Liljevalchs vårsalonger brukar ses som ett tecken på den efterlängtade våren. Och faktiskt har en träpanel i utställningshallen rader av bronshästhovar. Däremot är riktiga blomsterutställningar ett undantag. Vårsalonger brukar vara en bra mätare på samhällets termometer, men årets värme är ovanligt hög.
– Många av verken har en surrealistisk atmosfär, med absurdistiska, mardrömslika scenarier, sa L’illevarch-chefen Joanna Sandel-Wright när hon tog med DN på sin första rundtur medan museitekniker fortfarande arbetade med utställningens ljussättning.
Vid ingången till det första rummet möts tittarna av ett stämningsfullt stycke. Blodröd vätska skvalpar från stenfontänen ut på diskbänkens vita porslin.
– På förra årets Vårsalong skapade konstnären Tindra Englund en vacker stenskulptur att placera i din trädgård. I år gjorde hon något som hette ”Kom ihåg att tvätta händerna.” Joanna Sander-Wright, som arbetar i Ramallah på Västbanken, sa att hon fick idén när hon såg hur palestinier behandlades medan Sverige fortsatte att sälja vapen till Israel.
På så sätt sätter den osäkra och oroliga moderna människan sitt maximala avtryck på utställningen. Några meter bort går en flyktingfamilj mot målningen och ett annat rum föreställer två strejkande utanför en Teslafabrik. Alldeles intill har president Trump och president Putin roligt tillsammans, utklädda för en semester på Ibiza. Och bredvid den reser sig ett svampmoln av en atombomb mot en bakgrund av korsstygnsbroderier.
Det är inte så att jag inte känner att jag har förts tillbaka till det politiska 70-talet.
– Joanna Sandell Wright sa, ”Du känner en större lust att kommentera nuet.”
Som alltid är naturen närvarande i bilden. Men det hände något här också. Kanske är det i tider av klimatkris som naturen verkar hotad och kollapsar. Jag skickade ett motiv av tre möss som klamrade sig fast vid en död växt. Bakom det finns ett ödsligt landskap. Vi stannade till vid två alligatorer som satt och grillade vid en lägereld i skogen. Två krokodiler dansar även i lågorna.
– Mardrömslika absurditeter förekommer här också. Det är väldigt intressant att se dessa lastbilar genom utställningen. Det här är våra drömmar och mardrömmar. Konst har förmågan att ge oss vibrationer som en fjärils vingar om var vi kommer ifrån och vart vi är på väg.
När årets utställning öppnar den 13 februari arbetar Joanna Sander-Wright i månader av intensivt arbete, först med att välja ut verk och sedan skapa väggbonader där den svenska konstens olika röster leker med och kontrasterar mot varandra. Bara att få kläm på att ge din publik möjlighet att införliva ett stort utbud av motiv och stilar är en skrämmande uppgift.
När bedömningen började fanns det 3 394 bidrag. 255 artister återstod.
– Inte sedan 50-talet har så många artister blivit antagna. Hälften av deltagarna är under 40 år. Därför är det en väldigt ung vårsalong.
I juryn ingick förutom konsthallens chef Paul Adama, konstnär och frontfigur i bandet Boko Yut, Abil Bukhari, en curator med syriska rötter, och den samiska konstnären Carola Grahn. De väljs ut för att de har olika bakgrund och bidrar med sina perspektiv i urvalsprocessen.
Var det en het diskussion?
– Ja, det händer alltid. Konflikten uppstår mot slutet, när de lär känna varandra lite. Detta kommer att göra diskussionen mycket bekvämare. Detta är sant i alla mänskliga relationer. Så det är väldigt…eller så överdriver jag kanske. Om du inte håller med kan ditt arbete inte inkluderas. Saker och ting kommer inte att gå bra om det finns människor som känner starkt att ”det här ska inte vara med.” Men om det finns många bra verk kan jag tänka mig att förlora kampen. Det är så bra att man inte kan delta.
Artisterna är inte här än. Med ett undantag. Vid ett bord fyllt med gammaldags porslin och stolar i vardera änden står skådespelaren och performancekonstnären Karolina Willebrand Vinberg. Hon är inspirerad av performancedrottningen Marina Abramovic och hennes berömda verk ”The Artist Exists”. Abramovich satt tyst i timmar vid ett bord på Moma i New York och stirrade på alla som ville sitta mitt emot henne en stund.
En flätad röd peruk skvallrar om vad Willebrand Vinberg tänker. Hon är utklädd till Pippi på ett kafferep och är helt stum, men med ett livligt uttryck som bjuder in publiken att sitta och äta en bakelse med henne.
– Det kan vara väldigt tyst, eller så kan det gå lite ur spår, säger hon.
Hon har provat det förut. För några år sedan, när hon tog en masterexamen i skådespeleri, provade hon sin version av Pippi med olika typer av publik.
Hur reagerar folk?
– Jag var lite nervös när jag gjorde det för första gången, men jag insåg snabbt att folk ville spela. Jag kände att publiken kände en viss typ av samhörighet med Pippi genom att klä ut sig till den här karaktären, som alla kunde relatera till och som hade olika betydelser.
Jag tror att Pippi har en mörk underbuk av ensamhet.
– Det är det jag leker med. Jag är glad när någon sitter med mig, och ledsen när jag är ensam. En enkel struktur kan ha så stor inverkan på din relation med någon som tittar på.
Planen är att Karolina Willebrand Vinberg ska uppträda några timmar de flesta helger när Walsalsongen har öppet.
– Det är väldigt spännande att möta en så stor publik med så många olika typer av människor.
faktum.Andra trender att titta på i år
mobiltelefon. Det förekommer som motiv i många målningar. Mobiltelefonernas inflytande syns dock främst i det faktum att mobiltelefonbilder ofta är förebilder för tavlor, och beskärningarna är desamma som mobiltelefonbilderna.
Starkt uttryck för etnicitet. I år kunde konstnärer från hela Sapmi, inklusive norrmän och finnar, lämna in verk. Många artister med rötter i andra länder än Sverige uppträder också.
Landsbygd/stad. Ett fast inslag i Vårsalonger. I synnerhet i år fanns det ett rum tillägnat just detta motsatspar.
Bortom fyrkanter och rektanglar. Tavlor är inte längre bara bilder att hänga på väggen. Kolumner, pusselbitar och cirklar är några av de märkliga formerna i årets målningar.
neon. Som alltid dominerar det figurativa måleriet helt. Det är dock nästan inga foton tagna. I dess ställe fanns neonkonst, så mycket att hela kolsvarta rum ägnades åt färgglödande verk.
kärlek. Även om användningen av AI inte är förbjuden i Walsalongen finns det bara ett verk där Joanna Sandell Wright med säkerhet kan säga att AI använts: ett collage. ”De följer en viss estetik, som ofta inte är särskilt intressant”, säger hon.
faktum.Liljevalchs 2026 Vårsalong
Varsalongen startade den konstnärliga våren i Stockholm och har pågått sedan 1921. Årets utställning pågår 13 februari till 3 maj.
Vi fick in 3 394 bidrag. 255 artister antogs.
Juryn bestod av Liljewalchs manager Joanna Sander Wright, artist och frontfigur i bandet Boko Yut Paul Adama, curator Abil Bukhari med syriska rötter, och samiska artisten Carola Grahn.
