Den första klunken får dig lätt att vilja kräkas. Jag har inte ätit frukost, så ölen jag dricker i det klara gryningsljuset som strömmar genom fönstret mot flygplatsen smakar som om jag var 11 år och på en efterfest i West Woods. Mina dryckeskompisar den här gången är inga entusiastiska ingenjörsstudenter. Vid bordet bredvid sitter en ensam medelålders kvinna vid en sida med ett glas rött vin i handen och skickar ett mejl med ämnesraden ”Omorganisation”.
Mitt emot mig sitter ett par och äter frukost. Kvinnor dricker champagne med chiapudding, medan män i jumpsuits föredrar att skölja ner sina äggröra med en pint Marie Stud. De var tysta, uppslukade av sina mobiltelefoner, tills hans far ringde och fick veta att de skulle till London för att fira Softmans 40-årsdag. Plötsligt reste han sig med något lurigt i ögonen och kom tillbaka med en öl till. Hans sambo hann inte röra vid hans glas bubbel, utan tittade genast upp från telefonen och tittade förskräckt på honom. Klockan är 06:47.
Något gick fel med det svenska flyget. Varje år kommer rapporter om att svenskar dricker mindre alkohol, men på flygplan är trenden den motsatta. Ryanair vill införa ett tak på två bilar per passagerare och antalet årliga ”olyckor” på svenska flyg har ökat från 50 till 500 på bara några år. Förra sommaren tvingades ett flyg från Gran Canaria till Göteborg nödlanda efter att en oordnad kvinna sprungit omkring ombord och tagit passagerare i håret. Beslöt svenskar i hemlighet att absorbera den minskade konsumtionen inrikes så fort de lämnade landet?
Jag har en biljett till Gdańsk i fickan för att undersöka saken. Inte för att du ska på svensexa, utan för att det är det enda sättet att komma åt det mystiska landskapet bakom säkerheten. Dryckesfesten börjar här. Jag dricker inte före lunch ens på flygplatser, men jag börjar tänka om när jag har druckit en halv öl. Det smakar inte så illa nu. Det är utsökt, häpnadsväckande läckert, och varje klunk får dig att glömma din hemska morgon lite.
När jag kom till Arlanda hittade jag till en början inte min biljett på min telefon och vid säkerhetskontrollen märkte jag att blod droppade från ett sår på min hand. I paniken som grep mig slet jag sönder min hud utan att ens inse det, trots att jag inte hade planer på att flyga. Varje gång jag ska gå ombord på ett flygplan känner jag att jag måste gasa innan vardagens stress förändras åt motsatt håll. Jag satte alarmet 04:30, kände mig illamående och kunde inte äta frukost och tog tunnelbanan till T-centralen och sedan vidare till Arlanda. Förmodligen det äckligaste avsnittet i hela Sverige.
Men när du väl klarar säkerhetskontrollen kastas du in i en märklig nödsituation. Föreställ dig att det är omöjligt att lämna säkerhetszonen härifrån utan att använda ett flygplan. Denna idé är både logisk och spännande. För här vistas vi utanför tid och rum, i en verklighet där att dricka öl och köpa Gantt-tröjor klockan åtta på morgonen plötsligt verkar rationellt. Men den här mjuka mannen verkar fortfarande vara besatt av livet utanför. Han ställer sig upp och går fram och tillbaka med ölen i handen, stressad och upprepar för alla som inte bryr sig om att lyssna: ”Oroa dig inte, jag får betalt i slutet av dagen.”
Dessutom kan berusning i sig leda till en ännu mer skrämmande kontrollförlust.
Svenskar dricker mindre alkohol, främst på grund av yngre generationer. Idag dricker unga mellan 16 och 29 år lika lite alkohol som de mellan 65 och 84. Ur ett folkhälsoperspektiv är det inte så konstigt, och faktiskt är det bra. Om du dricker fyra eller fler små glas vin vid samma tillfälle två gånger i månaden har du enligt Socialstyrelsen rätt att vara försiktig. I den materialistiska världsbild som dominerar vår tid, även bland äldre generationer, är det svårt att se alkohol som något annat än ett gift.
