Under dagen rullar tusentals svenska soldater och hundratals militärfordon över bron över Torneälven, den naturliga gränsen mellan Finland och Sverige i norr. Slutdestinationen är norr om Rovaniemi och Sodankyla. För första gången kommer de att utbildas till fullvärdiga medlemmar i Natoövningen Cold Response.
Bara att åka dit är övning. I övningen deltar 4:e brigad P4 av Scaborgs regemente. Resan från Skövde till norra Finland sträcker sig över 1 300 kilometer.
De nordiska länderna är enade. Vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser behöver stärkas för att länder ska kunna minska och hantera allvarliga olyckor, naturkatastrofer och framför allt krig. Flaskhalsar måste åtgärdas.
Detta återspeglas i en ny strategi som utvecklats gemensamt av infrastrukturministerier från fem länder.
Sveriges infrastruktur- och bostadsminister Andreas Karlsson (KD) säger att strategin inte läggs på hyllan, utan är en fråga om överlevnad för Norden.
– Logistik vinner krig. I dessa allvarliga tider vi lever i måste vi säkerställa säkra, fungerande och robusta transportkedjor mellan våra två länder.
Prioriterad transportkorridor
Den första nordiska gemensamma strategin för att peka ut vilka transportkorridorer länder behöver prioritera för att hantera både kris och krig.
Källa: Nordisk strategi för beredskap inom transportsystem
Carlson pekar ut fyra prioriterade transportkorridorer på kartan. Den ena linjen går från Danmark i söder genom norra Sverige till Finland, medan de andra tre linjerna går i väst-östlig riktning.
Färgglada linjer som korsar varandra indikerar vad som redan är känt inom Nato. Sverige är centrum i Natos logistikkedja i norra Europa.
Överst på Nordics prioriteringslista finns transportvägar med kritisk beredskap som kan transportera stora volymer för både militära och civila behov.
Men i svårare situationer, där sjötrafiken i Östersjön är begränsad eller blockerad, kommer både militära och civila transporter från Finland och Sverige att behöva gå längs landsbygdsvägar och järnvägar, säger strategin.
Det gör att vägnätet i södra Sverige är under högt tryck. Järnvägar, vägar och hamnar riskerar att bli flaskhalsar. Enligt denna strategi har Danmark och Norge inte drabbats lika hårt, men även här påtalas flaskhalsar, till exempel i Jyllands järnvägar och norska hamnar. Därför kräver de betydande förbättringar.
Det är också nödvändigt att förbättra vägarnas bärförmåga. Detta är inte bara viktigt för affärer i fredstid, utan även i situationer som kräver hög beredskap och andra kriser eller krig, som kräver värdlandsstöd och möjlighet till truppförflyttning över svenskt territorium, säger Karlsson.
Även om det inte finns några pengar i strategin så lyser pengarna fortfarande. Carlson säger att det blir upp till varje land att bestämma om det ska finansiera sina egna investeringar. Denna strategi möjliggör dock bättre synkronisering av projekt och ökar möjligheten till medfinansiering från EU och Nato.
– Det är okej att Sverige investerar i några lastbilar, så länge det inte följer Finland eller Norge.
När det gäller Sverige arbetar regeringen med en ny nationell transportplan för de kommande 12 åren. Värdet är 1,2 biljoner kronor och kommer att offentliggöras senare i vår, sa Karlsson. Hälften måste gå till underhåll och reparation av befintliga transportvägar. Det finns också en överenskommelse mellan blocken om att tillföra 50 miljarder svenska kronor till civilförsvaret.
Det är fyra gånger den historiska försvarssatsningen på 300 miljarder kronor.
Karlsson menar att riksplanering och nordisk planering rimmar med varandra. Han säger att det var länge sedan ett totalförsvarsperspektiv redan beaktades i riksplaneringen.
– Oavsett om vi reser med militär utrustning eller affärsmaterial, eller civila kör sina barn till innebandyträning, är det viktigt att vår infrastruktur håller.
Per Skoglund, militärvetenskaplig lektor med inriktning mot försvarslogistik, tycker att det är mycket positivt att Norden för första gången tar ett satellitperspektiv. Han menar att det är väsentligt att få in ett genomgående försvarsperspektiv som inte nödvändigtvis stämmer överens med nationella intressen eller näringslivet.
Sveriges infrastruktur har varit eftersatt i 30 år, sa Skoglund, och det mesta som nu planeras borde ha blivit klart i går. Han vill ha fler investeringar i ny infrastruktur.
En av dem är en bättre järnväg mellan Stockholm och Oslo. Det privata näringslivet skulle också kunna ta upp en del av notan, sa Skoglund, eftersom det finns starka privata intressen här.
Ur ett integrerat försvarsperspektiv blir det viktigt att koppla samman huvudstäder och minska reseavstånden för alla som behöver mötas fysiskt i kris- eller krigstider. Se bara på Ukraina och Iran i dag, säger han.
– Under ett krigsscenario kommer luftrummet sannolikt att stängas. I så fall kommer järnvägar och vägar att finnas kvar som transportmedel. Och restid spelar en betydande roll, säger Skoglund.
Andreas Karlsson påpekade att sträckan mellan huvudstäderna finns på kartan och det finns goda skäl att förstärka den. Ministern planerar inte att göra några särskilda tillkännagivanden i nuläget.
Inlandsbanan, som står högt på den svenske försvararens önskelista, finns inte heller på topp fyra-listan. Men ur Sveriges perspektiv blir det viktigt att ha två nord-sydliga järnvägar, sa Skoglund.
– Sveriges järnvägsnät har för många viktiga passager, inklusive älvar. Den kan slås ut relativt lätt.
Att förbättra förmågan att hantera risker är viktigt inte bara i fall av krig. Extrema väderförhållanden kan också dämpa hjulen. Och som DN rapporterat går Sveriges vägar och järnvägar genom hundratals mil av farliga områden.
Ur ett långsiktigt perspektiv kommer betydelsen av norska hamnar att öka den dag sjötransporten till Asien börjar via Arktis. Skogland påpekar att om man bortser från Ryssland är Nordostpassagen fortfarande farbar under stora delar av året.
