Afnan Agha är 21 år. Hon arbetar i äldreomsorgen. Hon har tagit SM-silver i boxning. Hon knackar dörr i valrörelsen. Hon är ordförande för SSU i västra Mälardalen. Efter mer än tio år i Sverige hotas hon av utvisning till Irak. Detta är inte bara ett migrationsärende. Det är ett moraliskt test för Socialdemokraterna. Vad mer kräver vi av en ung människa? Hon arbetar i välfärden där vi har akut personalbrist. Hon organiserar sig politiskt. Hon lever arbetarrörelsens värderingar i praktiken – arbete, ansvar och solidaritet. Ändå är hennes liv här juridiskt bräckligt. Det som gör mest ont är tystnaden. När en av våra egna ungdomsledare riskerar att utvisas borde hela rörelsen reagera. Tystnaden uppfattas som acceptans. Om vi inte försvarar henne – vem försvarar vi då? Och låt oss vara tydliga: Afnans fall är inte isolerat. Runt om i Sverige finns unga människor som kom hit som barn, som gått i svensk skola, talar svenska, arbetar, studerar och engagerar sig – men som ändå lever med hotet om utvisning. De är i praktiken unga svenskar, men behandlas som tillfälliga. Om vi inte ställer upp för Afnan kan vi inte trovärdigt säga att vi står upp för alla dessa andra unga. Om en undersköterska, SM-medaljör och SSU-ordförande kan skickas bort – vad säger vi då till de tusentals andra som inte får en tidningsrubrik? Vi har steg för steg accepterat en migrationspolitik som fjärmat sig från vår egen idé om rättvisa. Anknytning väger lättare. Arbete räcker inte. Engagemang betyder inget. Människor reduceras till paragrafer. Vi som är socialdemokrater. Vi bildades för att försvara dem som saknar makt. Frågan är om vi fortfarande vågar göra det när det kostar. Det handlar inte bara om Afnan Agha. Det handlar om vilket parti vi vill vara – och om vi tänker stå upp för alla dessa unga svenskar, eller stillatigande se på när de försvinner.
Juan Fonseca, tidigare riksdagsledamot (S)
Hur många hårt arbetande ungdomar ska migrationsminister Johan Forssell (M) utvisa i dag?
Lars Wengrud, Bromma
Hej, regeringen! Jag har en familjeläkare från Irak, en tandläkare från Iran, en frisör från Kurdistan och en skräddare från Armenien och bussen som jag ofta åker med körs som regel av en icke-europé. När ni har slängt ut alla invandrare, vem ska jag då vända mig till?
undrar Hans Gylje, pensionerad barnläkare, Västerås
Nyligen var jag tvungen att söka vård på S:t Görans sjukhus. Jag var ganska medtagen när jag kom till akuten, vilket personalen genast uppfattade. Jag fick snabbt hjälp och togs om hand på ett mycket professionellt sätt. Efter några timmar på akuten med undersökningar och provtagningar flyttades jag först till avdelning 41 och några dagar senare till avdelning 50. Under hela min vistelse möttes jag av en fantastisk vård – både skicklig och varm. Jag vill rikta ett stort tack till alla som var involverade i min behandling: personalen på akuten, avdelning 41 och 50, samt specialisterna på röntgen, EKG, ultraljud och flera andra enheter. Totalt var det över 20 personer inblandade – överläkare, läkare, sjuksköterskor, vårdpersonal och lokalvårdare. En sak jag särskilt lade märke till var att mer än hälften av dem hade icke-svenska namn. För mig blev det mycket tydligt hur beroende Sverige är av invandrad arbetskraft – och hur avgörande deras insatser är för att vårt samhälle ska fungera. I en tid då debatten om invandring, integration och återutvandring ofta blir polariserad, vill jag lyfta fram detta: utan våra invandrare skulle sjukvården – och många andra samhällsfunktioner – helt enkelt inte fungera. Ett stort tack till all sjukhuspersonal – oavsett namn och bakgrund – för ert oersättliga arbete.
Arne Palmkvist, Stockholm
Jag tycker det är bra att det ska bli svårare att få uppehållstillstånd och att man måste lära sig svenska och svenska värderingar med mera, för som det är nu är många jättedåliga att prata svenska i vårdyrken, och där måste det bli bättre, Sedan tycker jag vissa saker är fel, till exempel det här med utvisning av ungdomar, men det får de väl rätta till.
