Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
Det sägs att när Jesus fastade i öknen och motstod djävulens frestelser, genomgick hans kropp autofagi. Enkelt uttryckt syftar detta modeord på cellernas sätt att städa upp och återvinna skadade proteiner när kroppen berövas mat, vilket tillsammans med en frisk kropp förlänger livslängden.
Det är åtminstone vad livslängdsinfluenser som Brian Johnson tycker, för vilka fasta är nyckeln till att få ut det mesta av sin tid på jorden. Forskare är mer skeptiska, men till Johnsons försvar verkar Jesus ha en ganska tonad bål i många skildringar. Men ur det perspektivet måste hans korta liv ses som ett katastrofalt misslyckande.
Tills för ungefär 10 år sedan, när jag hörde ordet ”fasta”, tänkte jag på religion, särskilt islam. Ända sedan 5:2-dieten blev populär började jag tänka mer på prestationsförbättring, friska kroppar och högpresterande mediamän än Gud. Genom Silicon Valley-kändisar, teknikfolk och sociala medier har periodisk fasta vuxit till en populär rörelse över hela världen och till och med nått Sverige.
På sociala medier visar snabbare stolt upp sin magra kropp efter bara 30 timmar, delar med sig av hur man dricker äppelcidervinäger för att dämpa hungern och diskuterar om nötköttssoppa eller avokado är bäst för att bryta en fasta.
Efter 500 år av reformer har fastan gjort en enorm comeback i vårt land, inte som en andlig praktik, utan som ett mirakelmedel för självoptimering. Påskfastan, som är lite känd i Sverige, är en kontrast på något sätt. Men själva abstinensupplägget behöver inte skilja sig från till exempel Fredrik Wikingssons fasta, som han rapporterade i Sveriges Radio förra året. Det som är annorlunda är syftet. Mr Wickingsons mål är inte att ”rena kroppen från avfallsprodukter” och fylla tomrummet genom att spela in fyra avsnitt av frågesporten ”Alla mot alla” om dagen. Tvärtom innebär celibat att öppna sig för något större än en själv, kanske något så grundläggande som döden.

När världsordningen kollapsar och kollektiva projekt blir hopplösa blir våra egna kroppar en av de få arenor som vi fortfarande har någon form av kontroll över. Om du inte blir påkörd av en buss kan du lägga till år till ditt liv, även om du spenderar större delen av din tid på gymmet.
Men för dem som verkligen fruktar döden erbjuder den kristna fastan, som börjar idag, den 18 februari, ett mer hoppfullt alternativ. Det slutar inte med döden på korset på långfredagen, utan med uppståndelsen och livets seger över döden. Naturligtvis finns det ingen vetenskaplig garanti för att detta är sant, men det betyder inte heller att om du hoppar över frukosten ökar din biologiska livslängd. Fråga Jesus. Han fastade i 40 hela dagar och blev inte 33 år gammal.
För mer information om intermittent fasta, besök DN. Läs om Emma Bhuvan om abstinens och bästa frukosten under Ramadan.
