Danmarks premiärminister Mette Frederiksen gjorde ett katastrofalt val. Hennes parti, Socialdemokratiska partiet, tappade 6 procentenheter. Även det borgerliga partiet Vanstall och mittpartiet Moderaterne, som delar regeringsmakten med det socialdemokratiska partiet, besegrades. Det kommer att ta tid innan regeringsförhandlingarna är klara.
Den första reflektionen är att världens styrande partier den senaste tiden har haft svårt att bli omvalda. Danmarks unika situation avslöjar en annan sanning. Det vill säga att utrikespolitiken inte vinner val. Dessa diplomatiska frågor gäller inte heller mitt land.
I Danmarks fall handlar det inte om den geopolitiska situationen i stort. Nej, det som Danmark får av Donald Trumps hot om att ta över Grönland är en högst asymmetrisk chock.
Mette Frederiksen och Moderaternas utrikesminister Lars Lökke Rasmussen prisades för sin hantering av Grönlandskrisen, men var impopulära bland väljarna i tisdagens val.
Även om valet avgjordes av inrikespolitiska frågor finns det lärdomar för Sverige att dra. Mette Frederiksen kampanjade för att en förmögenhetsskatt skulle återinföras (den tidigare skatten avskaffades 1997). Det var tydligt att detta var en valfråga för Socialdemokraterna, eftersom hon den 26 februari i samband med ett valbesked offentliggjorde detta förslag.
Den skulle gälla tillgångar över 25 miljoner DKK (36 miljoner SEK), och skattesatsen skulle vara 0,5 %. Mette Frederiksen verkade tro att det inte skulle drabba de fattiga. Hon påpekade att 1 procent av danskarna äger en fjärdedel av landets nettoförmögenhet, och det är inte ojämlikheten som har gjort Danmark rikt.
Danskarna var uppenbarligen inte imponerade av denna idé. Det här borde vara en läxa för Magdalena Anderson. Hennes svenska socialdemokratiska parti föreslår uppenbarligen ingen förmögenhetsskatt, även om ordet är förbjudet tillsammans med förmögenhetsskatter. Partiet vet att det inte kommer att få något från skattebetalarna.
Socialdemokraterna har därför de senaste åren tenderat att använda en annan term: ”reservskatt”. Liksom Mette Frederiksen-skatten är nödskatten uppenbarligen tänkt att betalas av ett litet antal människor, men den finansierar fortfarande enorma sociala initiativ.
Väljarna ser igenom det. Beviset finns på andra sidan Ålesundsån.