Helena Eklund
Konsekvenserna av den svenska immigrationspolitiken har nått en ny bottennivå, så låg att även de politiker som röstat för den börjar dra öronen åt sig. Får det dem då att säga att vi pausar detta omedelbart och gör om? Nej! Det ska i stället på svenskt vis utredas, och under tiden pågår denna absurda och omänskliga politik. Men det är klart, vilka asylsökanden vill nu ta sig till Sverige i vetskap om att deras barn riskerar att utvisas, när de efter svensk skolgång uppnått 18 års ålder? Vad är motivationen för att de ungdomar som nu är här skall sköta sig, när gängen erbjuder pengar och status? Vad ska nu motivera kvalificerad arbetskraft att söka sig till Sverige, när de inte vet om deras barn kommer få stanna? Som så mycket andra av denna av SD-styrda regerings beslut, så är de ogenomtänkta och ofta kontraproduktiva.
Gustav Friberg, Vällingby
I över hundra år, min farmor var född 1898, har min familj varit hängivna socialdemokrater. Farmor dog när hon var 94 år, hon somnade aldrig en kväll utan att läsa Aftonbladet, hon röstade troget varje val på Socialdemokraterna. Min pappa betalade fackföreningsavgiften till LO först och gick sedan på krogen och gjorde slut på resten av lönen. De är nu båda döda och besparas den skamlösa utvecklingen som Socialdemokraterna genomgår under ditt ledarskap, Magdalena Andersson. Vår familj röstar inte längre på er, ni når inte upp till några ideal ni företrädde förr. Läs Ernst Wigforss, läs, begrunda och ta intryck och skäms för vad ni nu står. Ingen solidaritet, ingen mänsklighet och inte står ni på de svagas sida! Och, apropå skam, skam åt dig, migrationsminister Johan Forssell! Du hänvisar emellanåt till att du, regeringen, bara uppfyller de vallöften ni gav svenska folket, som ni gick till val på. Du tycks ha glömt eller förnekar verkligheten, ni förlorade valet! Moderaterna är det tredje största partiet. Ni bildade regering med övriga tre förlorare. Ni företräder absolut inte Sveriges befolkning. Dessutom måste man, du, vara helt döv och blind att inte ta hänsyn till den upprördhet och indignation över den inhumana immigrationspolitik ni bedriver. Vad gagnar att utvisa en baby, vad gagnar att utvisa en 8-åring ensam till El Salvador? Där makten gått in tycks vettet ha gått ut!
Kristina Larsson, Ribbenstav
Valdagen i september närmar sig och det märks dagligen i alla former av medier. Utbudet är nästan så omfattande att det göder ointresset. En vanlig hårt arbetande svensk har nog svårt att hänga med i allt vad som sägs och utlovas. Jag tänkte då att ta som min uppgift att påminna om vad som är viktigast inför vad som väntar. Jag tror på begreppet, repetition är kunskapens moder. Regeringen med M, KD och L har under hela mandatperioden hävdat att det är de som styr och har makten. I dagens Expressen kan man då läsa följande: ”M, KD och L bör påminna sig om varför de sitter vid makten. Det är tack vare SD:s mandat.” Uttalandet kommer från ungsvensken och före detta Riks-medarbetaren Denice Westerberg. Jag tycker det var upplysande och viktigt att förmedla till de som fortfarande tror att vi har ett borgligt styre. Sanningen är att SD med sin mörka bakgrund och svarta agenda styr vårt Sverige! M, KD och L är utförare och verkställer det som önskas.
Bengt Andersson, Strängnäs
För första gången under min livstid syftar regeringens politik i dag till att skapa ett sämre samhälle. Detta går att hävda när det gäller den försvagade klimatpolitiken, barn som sätts i fängelse, folkbildningens nedmontering, den ideologiskt styrda ökningen av inkomst- och förmögenhetsskillnaderna etc. Allt detta skapar, enligt en i stort sett enig expertis, ett sämre och mindre demokratiskt hållbart samhälle. Men i en fråga är styrningen mot ett sämre samhälle än mer uttalad. Migrationspolitiken syftar uttryckligen till att skapa så dåliga och hotfulla villkor för människor med utländsk bakgrund att de ska välja att fly härifrån. Och informationen om att Sverige inte längre är ett gott land att leva i ska dessutom spridas i världen, så att ingen ska vilja flytta hit. Men ett samhälle som systematiskt skapar dåliga villkor för stora befolkningsgrupper är ett dåligt samhälle för alla. Är vi verkligen beredda att lämna det goda samhället bakom oss?
