förvånansvärt impopulär
Spara intehålla
S kanske börjar samarbeta med Busch.
8:37
Statsminister Ulf Kristersson inledde veckan med en busstur. ”Hårt arbete lönar sig”, fick jag höra på bussen.
Det tycker Jimmy Åkeson också. Eller, ja, kanske snarare, partiframgångar – som tycks komma utan större ansträngning – borde leda till ministerposter. Det är inte bara det ena eller det andra.
expandera till vänster
helskärm
I söndagens SVT-agenda sa SD-ledaren att han siktar på statsministerposten. Partiet vill också ha tillgång till andra tunga uppgifter som för närvarande innehas av moderater. Som posten som utrikesminister.
Varför inte, säger Åkesson.
Ja, varför?
skapade ett monster
Christerson besökte själv SD:s Landsdagar i höstas och sa att samarbetet ”bara börjat”. Kristerssons främsta bidrag till svensk politik var kanske hans eget partis överhöghet som det dominerande högerpartiet till SD. Om du gör det är det inte konstigt att du blir ombedd att betala utdelning senare.
Men Christerson verkar inte förstå monstret han har skapat. Inget annat politiskt parti kan bilda regering, insisterar premiärministern. Bara han.
Christerson måste till och med säga att det är ett tecken på svaghet.
Vem skulle tro honom eller moderaterna längre? 2018 sa Kristersson att han inte hade för avsikt att förhandla om regering eller styrning med SD.
”Inget annat politiskt parti säger så hemska saker så ofta”, sa han i sitt Almedalstal.
kejsaren är naken
På samma sätt lovade han förintelsens överlevande Eddie Freed att inte samarbeta med SD.
– Han sa att han aldrig skulle gå med på någon samverkan med SD. Han lät väldigt övertygande. Efter att ha träffats 2018 skildes vi åt på god fot, säger hon till Dagens Nyheter.
Herr Kristerssons auktoritet stärktes inte av uppgifter som skulle få en att föreställa sig att de anonyma KD-företrädarna ingick i regeringen tillsammans med S. På DN avfärdar Christerson det som ett rykte som inte är trovärdigt ”för ett ögonblick”. Spel, spel, spel, säger han i SvD. Likaså avvisade han Liberalernas beslut om redlining för SD i höstas.
Det är också ett tecken på svaghet. Premiärministrar som försöker rädda misslyckade regeringar gör det på bekostnad av sin egen auktoritet.
Alla ser att kejsaren är naken.
Christerson är också förvånansvärt impopulär. Premiärministern är vanligtvis en av de mest populära ministrarna. Aftonbladet och Demoscope placerade honom dock i samma liga som Anna Tenje och sämre än socialminister Camilla Walterson-Grenvall. Den enda moderata ministern med lågt förtroende är Parisa Liljestrand.
Det är otroligt.
redo att ta över
Bilden av den moderata turnébussen var symboliskt förutsägande. Gunnar Strömmer och Elisabeth Svantesson tornar upp sig skrämmande bakom Kristersson. Populär, banbrytande och till synes redo att ta hans plats.
Slutet är nog nära när den moderata partiordföranden får kämpa för att stå ensam som högerns statsministerkandidat.
