Bo Weiderbergs filmvision går förlorad idag
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
En ny dokumentär om Beau Weiderberg kommer att släppas i teatrar på fredag. Enligt min mening är Inside Bo’s Head ett mångfacetterat porträtt av Sverige, den största filmregissören genom tiderna.
Från 1960-talet till mitten av 1990-talet producerade han några av landets största klassiska filmer. ” Kvarteret Kolpen, ” ” Elvira Madigan, ” ” Mannen på taket ” och ” sist och faller stort. ”
Skaparna av ”i huvudet av Bo”, John Asp och Matthias Norborg, ville förstå mannen bakom ”geni”. De intervjuade hans barn, ex-fru och flickvän. Människor från filmbranschen som Lisa Langseth och Ruben Østlund. Bo Widerburg hade enligt uppgift problem med att kontrollera planet. Hans sjukdom förvärrades under åren, vilket gjorde det svårt för honom att fungera både som person och som regissör.
Det mest intressanta är att påminnas om hans filmskatt.
Widerberg växte upp i en fattig arbetande familj i Malmö. Han började skriva tidigt, men insåg snart att kameran var ett verktyg för att förstå världen.
Aktiv kulturpolitik öppnade dörren till filmvärlden för arbetande män.
Beau Widerberg hade ett politiskt motiv och ett öga för sociala tabuer och orättvisa. Samtidigt arbetade han i skuggan av den svenska filmgiganten Ingmar Bergman.
Enligt Stellan Skarsgard sa Bo Widerberg ofta att problemet med Bergmans filmer var att folket i dem inte fungerade. Han säger att de skildrar en falsk och direkt lögn om vilken typ av land Sverige är.
Klasssamhällen var alltid närvarande i Widerbergs filmer. Hans karaktärer arbetar hårt men har stora drömmar. Med ” Oderen 31 ” ville han skildra en av de största vändpunkterna i svensk historia. En incident där militären sköt kraftigt mot demonstranter.
Fem personer dödades och fem skadades. En vanlig gravsten lyder: ”Hans synd var hunger. Glöm aldrig honom.”
I ”Joe Hill” skildrar Widerberg en svensk invandrare vars kampsånger gjorde honom känd bland arbetarklassens amerikaner. Utan Bo Widerbergs filmer skulle dessa människor och händelser i arbetsrörelsens historia inte ha kommit till liv.
expandera till vänster
helskärm
Arbetarklassen bör inte ha tillgång till Kalle Caviar. Kort sagt, hans motto var att alla skulle kunna äta ryska kaviar. Vad han menade var att även tunga politiska ämnen kan diskuteras med både känslor och handling av en James Bond.
Nu saknar jag Bo Viderbergs vision om svensk film. I stället kommer kulturpolitiken att demonteras. Årets kulturbudget är den lägsta på 20 år. Kvaliteten på filmer försämrades och färre människor tittade på svenska filmer.
Det var liten överraskning när regeringen tillkännagav sin kulturella kanon, som inte ens inkluderade Beau Weiderbergs namn.
Jag hoppas att ”Inside Bo’s Head” fortfarande kan inspirera nya generationer. ”Om du inte upplever social vision spontant måste du tvinga dig själv att göra det,” sade Widerberg.
Gör sedan en dikt ur den.
Vänstern raderas nu på sociala medier.
44:51