Gunnar Berggren, Visby
Finanspolitiska rådet menar i årets rapport att regeringens arbetsmarknadspolitik borde riktas in mer på subventionerade jobb och utbildningar än på sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkta bidrag och jobbskatteavdrag. Att Tidöpartierna går emot experterna kan förstås med deras utgångspunkt att det är mer piska och mindre stöd som krävs för att ge arbetslösa ”mer drivkrafter” att skaffa sig en försörjning. I boken ”Konsten att avveckla en välfärdsstat – en granskning av det åtstramningspolitiska kretsloppet” skriver forskarna Åsa Plesner och Niklas Altermark: ”För att manövern ska fungera måste de här grupperna – långvarigt sjuka, funktionshindrade och socialt utsatta – beskrivas som separerade från den stora folkmajoriteten.” Det är i detta sammanhang vi kan förstå Tidöpartiernas, och numera Socialdemokraternas, talepunkt om ”de som gör rätt för sig”. För finns det de som ”gör rätt för sig” finns det som bekant de som inte gör det. Det vill säga, som Plesner och Altermark skriver. ”de tärande människorna, redan stigmatiserade och därför tacksamma att misstänkliggöra.” Detta ”vi och dom”-tänkande i form av de som ”när” och de som ”tär” gynnar inte ett sammanhållet Sverige. Vi måste fundera på vad det är rimligt att kräva av individer för att betraktas som en del av samhällsgemenskapen. För om utvecklingen av AI, självstyrande fordon och humanoider innebär färre jobb kommer det att bli svårare att definiera det goda medborgarskapet med lönearbete.
Niclas Kuoppa, Stockholm
”En gängman som misstänks för flera grova våldsbrott, överlämnades på måndagen till Sverige från Grekland. ’Väldigt tillfredsställande att vi kunnat gripa en anstiftare*, säger kammaråklagare Thomas Bälter.” Det är möjligen inte så att det var den grekiska polisen som grep illgärningsmannen? Äras den som äras bör.
Erik Kjellén, Södertälje
Mäns våld mot kvinnor definieras som fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, hot och kontroll och sker ofta i nära relationer. Regeringen har, i syfte att bekämpa allt sådant våld, inrättat Rådet för kvinnofrid med statsminister Ulf Kristersson i ledningen. Initiativet är gott, men frågan är hur man avser att behandla de kvinnoövergrepp som utgör en naturlig del av vissa kulturer, till exempel hedersförtryck och könsstympning, våldshandlingar som förekommer frekvent i Sverige, ofta i det fördolda och utan rättsliga konsekvenser.
Kristin Rydberg, Trosa
Ukraina håller stånd mot ett storskaligt anfall från Ryssland. Varför skulle då inte de europeiska Natoländerna kunna försvara sig tillsammans? Jag förstår att det för Sverige ensamt vore svårt, men det är väl inte tanken?
Ulla Bejrum, Stockholm
I en tidigare insändare (12/11) förespråkade jag en elkabel i Östersjön mellan till exempel Luleå och Oskarshamn för att öka möjligheten att överföra elkraft från norra till södra Sverige. Detta skulle minska prisskillnaden mellan dessa landsändar. I stället har nu elkabeln Aurora line öppnats till Finland, som drastiskt höjer elpriserna både i norra och södra Sverige. Detta visar att Svenska kraftnät fullständigt struntar i Sveriges elkonsumenter och bara månar om att kunna exportera billig el till länder runt Östersjön som Finland, Tyskland, Danmark och baltstaterna. Detta innebär att vi, trots att vi är självförsörjande, får betala onödigt höga elkostnader i hela landet på grund av elexporten utomlands.
Kaj Haak
Se över gatuunderhållet i Djursholm, så att folk slipper skaffa fyrhjulsdrivna bilar!
Torsten Sjöberg, Lund
I medier hör man numera ofta pluralform för tidsangivelsen ”minut” benämnas ”minutrar”. Det heter minuter.
