I torsdags träffades mer än 120 biståndschefer, analytiker och nyckelintressenter för att diskutera att stå tillsammans med världens ledande internationella experter. Frågan är hur man kan göra biståndet mer effektivt utan att öka kostnaderna. Detta är det mest omfattande reformsteget i svensk biståndshistoria.
Världens behov är oändliga, men det är inte Sveriges nationalbudget. För att stödja Ukraina, en stor prioritet i vår utrikespolitik, har vi minskat biståndet till andra länder. Det här är inte beslut vi var villiga att fatta, men de var nödvändiga. När Ukraina kämpar för sin frihet kämpar de också för vår frihet. Det är Sveriges skyldighet och intresse att stödja Ukraina så länge det behövs.
Men det faktum att vi skär ned biståndsbudgetarna utanför Ukraina betyder inte att vi överger världens fattiga människor i deras sökande efter värdighet och ett bättre liv. För hur mycket bistånd som gynnar oss beror inte bara på hur mycket pengar vi spenderar, utan också på vad vi spenderar dem på.
Genom att prioritera insatser som ger hög avkastning på varje krona bistånd kan vi öka biståndet till Ukraina och hjälpa fler samtidigt som vi slipper skattehöjningar på hårt arbetande familjer i hemmet. Men att kunna välja dessa initiativ kräver mer än att bara gissa eller göra ”det vi alltid har gjort”. Sveriges bistånd ska baseras på vetenskapliga bevis och resultat ska dokumenteras och spåras. Regeringen har därför gett Sida i uppdrag att fortsätta arbetet med evidens och konsekvensanalys.
Sverige är ett av världens mest generösa givarländer och biståndet måste baseras på metoder och samarbetsformer som faktiskt fungerar i det sammanhang det ska användas. För att detta ska bli framgångsrikt är det viktigt att systematiskt delta i vetenskaplig forskning och regelbundet utvärdera biståndets faktiska effekt.
Sverige behöver inte uppfinna hjulet på nytt här. Svensk och internationell forskning och utvärdering har redan gett många viktiga analyser och nyttiga lärdomar. Ekonomer som Nobelpristagarna Simon H. Johnson, Daron Acemoglu och James A. Robinson har visat att kvaliteten på sociala institutioner är nyckeln till långsiktigt välstånd. Vi bör då fråga oss hur svenskt bistånd kan bidra till att bygga upp sådana institutioner. Sverige klarar sig redan här mycket bra, till exempel genom officiellt samarbete med domstolarna och Lantmäteriet.
När det gäller hälsa visar forskning att investering i vaccin är en av de mest kostnadseffektiva insatserna för global hälsa. Det är bättre att förebygga sjukdomar med mycket få resurser och därmed förebygga vård i medicinska fall som kräver betydligt mer resurser. En studie från 2023 av tre forskare från Johns Hopkins University undersökte vad ”nytta-kostnad”-förhållandet för ett omfattande vaccinprogram skulle vara i många låginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Studien uppskattar att för varje 1 krona som investeras i detta program kommer cirka 100 kronor sociala förmåner att genereras, vilket resulterar i svindlande avkastning.
Ett annat exempel på hur nyttan av bistånd kan ökas ytterligare är inom utbildningsområdet. Att bygga skolor är dyrt, men att satsa på till exempel mer strukturerad pedagogik är billigt. En studie från 2023 av akademiker inklusive University of Oxford och Världsbanken uppskattade att investeringar i den här typen av initiativ kan ha en positiv effekt på cirka 50 kronor per investering.
Reform är inte nedmontering. Det handlar snarare om att skydda biståndets legitimitet och dess förmåga att göra skillnad i en svårare värld. Vårt mål är att modernisera, fokusera och stärka effektiviteten i svenskt bistånd. Genom att fokusera på beprövad erfarenhet och vetenskaplig analys kan vi säkerställa att varje investering ger maximal avkastning, även när medlen inte räcker till allt.
På så sätt kan vi bygga ett stöd som håller, även när världen runt omkring oss förändras.
Benjamin Dousa, minister för bistånd och utrikeshandel
