Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Det är lätt att bli avskräckt när det kommer till vägunderhåll under vintern. Sverige är en sådan plats, men vintern kommer ändå med förvånansvärt kallt väder varje år. Samma sak i år. Trots särskild uppmärksamhet från politikerna och analys av hur dåliga förhållanden var förra året, orsakade det första riktiga snöfallet betydande förseningar och flera olyckor.
Skärpning utlovades efter E22:s köhanteringsmisslyckande den 3 januari 2024. Transportstyrelsen upprättade en rapport som analyserade händelsen, Länsstyrelsen i Skåne bekostade en oberoende rapport och regeringen lovade att vidta åtgärder.
Det fanns en tydlig brist på samordning mellan myndigheter. Länsstyrelser, bandvagnar och snöplogar förväntas ha full kapacitet. Och självklart ropas ankomsten av lastbilsvagnar ut i vinter. I november fick vi bistå trafikanter på E4 utanför Söderhamn. Förra veckan stod det lastbilsvagnar på flera platser längs Norlandskusten och kämpade mot stormen Anna. Att främja en ansvarskultur inom de svenska myndigheterna borde vara den enklaste åtgärden för att förbättra vintertrafiken.
Snarare borde regeringen ha fokuserat sin uppmärksamhet på ett av de vanligaste brotten mot lagen av utländska trafikexperter: otillräckligt axiellt tryck i drivaxeln.
Trots att regeringen och i slutändan infrastrukturminister Andreas Karlsson (KD) tog sig tid att ge återkoppling i form av en vårens remissrunda hade de fel i sina åtgärder för att förbättra trafiksituationen i vinter. Tonvikten läggs på användningen av vinterdäck på tunga fordon. Detta trots att rapporter från E22-störningen visar att cirka 98 procent av de tunga fordon som kör i Sverige har vinterdäck godkända. Åtgärden, som antogs tidigt i höstas, förlängde den period då vinterdäck måste användas. Men att tunga fordon tvingas byta däck redan i november, även om det faller kraftig snö i januari, påverkar naturligtvis inte situationen.
Snarare borde regeringen ha fokuserat sin uppmärksamhet på en av de vanligaste lagöverträdelserna av utländska trafikexperter: bristande axeltryck på drivaxeln. Även om kapitel 4 och 18 i trafikföreskrifterna är tillämpliga, är många EU-släpvagnar fortfarande inte korrekt lastade. Det är inte ovanligt att utländska förare som inte är vana vid de nordiska förhållandena kör.
Som ett resultat lyfter den tunga släpvagnen bak drivaxeln. Det innebär att dessa fordon upprepade gånger orsakar olyckor och trafikkaos på både större och mindre vägar, även vid lätt snöfall. När du ser en stor lastbil köra utom kontroll eller gå sönder är lastbilen ofta ett främmande föremål, och bärgningsbilen är ofta på sidan. Den tunga fleraxlade släpvagnen fortsätter att röra sig framåt medan drivaxeln lyfts från sitt grepp på vägen.
Detta är ett vanligt fenomen, men lite är känt om det. Ett tungt fordon med däck av god kvalitet bör ha mindre risk att tappa greppet än ett lättare fordon, men det är vad som händer när en lastbil fastnar i en backe eller spänns under lätt inbromsning.
För att göra vintertrafiken säkrare i Sverige behöver vi fokusera på andra institutioner än Transportstyrelsen och länsförvaltningar. Polisen har redan befogenhet att stoppa stora fordon och kontrollera om de uppfyller trafikreglernas axeltryckskrav. Det är dock väldigt sällsynt att det görs. Detta beror på en långvarig brist på utbildning för trafikpoliser. Trafikpolisen är högt specialiserade tjänster som syftar till att ge en noggrann kontroll av specialiserad trafik, en viktig förmåga i en sammankopplad och öppen ekonomi.
Något så enkelt som en tydlig och korrekt informationskampanj för utländska förare och transportörer som passerar gränser kommer förmodligen att göra större skillnad än en statlig anpassning till vinterdäcksperioder. Även om detta förmodligen främst är ett problem med en snedvriden incitamentsstruktur för utländska yrkesförare, kan vi inte utesluta möjligheten att vissa personer lastar släp av okunnighet på sätt som utgör en trafikfara.
Sverige är en öppen ekonomi med öppna vägar till kontinenten, ökande transporter och ständigt ökande förväntningar på snabba leveranser. Detta ökar kraven på förmågan att hantera fordon inom nationsgränserna. Vad vi tillåter på vår nations vägar är vad som accepteras som miniminivå för trafiksäkerhet. Vi vet att tidspressen inom transportsektorn är hög och utländsk besättning arbetar ofta hemifrån under ännu tuffare förhållanden. Det är vårt ansvar att upprätthålla svensk trafiksäkerhetsstandard, inklusive axellastvägning vid gränsövergångar och längs vägen.
Trots regionens långa historia och stolta traditioner finns det väldigt lite polisnärvaro på vägarna och mycket svaga polismetoder, vilket sänker standarden till ett slags genomsnitt. Denna fråga borde ha varit i fokus när regeringen tog sig an utmaningen att minska trafikstörningarna i år. Istället valde infrastrukturministern att bevisa sig själv genom att stifta en ny lag om vinterdäck, trots att det var välkänt att det inte var något stort problem.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Johanna Brunge Grant om Billprobningen: ”1 400 personer dör varje år medan Transportstyrelsen blundar”
Fyra experter på järnvägar, transporter och passagerarfrågor: ”Sveriges järnvägar är ett stort misslyckande och vi behöver en ny myndighet nu”
