Kristersson var inte handikappad i Sverige.

Nu går personlig support snart i konkurs.

President Trump försöker utpressa Ukraina

36:13

Inför förra höstens budget lovade Tidos fyra partier vid en gemensam presskonferens att ersättningen för personlig assistans till personer med funktionsnedsättning skulle stå i proportion till framtida kostnader.

Detta är känt som ”indexering” av ersättningar och skulle sätta stopp för den senaste utvecklingen där ersättningen ständigt har sänkts.

I Budgeten bröt Tidos parti först sina löften och sedan gick Elizabeth Svantesson ut och ljög.

– Hon sa att vi fyra inte har lovat det.

Detta trots att den presskonferens som utlovats av partierna fortfarande lagts ut på regeringens hemsida. Dessutom kommer den med en PowerPoint-presentation som gör löftet tydligt.

När jag kritiserade Elizabeth Svantesson för detta uppenbara försök till gasbelysning ändrade de sin hemsida. Tyvärr för regeringen har jag kvar den ursprungliga PowerPoint-presentationen, som du kan läsa här. Själva presskonferensen finns kvar på YouTube.

Det (brutna) löftet om att indexera stödersättningen berodde på stigande kostnader. Seriösa arbetsgivare vill ha bra arbetsvillkor och kunna betala enligt kollektivavtal.

Hela systemet kollapsar på grund av regeringens svek. I en gemensam skrivelse till regeringen varnar Valdforetagarna och Fremia, som organiserar Sveriges kommuner och regioner, folkrörelser och ideella vårdgivare, för de ”allvarliga konsekvenserna” av bristen på finansiering.

Detta är en slangterm som används av byråkrater som betyder ”det kommer att bli ett helvete från och med nu.”

Sveket från Ulf Kristerssons regering är monumentalt. Personlig assistans är helt nödvändigt för att många personer med varierande funktionsförmåga ska kunna leva ett drägligt liv. Det är också en del av vårt gemensamma och allt ömtåligare skyddsnät.

Detta svek börjar dock inte med Kristersson; även tidigare socialdemokratiska regeringar har fört liknande politik. I verkligheten har rättigheterna, friheterna och ekonomin för personer med funktionsnedsättning urholkats i många år.

För ett rikt land som Sverige är detta oerhört patetiskt. Sverige har fler miljardärer än någonsin tidigare. Skatterna har systematiskt sänkts i över 20 år. Pengarna finns, men de är inte bara till för personer med funktionsnedsättning.

En höjning av biståndsersättningen och en prisindexering är nu absolut nödvändig. Men det skulle också fungera som ett skydd mot att framtida regeringar väljer att minska antalet funktionshindrade igen.

I regeringen ingår Liberalerna och Kristdemokratiska partiet, två partier specifikt inriktade på handikappfrågor. De bör tillfrågas varför de blev lurade under hela den kommande valrörelsen.

Men även andra parter har en skyldighet att svara. Varför måste funktionshindrade alltid gå i baksätet?

Ibland känns det som att vi tappar förmågan att se oss själva i andra steg för steg. Sverige har blivit så stelbent och hänsynslöst att ord som ”mänskliga värderingar” och ”enhet” är tomma ord.

Var är det politiska partiet som visar att det inte finns något behov av det?

Magdalena Anderson, vad brinner Sossa och andra för?

42:26