Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Ett svar från områdeschef Maria Talanger sa att hon var glad över att höra att Sahlgrenska äntligen var fri från trångboddhet. Men frågor kvarstår. Löste vårdgivarens begäran om att en anhörig skulle ta över ansvaret problemet? När blir ”bistånd” ett substitut för ett fungerande välfärdssystem?
Vi står fortfarande inför frågan om hur lokala myndigheter avser att lösa situationen för svaga äldre människor under nästa långa semester, nästa influensaepidemi eller nästa medicinska kris. Risken för överbeläggning kvarstår. Hemtjänst, korttidsboende och personalbrist är oförändrade.
När sjukhusen fylls med äldre som inte kan skrivas ut från sjukhuset finns ett tydligt tecken på systemfel eftersom det inte finns tillräckligt med kapacitet i samhället.
Våra släktingar och vår kärlek är inte lösningen på våra problem.
Enskilda anhöriga ansvarar inte för samhällskontraktet
Det handlar inte om ett enda fel eller oavsiktlig blunder. Det är en välfärdshistoria som inte går ihop. Enskilda anhöriga ansvarar inte för det sociala kontraktet. Har politiken definierat vård- och omsorgsdimensionerna i ljuset av morgondagens verklighet med färre barn och rekordmånga äldre?
Det faktum att sjukhusen är fulla av skröpliga äldre människor är ett tecken på något större: riskerna vi alla tar under hela livet. vi blir äldre. vi blir sjuka. Vi blir beroende av andra. Frågan är inte om det kommer att hända, utan hur samhället kommer att möta oss och våra nära och kära när det händer.
Idag möter familjer rädsla för sina nära och kära, brist på utrymme när vård behövs och ökat ansvar som läggs på enskilda familjemedlemmar. Min familj och jag får för närvarande en offentlig vädjan från ett av de största sjukhusen i landet.
Det förtjänar inte ett välfärdssamhälle.
Vi behöver fler korttidsarbetsplatser, förbättrad bemanning inom hemtjänsten och en tydligare ansvarsfördelning mellan regioner och kommuner.
Därför uppmanar vi nu ansvariga politiker. Du är ansvarig. Du har i uppdrag att skapa lösningar för samhället. Vi förväntar oss svar, handling och vilja till dialog. Fler korttidsplatser, bättre bemanning inom hemtjänsten och en tydligare ansvarsfördelning mellan regioner och kommuner behövs.
Det kräver långsiktiga investeringar, effektivt samarbete och respekt för både äldre och deras anhöriga.
Till sist måste vi lyfta blicken och ställa den viktigaste frågan. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara. Förfaller människor när de blir äldre, eller tar de kollektivt ansvar för varandra under hela livet?
Välfärden kan inte baseras på familjers splittring på grund av otillräcklig vård eller omsorg. Många av våra släktingar betalar redan idag priset. Vi kan inte jobba hårt nog, vi orkar inte vara närvarande för våra barn och våra egna familjer och vi har inte den återhämtning vi behöver för att uthärda långsiktigt.
Det är dags att politikerna tar ansvar
Vi säger nej för att vi måste ta på oss mer skuld och skam.
Det är dags att politikerna tar ansvar. Frågan är enkel. Hur ska vi lösa situationen för svaga äldre som inte har några anhöriga att betala för med vår egen hälsa?
Läs fler artiklar från DN Debatt.
