Karin Melin har varit arbetslös sedan hon blev uppsagd från jobbet på Rekarmissen. När hon söker ett nytt jobb i branschen kommer hennes lön att sänkas med tusentals yen. Anledning: Nya arrangemang som är lätta för välgörenhetsorganisationer att utnyttja.
Artikelsammanfattning
Karin Merin, som jobbade som second hand på Lakalmissen, fick sparken efter mer än åtta år på företaget. Hon kritiserar bland annat hur hennes diagnos hanterades och hur hennes anpassning försvann med tiden. Nya arrangemang inom den idéburna begagnade industrin har resulterat i att vissa lönesubventionerade tjänster tillhandahålls till mycket låga löner. Facket säger att den här anställningsformen endast riktar sig till personer som står långt från arbetsmarknaden. Trots sin arbetshistoria erbjöds Karin en sådan tjänst på Artikel2. Det nya avtalet kommer nu att behöva utvärderas av fackförbunden och arbetsgivarföreningen Fremire.
Denna sammanfattning skapades med hjälp av AI och kvalitet garanterad av vår redaktion. Läs vår AI-policy.
läs mer
Karin Melin arbetade i en second hand-butik i Läkarmissionen i mer än åtta år. Hon fick lönebidrag och gick från tre månaders praktik till en heltidstjänst på 75 %.
Tidigare har han arbetat som fritidshemschef. Men det tog slut efter en lång tids sjukskrivning. Hon har fått diagnosen adhd och autism och behöver ett jobb som gör att hon kan ta några korta pauser istället för att till exempel äta lunch med andra.
I en serie artiklar undersöker Arbetet och Handelsnytt villkoren för personer som är anställda på olika sätt i butiker som drivs av välgörenhetsorganisationer. I de tidigare delarna har vi visat att Stadsmissionen använder personer som betalar låga löner och kräver olika stöd för att klara arbetet.
Läkarmissionen driver liksom Stadsmissionen en second hand-butik för att samla in pengar till välgörande ändamål. Det finns också utrymme för yrkesutbildningar, praktik och subventionerade anställningar för dem som behöver stöd och boende.
”Vi fick inte prata fritt med varandra.”
Men med tiden, förklarar Karin, har arbetsplatsen blivit en plats för rädsla för praktikanter snarare än en plats för värde och nytta. Bilder som liknar de som finns i stadsmissionens recension.
– Du var alltid rädd för att göra misstag. Vi fick inte prata fritt med varandra eller hjälpa eller trösta någon om de var ledsna.
Karins boende lyftes successivt under det sista året av hennes anställning. Hon menar att varken Arbetsformedringen eller Lekarmishonen hade kunskap om vad som behövdes. Då var lönebördan cirka 60 % av hennes lön.
– Jag ordnade så att jag kunde jobba. När jag bad om förståelse för min autism och ADHD svarade chefen inför arbetsförmedlingen: ”De är inte psykologer eller terapeuter.”
”Vi fick inte prata fritt med varandra eller hjälpa eller trösta någon om de var ledsna”, säger Karin Melin om sin tid i Lakarmissen.
”Han ville bli av med oss.”
I december 2024 tog allt slut. Karin och de andra fyra kallas till ett möte med chefen.
– Jag förstod innehållet direkt. Men företagare pratade om alla möjliga saker, som hur svårt det är att vara företagare och hur dålig ekonomin är. Vi fick trots allt sparken.
Karin Merrin sa ursprungligen fyra månaders uppsägningstid. Därefter väntade arbetslöshet på honom.
– Chefen sa att det finns nya regler om lönebidrag, men jag är säker på att han vill sparka oss. Karin säger att alla vi som fick gå var de som hade modet att säga ifrån.
Hon sa att alla som arbetade i butiken vid den tiden var anställda på subventioner från lokala myndigheter och arbetsförmedlingar. Alla justeringar som behövs för att jobbet ska fungera.
För få utbildade handledare
Johan Ireblad, direktör för Second Hand-verksamheten i La Karmissen, sa att de som fick subventionerad anställning fick en välförtjänt anpassning. Men det finns för få utbildade handledare. Dessutom hade organisationen lidit av ett budgetunderskott i flera år och något behövde göras.
– Vi hade ett stort lönebidrag och behövde fler ledartalanger för att ge professionellt stöd. Sedan var vi tvungna att sparka dessa människor.
Han bestred rapporter om att anställda var rädda.
– Det är förstås väldigt tråkigt att höra det. Det är dock subjektiva uppfattningar, så vi kan inte kommentera dem. Men jag tror inte att vi har en sådan miljö, säger Johan Ireblad.
Erbjudandet var 17 000 per månad.
I början av april förra året lämnade Karin Melin La Carmissen för sista gången. Sedan dess har jag fortsatt att få alla livets förnödenheter, inklusive socialförsäkring, sjuk- och skadeersättning och bostadsbidrag. Pengar räcker inte ens till det mest nödvändiga.
