergräver kopplingen mellan utbildning och forskning, med långsiktiga konsekvenser för både studenter och arbetsmarknad.
Bara för att alla universitet forskar betyder det inte att alla måste forska om allt. Ett effektivt nationellt nätverk av lärosäten ska bygga på profilering, samarbete och arbetsfördelning. Detta förutsätter dock att alla lärosäten har tillräckliga resurser för att skapa en stark långsiktig miljö inom sina respektive kompetensområden. Detta görs ofta i samarbete med närliggande verksamheter.
Det hävdas också slentrianmässigt att forskningsresurserna är för spridda, vilket skadar utvecklingsmöjligheterna för äldre universitet. Statistik visar motsatsen. Trots sitt breda utbildningsuppdrag får framväxande universitet bara cirka 15 procent av sin forskningsfinansiering från regeringar. Däremot får de fem bäst finansierade universiteten mer än hälften av finansieringen. Forskningsresurserna är redan koncentrerade till Sverige.
Så att förespråka en minskning av antalet universitet är att angripa fel problem. Risken är ett utbildnings- och forskningssystem som lämnar stora delar av näringslivet utan tillgång till den kompetens och innovativa miljö de behöver för att växa. Vi tror helt enkelt inte att de flesta företag stöder företagarnas förslag att minska tillgången till forskning och utbildning över hela Sverige.
Vi vill alla bygga ett starkt och konkurrenskraftigt Sverige, med framgångsrika företag som kan stödja välfärden långt in i framtiden. Därefter måste vi flytta vårt fokus från att ifrågasätta enskilda komponenter till att titta på helheten. Vi på KKstiftelsen välkomnar konstruktiva och positiva diskussioner om detta, men det måste utgå från företagets behov.
Eva Sherin, VD för KK Foundation
