”Mer arbete görs, men klyftan ökar. Det är så integrationen fungerar.”

Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Hur fortskrider integrationen mellan svenskfödda och utrikesfödda i praktiken?

Vissa pekar på utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste åren där andelen utrikes födda har ökat. Dåligt, säger andra, betyder förmodligen att fler människor är ekonomiskt utestängda. Båda bilderna är korrekta var för sig, men måste förstås tillsammans.

Kunskapsverkets senaste rapport tar upp den komplexa och centrala frågan om att integrera Sveriges inrikes- och utrikesfödda befolkningar. Genom en ny sammanställning av datakällor avslöjar vi var och varför människor kom till Sverige och hur läget är för olika grupper i det svenska samhället.

Invandrare har alltid funnits i Sverige, men hittills har de inte haft samma inverkan på landets demografi, arbetsmarknad och politik som nu. Andelen av befolkningen som är utrikes födda har ökat från 12 % 2005 till mer än 20 % idag.

Enligt en sammanställning från Riksverket kommer hälften av dagens utrikesfödda befolkning från typiska flyktingländer. Vi kan också visa att invandrare från flyktingländer stannar i Sverige mer än invandrare från EU-länder eller personer som kommer ut i arbetskraften.

Samtidigt skiljer sig dagens flyktingländer mycket från Sverige än någonsin tidigare när det gäller inkomstnivåer, utbildningssystem och demokratiska institutioner. Det gör att insatserna för integration i form av språk, utbildning och samhällskunskap är större än tidigare.

Arbetsmarknaden ser en ökande andel utlandsfödda arbetstagare. Men vi ser också att fler människor lever i ekonomiskt utanförskap än någonsin tidigare.

Vad har hänt med Sveriges utrikesfödda befolkning de senaste 20 åren? Rapporten analyserar integration ur tre perspektiv: socioekonomisk, kulturell och demokratisk delaktighet.

Arbetsmarknaden ser en ökande andel utlandsfödda arbetstagare. Men vi vet också att fler människor lever i ett tillstånd av ekonomisk marginalisering än någonsin tidigare. Cirka 550 000 utrikes födda, eller ungefär en tredjedel, klarar inte av att försörja sig, men andelen är dubbelt så stor som inrikes födda. Att antalet ekonomiskt utslagna ökar trots stigande sysselsättningsgrad beror på att utlandsfödda grupper har vuxit, och det är viktigt att ha i åtanke. Därför motsvarar ännu lägre procentsatser större absoluta tal.

Skillnaden i självförsörjning för inrikes födda och utrikes födda kan delas upp i tre faktorer: en hög arbetslöshet, en hög andel personer som inte studerar eller söker jobb och står utanför arbetsmarknaden samt en hög andel personer som arbetar men ännu inte har tillräckligt med inkomst för att anses vara självförsörjande.

Enligt vår räkning löper utrikesfödda i åldern 20 till 66 år fyra gånger större risk att vara arbetslösa än inrikes födda (8,9 % jämfört med 2,3 %). Andelen personer som står utanför arbetsmarknaden utan att söka arbete är också fyra gånger högre: 13 procent mot 3,5 procent. Dessutom är det vanligare att arbeta under en tillräcklig inkomstnivå bland personer födda utomlands.

Det är viktigt att integrationen fungerar för majoriteten av människor. Men vår rapport lyfter också fram tydliga integrationshinder. Två hinder på arbetsmarknaden är bristande utbildning och bristande kunskaper i svenska språket. Det är svårt att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden utan minst gymnasieutbildning och många utrikesfödda har bara kort eller mycket kort skolgång. 19 % har endast fått gymnasieutbildning eller högre, jämfört med 13 % av de som är födda i landet.

Vikten av svenskkunskaper lyfts också fram i en undersökning till arbetsgivare och rekryterare. Samtidigt har var tredje utrikesfödd inte tillräckliga språkkunskaper för att möta arbetsmarknadens krav. Vårt material pekar också på tydliga brister i kommunal språkundervisning (SFI). Denna kartläggning visar också på bristen på enhetlig statistik som samlats in avseende SFI, vilket har uppmärksammats i flera studier.

Även bland utrikesfödda som bott länge i Sverige kvarstår betydande skillnader jämfört med svenskfödda när det gäller arbetslöshet, självförsörjning, språkkunskaper och valdeltagande.

Rapporten säger att förutom socioekonomiska skillnader är skillnaderna i kulturell bakgrund större än någonsin tidigare, och det finns också skillnader i deltagande i demokrati.

Vistelsetiden är viktig för integrationen, men i sig räcker den inte för att utjämna de skillnader vi ser. Majoriteten (65 %) av Sveriges utrikes födda befolkning är svenska medborgare. Denna andel är högre (74 %) för personer från typiska flyktingländer. Men även bland utrikesfödda som bott länge i Sverige kvarstår betydande skillnader jämfört med sina svenskfödda motsvarigheter vad gäller arbetslöshet, självförsörjning, språkkunskaper och valdeltagande.

Sammantaget visar statistiken att de åtgärder som hittills försökts inte har kunnat täppa till integrationsklyftan. Samtidigt saknas det aktörer som tar ett kollektivt ansvar för att bryta de identifierade barriärerna.

Syftet med det norska Kunskapsverket och vår rapport är att bidra till att förklara fakta om situationen. Syftet med rapporten är inte att hitta lösningar. Mot den bakgrunden är det rimligt att ställa tre frågor: vilka integrationsbarriärer är viktigast att bryta igenom, hur ska detta göras och vem har det övergripande ansvaret för det?

Vi tycker att det är värt att prata om.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Professor emeritus Alan Topol: ”Lilla invandrare, kommer du att tjäna pengar?”

Nordea-experterna Annika Wins, Torbjörn Isaksson och Anna Westlund: ”Dystra arbetslöshetssiffror speglar inte verkligheten”