Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.
drama
Betyg: 2. Betygsskala: 0-5.
”Sverige länk”
Regi/manusförfattare: Therese Ahlbeck, Marcus Olsson
I rollerna: Henrik Dosin, Sisela Ben, Jonas Karlsson, Marianne Melk med flera. Längd: 1 timme 42 minuter. Språk: Svenska. Netflix har premiär den 19/2.
”Det är ett mirakel!”
”Nej, det är byråkrati.”
Som alltid levererar Henrik Doshin en torr linje med perfekt timing. Han spelar Gesta Enzel, en svensk UD-tjänsteman som räddar många judar från nazisterna med hjälp av så kallade ”tillfälliga” pass. Med pappersövningar som vapen skapade denna sällan besjungna hjälte mikrokaos på tyska ambassader i Skandinavien och inspirerade Raoul Wallenbergs mer frekvent hyllade ”skyddspass”.
Även om ”Swedish Link” är tänkt att följa verkliga händelser, dramatiserar och förskönar regissörs- och manusförfattarduon Therese Ahlbeck och Markus Olsson tydligt verkligheten för att passa inom lämplig längd på en långfilm.
Berättelsens Sir Vas, den nazistbesatta ministern Söderström (spelad med bravur av Jonas Karlsson), är en fiktiv karaktär som blir Sveriges medbrottsling. Angels frispråkiga kollega Ruud Vogel (Sisela Benn) är sannolikt också någon som flörtar med moderna krav på jämställdhet framför kameran.
Ensemblen är kändis, med ett oväntat stort antal komiker som sätter krydda på ämnet.
Ensemblen är kändis, med ett oväntat stort antal komiker som sätter krydda på ämnet. Bo Widerberg tog en risk genom att lämna över huvudrollen i Mannen på taket till Karl-Gustav Lindstedt, Kunas Joker, vilket som vi alla vet var ett genidrag.
Det finns totalt tre humorister här. Förutom Doshin och Ben kommer även Johan Glans att dyka upp. De två första får så mycket skärmtid att de liksom alienerar folk från sina roller, men när det vattendränkta ollonet dyker upp i bara några scener letar mina ögon automatiskt efter David Batra i ”Kvarteret Skatan”-peruken.
Med andra ord är ”Sweden Link” en film om en dubbel personlighet. En farlig kombination av klarsynt (alltför) tv-drama, historiskt drama och enstaka komedi. Det är som om filmskaparna fortfarande hade massor av professionella skojare runt omkring och inte kunde göra något åt det.
Men å andra sidan är det också ett tecken på de delade meningarna om Sveriges agerande under andra världskriget. Förtvivlan inför Hitler gör att vi, precis som norrmännen, inte kan hålla andan, och det är nog svårt att komma på en film som hyllar vår koalitions balansgång på en tunn politisk linje (som ändå räddade många liv). Då skulle det vara bättre att göra ett stort pedagogiskt drama, med en vanlig skurk och en populär fighter med egenskaperna hos den gamla toffelhjälten Little Fridolph.
Det är dock lite irriterande att filmskaparna (eller oroliga Netflix-byråkrater?) inte litar på att publiken förstår filmens dialog. Därför förklaras ”svåra” ord och begrepp som ”prejudikat” och ”Gordian knot” med rolig grafik och högljudd dialog. Det händer bara ett fåtal gånger, men det händer tillräckligt ofta för att lägga en hämmande svart* vid illusionens fötter.
(*Svart = fjättrar, block).
Se mer: Tre andra svenska filmer om andra världskriget: Night Ride (1942), 1939 (1989), och God kväll, fru Wallenberg (1990).
Läs fler film- och tv-recensioner på DN
