Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Den 8 januari 2026, när miljontals iranier gick ut på gatorna i rikstäckande protester, svarade den iranska regimen genom att effektivt stänga av internet. Den nästan totala avstängningen avbröt internationella och inhemska anslutningar, avbröt mobilnät och fasta telefontjänster och isolerade invånare från omvärlden. Skyddade av den mest omfattande digitala blackouten i landets historia kunde iranska säkerhetsstyrkor utföra dödligt statligt sanktionerat våld utan insyn eller ansvar.
Sverige och Europeiska unionen fördömde med rätta dessa händelser. Sveriges bistånds- och utrikeshandelsminister väntas ta upp frågan i en folkomröstningsdebatt nästa vecka och den svenska regeringen har aviserat riktat stöd genom biståndsmyndigheten Side. Men detta ensamt räcker inte.
Internetavstängningar och masscensur har blivit centrala verktyg för moderna auktoritära stater. Regimer som Iran, Ryssland och Kina omformar den digitala sfären för att konsolidera sin makt genom övervakning, informationskontroll och förtryck. Det är ingen slump att säkerhetspolisen har utnämnt dessa tre länder som hot mot Sveriges nationella säkerhet på grund av deras aktiva cyberverksamhet. Digitalt förtryck utomlands och digital sårbarhet i Europa hänger ihop.
Det är ingen slump att säkerhetspolisen har utpekat dessa tre länder som hot mot Sveriges nationella säkerhet.
Nu är det dags att stödja Europas strategi för digitala rättigheter mot global digital auktoritärism som använder internetavstängningar och masscensur som verktyg för kontroll och våld.
Sverige och Europa bör spela en avgörande roll i framtidens digitala resiliens genom att institutionalisera tekniken och stödja samhällen för att skydda digitala rättigheter globalt. Ett samarbetssätt krävs som en del av en gemensam strategi.
Det som händer i Iran är inget undantag, det är bara en show och ett förspel. Kina exporterar Great Firewall-teknik till andra auktoritära länder. Iran och Ryssland arbetar tillsammans och lär av varandra för att skapa ett gränsöverskridande ekosystem av censur, övervakning och informationsmanipulation.
Samordnat motstånd behövs för att förhindra denna utveckling från att bli normal, eskalera och i slutändan slå rot inom Europa och bland dess allierade. Digital auktoritarism bör ses som ett växande hot mot europeisk demokrati och säkerhet.
Miljontals webbplatser blockeras, globala plattformar som Instagram och Telegram stängs ner och människor tvingas använda statligt övervakade appar.
I mer än ett decennium har Iran investerat miljarder euro i ett nationellt internet byggt för att kontrollera. National Information Network NIN ger nationer möjlighet att digitalt isolera sina länder med en knapptryckning. Miljontals webbplatser är blockerade, globala plattformar som Instagram och Telegram stängs ner och människor tvingas använda statliga övervakningsappar som Rubika för utbildning, bank och daglig kommunikation.
Men Irans digitala auktoritarism är bara en kanariefågel i gruvan. Auktoritära stater följer utvecklingen noga och lär sig av länder som Iran. Det vi ser sträcker sig långt utanför Irans gränser och kommer att fortsätta att hota demokratiska institutioner. Liknande utveckling ser man redan i Ryssland, där användare snabbt hänvisas till den statskontrollerade ”superappen” Max. Digital auktoritärism korsar gränser och påverkar Europas grannskap.
Samtidigt visar det iranska exemplet att digital kontroll på intet sätt är absolut. Efter årtionden av censur har civilsamhället utvecklat sofistikerade sätt att kringgå statliga blockeringar genom VPN-tjänster, säkra meddelandeappar och decentraliserade nätverk. Under avstängningar uppstår informella hjälpgemenskaper som etablerar alternativa kommunikationsvägar, till exempel satellitinternet. Dessa ansträngningar är avgörande för allmänhetens skydd, oberoende rapportering och tidig varning om massövergrepp.
Den globala rörelsen för internetfrihet och digitala rättigheter är dock kroniskt underfinansierad och sårbar för växande statliga hot. Det är ohållbart nu när dessa teknologier inte längre är komplement utan förutsättningar för yttrandefrihet och mänsklig säkerhet.
Idag innebär att stödja människorättsförsvarare att utveckla och underhålla flera olika tekniker som hjälper dem att kringgå censur och internetavstängningar. Vår mångsidiga portfölj av teknologier och program för att stärka det lokala civilsamhällets kapacitet kan bygga digital motståndskraft och stödja yttrandefrihet runt om i världen. Detta inkluderar decentraliserade kommunikations- och meddelandeappar, webbläsare, mer avancerade VPN-tjänster, digitalt säkerhetsstöd och satellitinternet.
Sverige och EU behöver därför ta nästa steg och upprätta en europeisk strategi för digitala rättigheter.
De av oss som skriver under är en del av en organisation som har arbetat i flera år för att bygga ett nätverk som nu har visat sig vara nödvändigt. vi vet att det fungerar.
Sverige och EU bör därför ta nästa steg och upprätta en europeisk strategi för digitala rättigheter. Detta innebär långsiktig, institutionell finansiering för teknologier och lokala aktörer som kan stå emot censur och avbrott, såsom decentraliserade kommunikationsverktyg, avancerade VPN-tjänster, digitalt säkerhetsstöd och satellitbaserad uppkoppling. Även om sådana investeringar ofta görs inom ramen för bistånds- och utrikespolitiken, är deras inverkan direkt kopplad till Europas egen demokratiska motståndskraft och säkerhet.
Irans digitala blackout och det dödliga våld som det möjliggjorde och försökte täcka över är en tragedi för det iranska folket. Detta ska också ses som en tydlig varning.
Frågan är inte om digital auktoritarism kommer att påverka Europa, utan om vi kommer att välja att möta det i tid.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi: ”Det är därför två tredjedelar av moskéerna i Iran är stängda.”
Björn Gjerden, chef för UI China Center: ”Fyra förändringar skakar världen för närvarande”
