Om fotbollsklubbar hade behandlats på samma sätt som i Sverige hade det varit en total katastrof, skriver Arbetets politiska redaktör.
Det socialdemokratiska partiets skuggfinansminister har blivit något av en kändis inom brittisk fotboll. Detta kommer efter att han jämfört Sveriges finanspolitik med Tottenham Hotspur, en ”resursrik klubb” med ”allt du behöver för att betraktas som ett topplag” i en riksdagsdebatt i veckan.
– Trots det är Tottenham i kris. De tynar i botten av tabellen, bara några poäng över nedflyttningsstrecket. Det är inte på grund av brist på resurser eller förutsättningar, säger Danberg, utan för att det är en bortkastad möjlighet.
Självklart är det lätt att hitta och det är roligt.
Men Sverige är ingen fotbollsklubb. Och ingen fotbollsklubb, inte ens Tottenham, drivs som den i Sverige.
Om så var fallet skulle Michael Danbergs tal ha sett ut ungefär så här:
Så här gör vi i Sverige
”Mr. Ordförande, låt mig avsluta med att göra en jämförelse från fotbollsvärlden.
Föreställ dig en rik fotbollsklubb som hade både ligatitlar och internationella framgångar. Vi har rika och goda förutsättningar för framtida segrar: bra spelare, fina faciliteter, och en väl fungerande organisation.
Men för cirka 30 år sedan insåg klubbledningen att de behövde spela med upp till sex spelare på planen.
varför?
Nu, herr ordförande, var de medvetna om att klubben inte fick bli för varm. Klubbens ledning tror att spelande 11 spelare kommer att höja deras löner.
Det är bättre att inte använda talangen som skulle kunna användas för att vinna ligan lite lättare.
Nyligen sparkade Tottenham-tränaren Thomas Frank gestikulerar från sidlinjen under Premier League-fotbollsmatchen mellan Tottenham Hotspur och Fulham i London.
De gjorde det för att de trodde att det inte räckte för att *bara* vinna matchen. Att ha extra spelare på bänken är ett tecken på att klubbens ledning är effektiv och sparsam. Och förmåga och sparsamhet är viktigare än att vinna. Det är viktigare än att utnyttja de resurser du har.
Herr ordförande, de gjorde det för att de trodde att spelarna skulle motiveras av att sitta vid sidan av och titta på. Se till att dina lagkamrater har uppgifter. Få betalt för ditt hårda arbete.
Det beror på att klubbledningen insåg att om bänken var tillräckligt obekväm så skulle spelarna utanför planen förmodligen vara flitigare om de byttes ut.
Och allt eftersom tiden gick fortsatte klubben att spela med sex spelare varje år. varför? Det beror på att ingen, varken ledning eller tränare, kunde ha förutspått hur en match med hela laget på planen skulle se ut.
Herr ordförande, låt oss säga att den här klubben bestämmer sig för att hålla spelarna på bänken hela tiden för att öka stabiliteten och tillförlitligheten. Då kommer du också att börja spara pengar för att förbättra ditt lag.
De hade ont om pengar och hade börjat dra ner på träningsanläggningar, medicinska team, ungdomsakademier, scouting, pitchkvalitet och ja, hela logistiken runt laget.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) under en presskonferens i Regeringsbyggnaderna.
Och de sa att de gjorde det för att ta ansvar för laget eftersom de ville säkra sin framtid. Det sades att att rädda klubbens överlevnadsvillkor faktiskt var en satsning på klubbens långsiktiga överlevnad.
Fru talman! Det är precis så vi har behandlat svensk ekonomi i 30 år. Och det trots flera förändringar i klubbens ledning.
Vi har låtit massarbetslösheten bli permanent. Det saknas investeringar i vägar, bostäder och järnvägar. Vi har insett att vård, skola och välfärd fungerar som budgetsamordnande organ. Och vi kallade det ordning och reda.
Men Sverige har styrka, förmågor och resurser. Vi har företagarkraften, kraften hos vår arbetskraft och kraften i innovation. Förutsättningarna är de rätta för att svensk ekonomi ska växa.
Att hålla en spelare på bänken är inget ansvar. Att skära till det som får ett team att fungera handlar inte om att ta ansvar. ”