– Laga billig mat, sy och göra kläder. Tjäna extra pengar genom att sälja saker med Tradera. Min tonårings maträkning är 5000 i månaden och jag äter rester. Sedan söker jag så många jobb jag kan, förra månaden hade jag 16.

Sedan Karin Merrin blev av med jobbet har hon inte tillräckligt med inkomst för att ens kunna köpa basförnödenheter. För att få extra pengar säljer hon sina ägodelar på Tradera.
Det fanns även ansökningar till andra välgörenhetsbutiker. Hon blev lite chockad när hon applicerade den på Artikel2-kedjan.
Hon erbjöds ett jobb med en månadslön under 17 000, eller 10 000 mindre än hennes 75 procents lön i Rökarmissen. Det har framkommit att facket har gjort en ny uppgörelse med den idéburna begagnade industrin.
・Om du säger att det finns ett lönebidrag får du omedelbart denna låga månadslön. Det är inte klokt. De gick med på detta eftersom allt vi har är en fackförening. Om de inte skyddar oss, vem gör det då?
Ingen förtur vid tillsvidareanställning
Artikel 2, som erbjöd Karin jobbet, ville använda den del av avtalet som riktade sig till personer som står väldigt långt från arbetsmarknaden. Vissa människor kanske aldrig har arbetat förut.
Personer som är anställda under dessa villkor får mycket låga löner, motsvarande 80 % av minimilönen. Tillsvidareanställning är dessutom inte ett prioriterat arbete enligt lagen om anställningsskydd. Heltidslöner startar från 21 063 kr.
Tanken är att det ska vara ett halmstrå för de som har svårast att få arbete. Fackförbundet säger dock att Karin har lång erfarenhet och kommer aldrig att tillhöra denna grupp. Hon ska inte ha den här typen av anställning.
– Det är inte syftet. Tanken är att detta ska vara för arbetsintegration. Lönebidrag betyder inte att man måste stå långt från arbetsmarknaden, säger Henrik Brolin, facklig ombudsman som skrev under avtalet.
– Vi måste vara tydliga med vad som gäller.
Men hur kan man skriva på ett kontrakt som är öppet för missbruk?
– Kontraktet är nytt, men man stöter på något som inte fungerar som det är tänkt. Vi ska utvärdera detta, men vi kanske borde klargöra vad som gäller. Det har varit ganska svårt att få denna branschkonsensus. Arbetsgivarna ville ha möjlighet att anställa personer längst ifrån arbetsmarknaden till låga löner.
Karin känner att du inte kommer att skydda henne i det här kontraktet. Vad tycker du om det?
– Jag förstår att hon känner så, men det är synd att hon och andra i hennes situation inte känner sig sedda av oss. I Karins fall var det inte kontraktstecknandet som orsakade förvirringen, utan arbetsgivarens svar, och det var där vi agerade. Henrik Brolin på Handels sa: ”Vi gör det klart om det finns några ändringar i avtalet som behöver ändras och vi kan komma att ta upp detta under förhandlingar med arbetsgivaren.”
Kraven är lägre än för ordinarie anställda
Caisa Ingemarsdotter, försäljningschef på Artikel2, säger att även personer med branscherfarenhet kan sluta med att lämna arbetsmarknaden och behöver utveckla sin kompetens. I detta fall kan också typen av anställning vara aktuell.
– Kraven är anpassade och lägre jämfört med fast anställda. Vi matchar kvalificerade kandidater med lediga tjänster. I vissa fall kanske en kandidats uppfattning inte stämmer överens med vår bedömning.
Men nu vill du anställa någon med mer erfarenhet för en tjänst med mer ansvar och fortsätta använda den anställningsstrukturen. Förbundet säger att det är ett misstag. Varför förlänga avtalet?
– När det gäller hur man tillämpar kollektivavtal om kollektivavtal sa Kaisa Ingemarsdotter att arbetsgivarorganisationen FREMIA har en samlad syn på denna fråga och följer riktlinjerna kring anställningsform.
Används även vid stadsuppdrag
De anställningskontrakt vi hittade visar att stadsmissioner också antar denna form av anställning vid nyanställningar som inte har lämnat arbetsmarknaden alls.
– Vi samarbetade och kom överens om alla lönenivåer. Chefen Diana Hylan, som ansvarar för en second hand-butik i Stockholm, säger att vi har anställda med lönebidrag är just för att hjälpa deltagarna att komma i arbete.
Om Karin hade tackat ja till jobbet på Artikel2 hade hon riskerat att bli av med jobbet efter högst tre år. Om deras löner varit lägre hade de fått mindre inkomster från a-kassa och sjuklön.
– Hade jag accepterat hade jag kanske blivit ännu fattigare och hemlös.
