Att arbeta i enlighet med lagen ska vara grunden för rätten att bo i Sverige. Låga inkomster är inget brott och vanliga arbetande människor ska inte göras till syndabockar, skriver barnskötaren Rahel Tsegay.
I vår kommun, liksom i andra delar av landet, arbetar många med utländsk bakgrund. Människor är det som får vardagen att fungera. Det är de som öppnar plantskolor, städar vårdboenden och serverar luncher.
Trots detta ifrågasätts de nu eftersom deras löner inte anses vara tillräckligt höga.
Det sker en oroväckande förändring av politiken i Tidopartiena, där fokus flyttas från brottslighet till människors inkomstnivåer.
I verkligheten riskerar vanliga anständiga människor att förlora sin rätt att stanna i Sverige, inte för att de har begått brott, utan för att deras inkomst är för låg.
Vem skapar egentligen brott?
Det väcker en grundläggande fråga: sedan när blev låga löner ett skäl till utvisning?
”Självförsörjning” låter rimligt, men i verkligheten räcker det inte med att arbeta. Man måste jobba och nå en viss inkomstnivå.
Människor som arbetar deltid, har timanställningar, är ensamstående föräldrar och arbetar i låglönejobb riskerar att drabbas, även om det är just de jobben som samhället är beroende av.
Den farligaste delen av denna politik är kopplingen mellan låg inkomst och brottslighet. Det finns kriminella med höga inkomster och laglydiga människor med låga inkomster.
Det är fel och farligt att blanda ihop fattigdom med kriminalitet.
Därför måste frågan ställas: Vem skapar egentligen brott? Är det undersköterskan, vaktmästaren eller barnskötaren som går till jobbet varje dag men inte uppfyller politiskt fastställda lönekrav?
Eller är det politiska beslut som leder till otrygga anställningar, arbetslöshet, trångboddhet, segregation, nedskärningar i skolor, socialtjänst och fritidsaktiviteter?
politik skapar en grogrund
Brott uppstår inte på grund av låga löner. Den växer där människor stängs ute, där det inte finns något hopp för framtiden och där samhället har frånsägit sig sitt ansvar.
När arbetet inte längre erbjuder trygghet och tillhörighet, utan istället erbjuder otrygghet och utvisningshot, är det politiken som skapar grogrund för de problem den säger sig vilja bekämpa.
Vi går mot ett samhälle där människors värde mäts i kronor och ören snarare än i deras arbete, ansvar och vilja att bidra.
Människor som tjänar för lite ses som mindre värda, trots att de gör rätt för sig själva varje dag.
Om ditt mål är att bekämpa brott, måste du bekämpa brott.
Om målet är integration ska arbetet alltid vara tillräckligt.
Rahel Tsegay Nanny och förhandlingschef Stadsavdelningen Galmarsplan Stockholm
Vill du skriva en diskussionsartikel?
Mejl: [email protected]
Telefon: 08-725 52 53
läs mer
