Vid OS i Cortina 1956 hölls skridskolopp på en frusen sjö. Svensken Sigge Eriksson fick en guld- och en silvermedalj vid den kristallina sjön Misurina, mot bakgrund av Dolomiternas draktandade kalkstensväggar.
För närvarande är bergssidan bakom det svenska damernas längdmedaljdrama i Val di Fiemme brun och grön och kliniskt fri från natursnö. Alpernas vinterkultur håller obönhörligen på att dö. I Milano, den olympiska huvudstaden, har medeltemperaturen i februari ökat med 5,6 grader under de 70 åren sedan 1956.
Men de politiska anklagelserna kring OS är tidlösa. Förra årets vinter-OS hölls i Peking, världens totalitära huvudstad, med skidbackar omgivna av grå skelett av skorstenar och industrihangarer i ett helvete som påminner om Tolkiens Mordor. I dag, medan ryska flaggor vajar i skidbackarna i Val di Fiemme, tvättas ukrainska kälkar för att hedra sina fallna landsmän, en tydlig symbol för att sportens pampas i slutändan delar samma moraliska status som den högteknologiska oligarkin. Ett postfascistiskt maktövertagande kändes tydligt på den italienska tv-stationen RAI (ibland kallad ”Tele Meloni” på grund av det stora antalet chefer som är lojala mot regeringen som utsetts av premiärminister Giorgia Meloni), särskilt under invigningen av OS, när stationens dilettantsportchef gjorde kommentarer.
Denna förändring är anmärkningsvärd. Naturligtvis är mediepropagandan inte lika hygglig som OS 1936 i Garmisch-Partenkirchen, Tyskland, men vintersportens politiska makt är fortfarande stor. Redan 1937, året efter de nazistiska OS, var den italienske diktatorn Benito Mussolini så medveten om snöns och kylans auktoritära symbolik att han lät sig fotograferas bar överkropp och i skidutrustning.
Likheterna är skrämmande för dem som har sett hur väpnade styrkor på gatorna i USA omvandlar våld till en ny social ordning.
Jag ska ta upp journalisten Eskil Fagerströms Fascismens födelse (2023). Den här boken skildrar med beundransvärd noggrannhet de första åren av Mussolinis regeringstid, när fascistiska miliser förstörde demokratin och terroriserade Italiens makt. För de som har sett väpnade styrkor på gatorna i USA göra våld till den nya sociala ordningen, är parallellerna skrämmande. Särskilt Italien fungerar ofta som en modell för högerextrema rörelser som kartlägger sin väg till maktens centrum.
Fagerström visar hur performativt, godtyckligt och offentligt våld blev avgörande runt 1920. Liksom ICE var den fascistiska blackcoat-organisationen (Squadrist) ägnad åt att offentligt förödmjuka politiska motståndare, i det här fallet främst missnöjda fackliga ledare och socialistiska politiker. Milis anlände ofta på natten, släpade dem från sina sängar och slog dem med batonger och klubbor.
Till exempel väckte mordet på politikern Attilio Boldri i Cremona 1921 nationell uppmärksamhet. Mr. Bordoli misshandlades med klubbor, hugg och slag av ett 20-tal uniformerade ligister, vilket lämnade honom medvetslös och blödande på marken. Demokratiska politiker uttryckte sin avsky och uppskattningsvis 20 000 personer deltog i begravningen. Men i den fascistiska pressen försvarades detta mord i hånfulla ordalag. Den fascistiska ledaren Roberto Farinacci sa i retorik som tros vara från Trumps presstjänst idag att offrets skalle uppenbarligen var ”tunn. Tunnare än en fascistisk nattsticka”.
Konsekvenserna av det skoningslösa och förödmjukande våldet var oöverskådliga. Milistaktik har varit att skrämma motståndare till tystnad, passivitet och undergräva demokratin. Demokratiskt valda lokala styrelser hindrades från att utföra sina uppgifter och ersattes av provinsguvernörer (vanligtvis polischefer). Kampen gick ut på att ta den politiska makten på lokal nivå med våld, medan de mördade demokratiskt sinnade motståndarna pekas ut som terrorister och statens fiender. Parallellerna med USA idag är lika skrämmande med de privata säkerhetsstyrkorna i högerextrema militans och aktivistklubbar som vinner inslag i USA och många andra länder idag.
Våldet genomsyrade snabbt i hela det italienska samhället. Eskil Fagerström visar hur överfall och misshandel stärkte den fascistiska självbilden och gruppidentiteten samtidigt som de terroriserade civila som inte är direkt inblandade. De våldsamma hand-to-hand attackerna visade att fascisterna var redo att göra vad som helst för att främja sina intressen. När politiken förråddes trivialiserades grymheter.
Den socialistiske politikern Filippo Turati skrev 1921: ”Vi står alltså på randen till kollaps. Om vi inte agerar nu väntar oss ingenting annat än slutet på civilisationen. Det måste vi säga kallblodigt.”
Om vi följer manuset i Eskil Fagerströms bok kommer Trumps ledande kritiker i Demokratiska partiet att bli kidnappad och möjligen mördad inom ett år.
I ljuset av historien är det ingen slump att så många högerextrema populistiska rörelser hämtar inspiration från Italien. Allt vi lever efter idag fanns där: glorifieringen av krig och våld, de skamlösa allianserna med storföretagen, nedmonteringen av oberoende medier. Om vi följer manuset i Eskil Fagerströms bok kommer vi inom några år att se stora demokratiska Trump-kritiker bortförda och kanske mördade, som den italienske politikern och antifascisten Giacomo Matteotti 1924, men mördarna kommer att släppas.
Är det överdrivet? Det är svårt att säga. Om det är något vår tid har bevisat så är det att vi behöver en uppdaterad version av Tage Danielssons berömda sannolikhetskalkyl. Allt som folk säger att inte kan hända har hänt.
Nyligen tillkännagav Donald Trumps tidigare rådgivare Steve Bannon (som för övrigt fick sin ideologiska utbildning i Italien) ett förslag att ICE-agenter och militären skulle ”omringa” vallokaler i USA:s höstens mellanårsval. Uttalandet kom efter att president Trump sagt att stater borde fråntas sin konstitutionella rätt att kontrollera valprocessen och att republikanerna istället borde ”nationalisera” val.
Världen får alltid de olympiska spelen den förtjänar. Det året präglas av vilka vi är.
Från och med nu kommer nästa OS att hållas i Los Angeles 2028, just här i USA. Skulle Donald Trump då ha byggt en 76 meter hög Triumfbåge, som de italienska fascisterna fantiserade om på 20-talet? Skulle val ha ställts in och politiska motståndare misshandlats och fängslats?
OS var från början ett politiskt påhitt. Baron Coubertin av Frankrike drömde om en sammansmältning av den antika aristokratin och ett återupplivande av imperialismen som skulle återupprätta den franska nationens ära. Världen får alltid de olympiska spelen den förtjänar det året på grund av vilka vi är.
Det är möjligt att det inom två år kommer att hållas i ett land där fascismen är utbredd.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på Wiman & Beckmans nyhetsbrev. Varje måndag väljer han och Osa Beckman ut sina favoritartiklar och ger kulturtips.
