Plötsligt hängde den där genom flugan.
Byxor som bärs i en deprimerad hållning. Helt täckt och helt exponerad på samma gång.
Det är som Sidney Sweeneys torso genom det glittrande tyget på en röd matta, men det är som en vanlig tupp i ett skånskt köpcentrum.
Jag och mina kollegor kommer att stänga butiken för dagen.
Det är mitt i veckan. vi är trötta Klockan visar 18.46 och vi har 14 minuter på oss att dra ner nätet.
Tittar runt i butiken från kassan. Det ser snyggt ut, med kläder sorterade efter storlek och snyggt ordnade med jämna mellanrum.
Provrummet var tomt och vi var de enda två där inne.
Jag gick förbi två gånger under de senaste 30 minuterna.
En man står utanför en butik. Han är ung, inte mer än 30 år gammal. Jag såg honom två gånger under de senaste 30 minuterna gå i korridoren utanför butiken.
Nu gör han en paus och letar efter ögonkontakt med oss bortom larmbågen. Han har en turists förvirrade blick. Jag log artigt mot honom men fick inget svar.
Jag och min kollega slog larm och tömde registret. Hon frågar om jag kan skriva under skattedeklarationen. Jag frågar henne vad hon vill ha till middag (carbonara) och sedan börjar vi ordna galgar inför morgondagen.
När jag tittade upp stod mannen fortfarande. Bara händerna rör sig. Det ser ut som att du pysslar med något. Kliar han sig? vad gör han
Sedan börjar mannen gå igen. Men den här gången gick han över butiksingången. Han rör sig i vår riktning.
Hans penis sticker ut genom springan i hans byxor.
Det är något konstigt med sättet han går. Det ser ut som att något annat än bara benen rör sig. När han går på butiksgolvet försvinner bilden sakta.
– det är…? säger en kollega. Jag svarar inte. För mannen stannade precis framför mig.
Hans penis sticker ut från springan i hans byxor. Bara gråa byxor kommer att skydda mig från det värsta.
– hej hej! För om det är något jag vet så är det att det är viktigt att hälsa på kunder i en butik.
– Hej, säger han och ser bedrövad ut. Fingrarna på min högra hand pillar med flugan. Fingrarna på hans vänstra hand rör sig nervöst upp och ner i ansiktet.
– Kan jag hjälpa dig? Jag frågar, eftersom det kan vara en bra idé att fånga en kund som verkar förvirrad.
– Jag har ett problem, fortsatte han.
– Ja, mina kollegor håller med.
– Så jag undrar om du känner några sömmerskor här? Som du kan se påpekar han ofredande och säger att det här verkligen måste fixas.
Min kollega tittade på mig med en skräckblick i ansiktet.
Jag tittar på min kollega.
– Vet du om butiken bredvid fortfarande erbjuder den tjänsten?
Mina medarbetare tittar på mig med skräck i ansiktet.
– Jag vet inte…
– Det tror jag, fortsatte jag och gav killen en uppmuntrande nick, men de hade precis stängt. Men varför inte kolla upp det en annan dag? Jag är ledsen, men jag måste verkligen stänga butiken.
Gå mot entrén. Jag tar upp mina nycklar ur fickan och börjar flytta persiennerna.
Mannen skyndar ner.
– Förlåt, lycka till, ler jag.
mannen ser förvirrad ut
Mannen tittade sig över axeln när han lämnade köpcentret.
Han verkar inte förvirrad längre, men kanske generad.
Om det någonsin fanns något sådant som Sidney Sweeney, skulle det säkert vara borta nu. Det enda som finns är kanske ett par fina jeans.
Jag och mina kollegor räknar kvitton och kontanter. Vi släcker ljuset och går in på kontoret.
Jag kommer att skriva i mina anteckningar för imorgon, ” Vänligen rapportera ett skrivarfel. Kontakta gärna personalen i butiken bredvid. Ring säkerhetstjänsten.”