Dessutom kan berusning i sig leda till en ännu mer skrämmande kontrollförlust. Föreställ dig bara hur läskigt det skulle vara om jag föreslog dig att starta en podcast för att muntra upp dig vid julbordet och ta en öl till. Sedan vaknar du dagen efter, det är för sent att gå till gymmet, du får ett berusad sms från din kollega klockan 02:04, och du undrar när du ska spela in ditt första podcastavsnitt. Istället skulle du vara bättre att stanna hemma med din partner, dricka koffeinfritt te och lata dig framför din kärlek vid första ögonkastet. Om du kör fast riskerar du att urholka egot i din LinkedIn-tillvaro.
När jag ser någon som dricker en läsk vid bordet bredvid mig tycker jag att det inte är konstigt att den rationella järnburen som våra liv utspelar sig i behöver en ventil. Han är nu farligt nära att överskrida Socialstyrelsens riskexploateringsgränser redan innan han lämnade Arlanda. Hälsningar, utländsk och förmodligen hårt arbetande svensk.
Tillsammans med tron på förnuftet måste en livskraftig kultur baserad i Dionysos anda, vinets gud, omfatta fylleri, vildhet och djupa impulser.
Vår civilisation försvinner naturligt. Var fjärde person lider av ofrivillig ensamhet, ändå har vi inga barn. Om vi var schimpanser i en djurpark, skulle djurskötarna vara oroliga. Friedrich Nietzsche trodde att västvärldens förfall berodde på bristen på Dionysos. Tillsammans med tron på förnuftet måste en livskraftig kultur baserad i Dionysos anda, vinets gud, omfatta fylleri, vildhet och djupa impulser. Men mannen som dricker Mariestad till frukost framträder inte som en övermänniska i senkapitalismen. Han är nog ganska normal.
Svenskarnas semesterdrickande är inget nytt fenomen. Ett av våra mest populära konstverk, ”Sällskapsresan” från 1980, driver till exempel detta fenomen. Samtidigt tycks det för mig att i en kultur där det roligaste vi kan tänka oss idag är att besöka ett ”escape room” har det förträngda begäret efter frihet och extas blivit starkare. Arlandas öl kan tyckas anakronistiskt, men det är ett uttryck för svenskarnas omistliga rätt att åtminstone uppleva överseendet att tappa kontrollen över sitt berusning under semestern.
Men för mycket frihet kan ofta slå tillbaka, vilket en kvinna på ett flyg från Gran Canaria intygade. Jag vet förstås inget om henne, men det verkar troligt att hon, som andra svenskar, istället för att omfamna livet försökte döva det genom att dricka San Miguel till frukost i två veckor. Kanske på flyget hem, med tanke på den hårda verkligheten som väntade henne, fick hon panik, grät och tog till och med sin medpassagerare i håret.
Min mobiltelefon ringde. Jag blev tillsagd att gå till gaten omedelbart eftersom mitt flyg skulle gå om 30 minuter. Jag följer dig även om du inte går. Jag vill veta om de åtminstone kommer att ropa mitt namn genom högtalarna som i filmerna. Men det kommer inte att hända. Passagerare gick ombord och jag lämnades ensam i väntrummet. Jag kan se piloterna i cockpiten, och av leenden på deras läppar att döma verkar de säga något intressant. Kanske planerar de att gå till en restaurang tillsammans i Gdańsk i kväll, eller så kanske de åker hem till sina fruar. Jag känner också för att åka till Gdańsk. Eller till London. Jag skulle älska att åka till Gdańsk eller London och fortsätta dricka öl. Om jag bara hade gått ut, hade det varit mer intressant? Nej, jag vet inte vem jag försöker lura. Jag måste stanna och jobba.
Läs mer text av Isak Gröndahl
