Alla rum har kakelugnar, sluttande golv och braskaminer för att värma ditt kaffe. — Det är lite svängt och vintrigt, vilket är tilltalande, säger Perulov-Goeteby. Han och hustrun Eva Karin bor i Uppsalahems äldsta fastighet, ett hus med 1800-talsdetaljer i varje rum.
Foto: Monica Stetsko
En vedspis i gjutjärn står i hörnet av köket. Stockar staplas intill väggen. Även om Uppsala blir förlamat av ett strömavbrott kommer Pelulov och Eva-Karin att vara lättade.
– Man måste vara förberedd. Tack vare braskaminen kan vi behålla lite värme, säger Perulov.
Foto: Monica Stetsko
De har redan haft möjlighet att testa sitt hems motståndskraft mot kriser.
– En gång kunde jag ta mig hem vid ett strömavbrott och koka kaffe och laga mat. Mina systrar i Stockholm säger också att de kommer hit om det händer något större i Sverige, säger Eva-Karin.
Jag bor i det näst äldsta huset
Per Olof och Eva Karin Goteby bor i det näst äldsta huset i Uppsalahem, i Karsangsgland, i centrala Uppsala. Den äldsta byggdes 1863 och är huvudbyggnaden på samma gård. Det är inte känt exakt när Yatebys hus byggdes, men det var i samma veva.
Det nuvarande huset består av två 4:or och två 1:or. Men när den byggdes på 1860-talet var den avsedd för en enda familj. För 4 kvadratmeter av de 117 kvadratmeterna betalar paret 13 500 kronor i månaden.
Foto: Monica Stetsko
Golvet i lägenheten består av breda furuskivor. Varje rum har en kakelugn från 1800-talet. Alla ser inte likadana ut. Den i vardagsrummet är sötast. Toppen har en pastellfärgad dekorativ ram. Vart tredje år kommer din städare att kontrollera att din ugn är säker att använda. Ibland händer det att ett par tar eld. Speciellt på julen när det är en tradition.
– Men i andra fall, säger Eva-Karin, gjordes det ofta i inledningsskedet när det var nyhetsvärde.
sjönk i leran
Pelulov noterade att en av dörrkarmarna som leder in till vardagsrummet var något böjd. Huset har sjunkit något ned i den lerjord som mycket av Uppsala vilar på.
– En del av dess charm är att det är lite snett och kallt, säger Perulov.
För cirka 20 år sedan sålde paret sin bostadsrätt i Farhagen, Uppsala. Planen var att få slut på pengar för att köpa ett fritidshus och få en hyreslägenhet.
När de hittade fyra på 117 kvadratmeter i Calsangsgrain var det ingen tvekan. De hade stått i kö i 22 år i sitt bagage, och det stod fyra personer före dem i kö. Det rasslade snabbt och plötsligt var de nummer ett. Lägenheten var deras.
– Det finns inte många sådana här lägenheter i stan. Vi trodde att det var detta eller inget. Perulov säger att du inte kommer att hitta något liknande.
Och det var ingen sommarstuga.
– Jag hittade inget jag kunde hålla med om och insåg att jag inte behövde något. Vi har det väldigt roligt här hemma, säger Perulov.
– Då säger Eva-Karin till mig att jag kan hyra hennes systers villa i Söderhamn när jag vill.
Nöjd med hyresvärden
Lägenheten var ganska förfallen så hyresvärden renoverade invändigt innan paret flyttade in och för några år sedan renoverades även utsidan med hiss.
Perulov är överlag mycket nöjd med Uppsalahem som hyresvärd. I sin UNT-artikel, Upsala Nya tidning, hyllar han hyresvärdar med rubriken ”Bra hyresvärdar finns faktiskt.”
– De flesta nöjda är tysta. Det är bara de som är missnöjda som får lyssna eller titta, säger han.
Perulov tror att genom att upprätthålla ordning och ha en positiv attityd kan stora resultat uppnås.
・Om det finns skräp på marken, plocka upp det och om din cykel är övergiven, räta ut den. Han säger att han inte väntar på att någon annan ska göra det åt honom.
social kontroll
Totalt bor för närvarande 13 vuxna på gården. Perulov menar att små folkmassor kräver en positiv sorts social kontroll. Tvättstugan, inrymd i en röd träbyggnad i trädgården, speglar denna trevlighet. Varje boende har en korg med diskmedel inne i den vitkalkade ugnen.
– Om det inte är så mycket, så finns det ett annat sätt. Du kan förvara dina tillhörigheter utan att förlora dem. Och folk städar efter sig, eller så brukar konflikter uppstå, säger Perulov.
– Vi har tur att det bara bor bra människor här. Eva-Karin berättar att de ibland grillar tillsammans på sommaren.
Återskapa atmosfären från 1800-talet
Herr Perulov krattade försiktigt gruset i sin trädgård i ett slingrande mönster. Paret beskriver gården som en liten oas isolerad från omvärlden.
– Speciellt när man försöker rusta upp gården och återskapa dess 1800-talsutseende. Det gjorde stor skillnad, sa Perulov.
Personen bakom denna förvandling är fastighetsförvaltaren Sarah Reneval, som också är utbildad trädgårdsmästare. Detta projekt är hennes avhandling om utbildning.
– Hon säger att hon ville återskapa en tidstypisk trädgård.
Foto: Monica Stetsko
Arbetsgivare Uppsalahem gjorde tummen upp. Hon startade projektet i höstas, men det är inte avslutat än. Senare bestod det mesta av trädgården av ogräs och buskar, så hon tog bort dem. På senhösten blommar fortfarande rudbeckiorna, astrarna och höstfloxen som Sarah planterat här.
Trädgårdsmöblerna ersattes med vita, kurviga 1800-talsmöbler tillverkade i stadens snickeri.
Det finns inga dokument
Det finns inga fotografier eller dokument som visar hur denna gård såg ut på 1860-talet. Slott och herrgårdsparker var ännu mer väldokumenterade, säger Sarah Reneval.
– Jag var tvungen att göra min egen research. Hon säger att hon sökte på Google och hittade flera från olika källor.
Foto: Monica Stetsko
Området där Yatebys bor är en del av Saras område. Hon gillar den gamla miljön och springer ärenden här minst flera gånger i veckan. Hon tog oss in på vinden i det äldsta huset.
tiden står stilla
Det är som om tiden står stilla här. De två tjänarrummen finns kvar som de var på 1860-talet. Bakom lager av årtionden gamla tapeter skymtar målningar av vanliga människor på träväggar framför dina ögon. Varje dörr har en postlåda. Spåren av eftervärlden finns kvar. Längs vindsväggarna hänger ett vikt exemplar av Uppsala Nya Tidning, utgiven 1985. Det var då Uppsalahem tog över denna mark.
Foto: Monica Stetsko
Om du vill veta vem som bodde i huset från början får du gräva i stadens arkiv.
Perulov säger att det är lätt att få hemlängtan och glömma att man bor i en historisk miljö.
– Men sedan när man går hem till andra som bor i lägenheter i 40-50-årsåldern känner man sig annorlunda. Det var trevligt att lära sig lite mer om historien och vad fastigheten användes till.
