Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Den 3 december röstade folket för lagförslaget ”Starka konstitutionella förberedelser” vid 2024/25:155. Enligt den skulle vår nations centrala konstitutionella regeringsform ha ett nytt kapitel 16 som skulle utöka regeringens befogenheter i fredstidskriser. Om detta lagförslag får stöd från nationalförsamlingen efter nästa val kommer regeringen att kunna ta över en betydande del av nationalförsamlingens lagstiftande befogenheter om den anser det nödvändigt.
I en tid av auktoritär utveckling tvingas vi ta riskerna för våra länder på allvar.
Det är naturligt att domstolar i en rättsstat som Sverige måste vara oberoende av den verkställande makten. Behovet blir tydligt när vi tittar på hur domare pressas att anpassa sig under auktoritära regeringar. Sveriges regeringsform har också ett förbud mot ministeriell kontroll, vilket säkerställer att den verkställande makten ska vara oberoende av regeringen vid rättstillämpningen.
Vad som inte ofta nämns är att förvaltningsmyndigheter har samma rättigheter och skyldigheter som domstolar att pröva om lagar och förordningar följer högre standarder som grundlagen eller Europakonventionen.
Det innebär att ansvaret för en korrekt, författningsmässigt korrekt och rättighetsrespekterande rättstillämpning åvilar såväl domstolarna som den verkställande makten. Detta är Sveriges unika konstitutionella tradition. Andra länder har författningsdomstolar med särskilt ansvar för att kontrollera om lagar uppfyller konstitutionella krav. Istället lade Sverige en del av detta ansvar på alla domstolar, men också på alla statliga och lokala myndigheter.
Förvaltningsmyndigheter har samma rättigheter och skyldigheter som domstolar att pröva om lagar och förordningar följer högre standarder som grundlagen eller Europakonventionen.
Sveriges förvaltningstradition präglas av lojalitet och lydnad mot den sittande regeringen. Det är en viktig demokratisk princip. Den balanseras dock av administrativt oberoende, som också har stor potential som garanti för rättssäkerhet. Detta är viktigt i normala situationer, men kan vara ännu viktigare i kriser, svåra sociala och politiska situationer eller krig. Den auktoritära utvecklingen runt om i världen följer ett välbekant mönster, med maktmissbruk och åtgärder som tenderar att gå längre och längre och i allt snabbare takt.
Fundera på vad som skulle hända om en framtida regering beslutade att ändra reglerna om medborgarskap utan att ta den normala lagstiftande vägen i nationalförsamlingen. Om regeringen meddelade att endast barn med svenska föräldrar skulle få medborgarskap skulle det strida mot både lag och grundlag. Om denna situation skulle uppstå skulle ärendet sannolikt hamna i domstol. Men innan dess måste Skatteförvaltningen, som sköter folkbokföringen och ansvarar för att registrera medborgarskap för varje barn som föds här i landet, välja väg. Ska de följa gällande lagar eller regeringen de ska följa?
För närvarande är vi ännu inte i en situation där myndigheterna ställs inför sådana direkt olagliga direktiv. Denna situation är dock inte helt hypotetisk. Vi måste vänja oss vid att svenska politiker kallar situationen för en nödsituation. De pågående författningsreformerna motiveras av att Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetsläge, och denna formulering upprepas ofta även idag.
Ett konkret exempel på liknande motivering kan ses för tio år sedan under den så kallade flyktingkrisen. Dåtidens regering ville införa mycket vidsträckta möjligheter att begränsa rörelsefriheten inom landet. Till exempel att stänga alla vägar i Europa och införa tillståndskontroller på kollektivtrafiken. Rättsrådet sa att detta representerade ”lagstiftning som liknar ett undantagstillstånd” och att det inte fanns någon ”lämplig utredning med hänsyn till grundläggande rättsstatsprinciper”.
Regeringen drog sig tillbaka, men vad skulle ha hänt om du hade gått vidare och den nationella regeringen hade antagit den ursprungliga lagen? Det skulle ha gjort det avgörande för polismyndigheter att göra en oberoende bedömning av om lagen var förenlig med grundläggande rättigheter.
Under det senaste decenniet har allt från miljölagstiftning till socialförsäkringar och särskilt straffrätten reformerats utifrån argumentet att status quo är exceptionellt. Samtidigt är det välkänt att auktoritära regimer använder verkliga eller upplevda kriser för att ta makten.
Under det senaste decenniet har allt från miljölagstiftning till socialförsäkringar och särskilt strafflagstiftningen reviderats utifrån argumentet att status quo är exceptionellt.
Ett annat exempel i upprustningens och totalförsvarets omstruktureringstid är de långtgående befogenheter regeringen har genom auktorisationslagar. Även om den svenska regeringen har betydande befogenheter i händelse av krig eller krigshot, är det upp till den att avgöra om den är i krig eller riskerar att utsättas för krig och om den ska öka sin beredskap.
För närvarande föreslås order för att delvis svara på allvarliga kriser i fredstid. Även om en nationell regering alltid måste kontrollera utövandet av regeringsmakt, finns det många exempel där sådan kontroll av parlamentet saknas.
Vi måste ta risken på allvar att en framtida svensk regering kan försöka utöka sin makt på detta sätt.
Det verkar som att lagförslag kritiseras i allt högre grad och behovet av ytterligare forskning påpekas.
Sammanfattningsvis finns det positiva tecken på att myndigheterna inte är okritiska mot regeringsmakten. Det verkar allt oftare som att lagförslag kritiseras och behovet av ytterligare forskning påpekas. Detta är en del av den nödvändiga kritiska inställningen till landets ledare. Vikten av att tala sanning till makten. Det handlar också om att skaffa sig erfarenhet och vanor som drar nytta av Sveriges unika självständighet.
Vi måste skapa en kultur i administrativ ledning som inte okritiskt accepterar order som bryter mot grundlagen eller mänskliga rättigheter. Dessa konstitutionella ansvar är en viktig del av vårt samhälles motståndskraft. Det är en unik möjlighet som vår regeringsform ger oss. Låt oss hoppas att vår general manager förbereder sig redan idag.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
DO och MR Institute: ”Våra lagar bygger på en allt svagare grund”
Ledande juridisk expert: ”Regeringen står inte över konstitutionen”
