Yuki Ainoya ”Rabbit Sato”

Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.

Det finns inte många prologer i bilderböcker. Men det är precis så här japanen Yuki Ainoya väljer att börja berättelsen om den mångfaldigt prisbelönta kaninen Sato. ”En dag blev Hanel Sato en kanin. Från den dagen var han en kanin”, skriver hon och öppnar dörren till en lite surrealistisk bildvärld där allt kan hända.

I Yuki Ainoya kan människor lätt bestämma sig för att bli kaniner och leva ett lugnt men rikt liv i ett litet hus vid en stor skog. Kaninen SATO, hennes första bok översatt till svenska, är indelad i sju korta kapitel som vart och ett fungerar som en bok i en bok. Den första historien, ”Den lilla dammen”, handlar om något så vardagligt som att vattna växterna i trädgården. Nästa låt, ”Grasshavet,” berättar historien om att hänga tvätt ute på en vacker åker. Ändå går den till synes vardagliga uppgiften inte alls som läsaren föreställt sig. Det visar sig att den lilla dammen har ögon och armar. Mr Sato gör ett huffande ljud så att han kan vattna växterna. Hela tiden förvandlas det målade fältet där Sato hänger sina lakan på tork till ett spännande, porlande hav för Rabbit Man att navigera.

Med små medel lyckas Yuki Ainoya skildra en poetisk tillvaro i vardagen, där allt verkar möjligt och där samspelet med naturen får något riktigt magiskt att hända.

I ”Starry Night” fångar Sato en stjärna med ett nät, och i ”Watermelon” blir den uppfriskande frukten han äter till efterrätt till slut ett gigantiskt skepp. Under en stämningsfull kvällspromenad, upplagd i lila och orange toner, blir pölar glasspegelfönster som sträcker sig rakt mot himlen. Sammantaget verkar förändring och förundran vara kärnan i Yuki Ainoyas målarvärld. Denna 68-sidiga bok, som har fångat otaliga barns hjärtan sedan den publicerades i Japan 2007, skapar känslan av att kliva in i en stor värld gömd i dess lilla format. Upplevelsen är verkligen fantastisk.

Läs mer om DN:s bevakning av barnböcker