Vi går in i en fas av klimatförändringar där osäkra men katastrofala risker inte längre kan ignoreras. En av de allvarligaste och mest omedelbara riskerna är att Atlantic Meridional Circulation (Amoc) rör sig bortom en tipppunkt där den blir instabil.
Amoc är ett kritiskt system för havsströmmar och värmeväxling i Atlanten, som ligger till grund för klimatstabiliteten, livsmedelssäkerheten och energisystemen i Nordatlanten och Nordeuropa. Den är kopplad till Golfströmmen och hjälper till att reglera Sveriges klimat.
Mitt i globala geopolitiska omvälvningar får vi rapporter om att de globala temperaturerna har överstigit 1,5 grader Celsius för första gången på tre år.
Samtidigt har de globala utsläppen av växthusgaser ännu inte nått en topp. Klimatkonferensen COP30 som hölls i Brasilien misslyckades med att korrigera banan för de globala utsläppen. Världen befinner sig för närvarande på en bana som kommer att leda till en uppvärmning på över 2,5 grader Celsius och befinner sig djupt i farozonen för ett jordsystems tipppunkt.
Dessa punkter representerar uppvärmningströsklar, bortom vilka kritiska system på jorden blir instabila. Det kan få förödande konsekvenser på global nivå i framtiden. Ny forskning tyder på att vi kan närma oss en vändpunkt för Amazonas regnskog, Grönlands inlandsis, tropiska korallrev och, framför allt, Amok-systemet.
Vi vet från klimatdata som går tillbaka till den senaste istiden att Amok kunde övergå från det ”på” tillstånd den är i idag till ett ”av” tillstånd där cirkulationen nästan stannar. Som redan uttryckts i IPCC:s första rapport finns det bred vetenskaplig konsensus om att uppvärmningen kommer att försvaga Amoc.
Modellen visar just nu att det finns 70 procents chans att Amoc stänger i en framtid med höga utsläpp och 25 procents chans även i en framtid med låga utsläpp.
Även om den exakta falltröskeln är okänd råder det föga tvivel om att risken för att överskrida tröskeln ökar markant när den globala temperaturen stiger, och att risken är mycket större än vad experter trodde för bara några år sedan. Modellen visar just nu att det finns 70 procents chans att Amoc stänger i en framtid med höga utsläpp och 25 procents chans även i en framtid med låga utsläpp. Flera indikatorer tyder på att Amoc redan försvagas och visar tecken på avtagande stabilitet.
Precis som med flyg, kärnkraft och andra kritiska system är den centrala frågan inte om varje detalj kan förutsägas, utan om det finns risker med betydande konsekvenser och hur de kan mildras. Ur ett politiskt perspektiv utgör Amoc en oacceptabelt hög risk med potentiellt förödande konsekvenser.
Amocs kollaps skulle utlösa långsiktiga strukturella förändringar globalt, vilket skulle göra livsmedelssystem särskilt sårbara. Forskning tyder på att upp till 90 procent av Storbritanniens nuvarande åkermark kan gå förlorad, vilket leder till en betydande minskning av områden i världen som är klimatmässigt lämpliga för stora grödor. Långvarig torka i stora delar av Europa kommer att undergräva jordbrukets produktivitet och göra nuvarande produktionssystem ohållbara. Att byta regnbälten kan orsaka omfattande torka och översvämningar i tropikerna.
För de nordiska länderna innebär destabiliseringen av Amoc unika risker på grund av dess nära relation till det nordatlantiska klimatsystemet. Direkta effekter inkluderar förändringar i temperatur- och nederbördsmönster och svårare vinterstormar, vilket leder till betydande sekundära socioekonomiska effekter. Jordbruket kommer att drabbas av minskad avkastning och ökad osäkerhet, vattenkraften kommer att vara under stress, fiske och skogsbruk kommer att störas av ekosystemförändringar och extrema väderhändelser, och högintegrerade försörjningskedjor kommer att förstärka mat- och energichocker i de nordiska ekonomierna.
Primära och sekundära effekter kommer att ha kaskadande socioekonomiska och säkerhetsmässiga konsekvenser, inklusive social instabilitet i klimatutsatta regioner, ökat migrationstryck på Europa, påfrestningar på humanitära och militära resurser och tryck på Europas politiska sammanhållning. Amoc-destabilisering anses inte vara ett lokalt eller regionalt problem.
Regeringar över hela Europa börjar också märka. Amoc är på dagordningen för Islands nationella säkerhetsråd, irländska tjänstemän har identifierat det som den största klimatrisken som landet står inför, försvarsrelaterade analyser i Finland och Frankrike överväger dess inverkan, och Storbritannien har sett stora investeringar i tipppunktsforskning.
Amok-destabilisering är inte längre ett avlägset klimatscenario, utan en nationell och global säkerhetsrisk. Europeiska försvarsanalyser och ny vetenskaplig forskning kommer till samma slutsats. Så detta är en form av systemrisk som regeringar måste planera för inom kort. Vi efterlyser därför tre konkreta åtgärder:
● Stärka det nordiska klimatledarskapet genom en gemensam handlingsplan för att snabbt fasa ut fossil energi och andra klimatförstörande gaser regionalt, både för att minska risken och som ett globalt exempel. En samordnad strategi för politiskt engagemang behövs också för att påverka länder som släpar efter på den internationella scenen. Det enda sättet att begränsa spridningen av amokrisken är att stoppa den globala temperaturökningen så snart som möjligt.
● Inse att vi har gått in i en fas av oacceptabel risk för destabilisering eller kollaps av Amok, etablera ett integrerat långsiktigt system för övervakning, modellering och beredskap som är direkt relaterat till civilförsvar och nationell säkerhetsplanering. Den nordisk-arktiska regionen måste behandlas som en nyckelplats för klimattipppunkter, eftersom Arktis värms upp två till tre gånger snabbare än det globala genomsnittet och det finns minst sex integrerade tipping point-system.
● Sätt klimatriskanalys i centrum för säkerhet och stabilitet, gå längre än sektorspecifika effekter och analysera de potentiella dominoeffekterna av klimatförändringar på människor och samhällen lokalt och regionalt. Flaskhalsar i beslutsprocessen under stress bör inkluderas.
Att förbereda sig för Amoc-avbrott är inget att oroa sig för. Det är ansvarsfullt ledarskap i en ny miljö.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Svenskt näringsliv: ”Sverige har inget att skämmas över när det kommer till klimat”
Sex forskare: ”Vi behöver mer än fullständigt skydd – vi måste förbereda oss för naturkatastrofer”