Lida Nyström, pensionär, Eskilstuna
Den stora arbetslösheten är ett problem både för det svenska samhället och för de drabbade. Totalt lär det röra sig om mer än 350 000 personer som saknar jobb. Men tittar man på sändningarna i SVT och TV4 från OS i Milano/Cortina förstår man att det finns en möjlig lösning på det. Nära till hands dessutom. Bara viljan finns. I dessa sändningar dräller det av medarbetare. Det är referenter, programledare, kommentatorer, så kallade experter och förståsigpåare av olika slag. En del finns i Italien. Andra i studio i Sverige. Att det behövs referenter som informerar om den sport som pågår, dvs om tider, om vad som händer i skidspåret, på hockeyplanen, på curling banan och så vidare är självklart. Men vad de övriga har för uppgift att fylla är svårt att förstå. Mest består deras kommentarer och uttalanden av sådant som merparten av tittarna skulle kunna göra själva, i varje fall de som är det minsta intresserade av den sport som sänds för tillfället. Om alla företag gjorde på samma sätt som de båda tv-företagen, alltså anställde folk som inte behövs, skulle arbetslösheten i ett nafs vara ett minne blott. För småföretag skulle det räcka med någon enstaka person, för större naturligtvis fler. Pengar som då blir över i arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna användas till subventionering av dessa anställningar tills verksamheten kommit igång ordentligt.
Lennart Näsström
Jag vill tacka Gunnel Nordin för insändaren om vilken negativ påverkan vinter-OS har på klimatet. Det är många som känner till vad som pågår och ännu fler som oroar sig över uppvärmningen och dess konsekvenser. Men klimatet tycks ha blivit ett ord, som inte får nämnas av vare sig journalister i den tredje statsmakten eller politikerna. Enligt det internationella journalistförbundets stadgar ”ska journalister och redaktörer berätta sanningen om klimatkrisen och agera i enlighet med krisens magnitud och akuta natur.” Stadgan antogs 2020 och det finns ytterligare åtta punkter.
Peter Lamming
Noterade att SVT skickat ner sin hockeyexpert Maria Rooth till sargkanten. Chansen/risken att någon i SVT:s trötta gubbhylla klarar tre perioder där är nog väldigt liten.
Per Hammarin, Enskededalen
Mitt i prisutdelningen när de svenska damerna ska få sina silvermedaljer i skidskyttestafetten – då bryter TV4 för reklam. Så otroligt okänsligt och korkat, man blir förbannad! Även bortsett från detta har SVT varit överlägset mycket bättre än TV4 under OS. Experter som exempelvis Pernilla Wiberg, Anja Pärson, Björn Ferry, Jonas Andersson och Håkan Loob har fullständigt sopat banan med TV4.
Olle Gunnarsson, Umeå
Åsikter om DN
Så var det dags igen för den där tiden på året då alla dagstidningar aktivt väljer att inte uppmärksamma Ramadan. Jag minns väl när DN på självaste eid al fitr valde att i stället publicera en quiz för ”Känner du igen 10 trappuppgångar på Södermalm?”. Det säger mer om oss prenumeranter än någonting annat. Det stör mig något enormt att redaktörerna gör valet att aktivt tiga ihjäl Sveriges fjärde mest firade högtid. Inget receptförslag? Ingen journalist provar ens den nya Ramadanmusten? Ingen diskuterar det skenande priset och kvaliteten på dadlar? Var är jämställdhetsfrågorna kring hur hilāl påverkar kvinnors obetalda arbetsbörda? Ingen årets Ramadanpresent till barnen? Ingen etikettkurs i hur en snäll medarbetare ska bete sig när kollegorna fastar? Hur ska vi vanliga människor kunna normalisera att islam är en aktiv, levande del av Sveriges kultur, om journalisterna i framkant väljer att tiga som muren?
Ylla von Malmborg
Vill du också skicka in texter (helst under 1 000 tecken inklusive blanksteg) och bilder eller teckningar till vinjetten ”Noterat av DN:s läsare”? Mejla i så fall [email protected]! Ett mindre urval av publiceras på insändarsidan i tidningen tisdag–fredag och ett större urval på dn.se/insandare helgfri måndag–fredag. Mer om hur man skriver insändare i DN kan du läsa här.
