Naturligtvis var även den omgivande miljön noga utvald. Presidentens podium var placerad framför den kraftfulla kärnkraftsdrivna ubåten Le Temeraire (”Orädd”) i en bunkerliknande flottbas utanför Brests kust på Frankrikes västkust. Det stora beskedet var enligt schemat.
Emmanuel Macron gjorde ingen besviken. Han talade om att alliansen möter motvind och allt mer djärva motståndare, och förklarade att Frankrike var redo att ta ett större ansvar för Europas säkerhet. ”Om du vill vara fri måste du vara rädd”, sa han.
Talet handlade om Frankrikes kärnkraftsprinciper som just nu är planerade att uppdateras. Landet planerar att utöka sitt lager av stridsspetsar från nuvarande 290 för att hålla numret hemligt i framtiden. Men Frankrike ska också börja med vad de kallar ”avancerad avskräckning”, ett sätt att utöka kärnvapenavskräckningen genom samarbete med andra europeiska länder.
Man kan lätt få intrycket från Macron att detta är en vattendelare för europeisk säkerhet. Frankrike kommer nu att börja skydda hela kontinenten från det ryska hotet och därigenom förhindra ett eventuellt tillbakadragande av det amerikanska kärnvapenparaplyet. Detta meddelande tolkas på detta sätt i vissa regioner.
Allt relaterat till förändringar i kärnkraftsdoktrinen är dramatiska nyheter.
Allt relaterat till förändringar i kärnkraftsdoktrinen är dramatiska nyheter. Men hur man än ser på det kommer Frankrikes kärnvapenprogram att fortsätta att vara väldigt franskt.
Fransmännen är inte beredda att gå in i Natos kärntekniska arkitektur eller dela beslutsfattande och planering. Framför allt ger vi inga garantier till andra länder.
Dels vill man inleda ett närmare samarbete inte bara med Sverige, utan även med många europeiska Nato-länder, däribland Danmark, Tyskland, Polen, Nederländerna, Belgien, Grekland och Storbritannien.
Länder bör bjudas in att delta i franska kärnvapenövningar med konventionella styrkor, och eventuellt stationera franska kärnvapenbeväpnade Rafale-flygplan på deras territorium för att göra det svårare för fiendens attacker.
Beslut om kärnvapen måste också ta hänsyn till det andra landets ”intressen”.
Detta är faktiskt inget nytt. Fransmännen har talat om den ”europeiska dimensionen” av kärnkraftspolitiken sedan 1970-talet. Vad som krävs för att ett hot mot Europa utanför Frankrike ska vara tillräckligt för att betraktas som ett ”vitalt intresse” för Frankrike är dock inte definierat, och detta är avgörande för kärnkraftsbeslut. De kommer fortfarande inte att göra det – åtminstone inte offentligt.
Det verkar vettigt. Otydlighet är en tillgång som bör skyddas.
Om Frankrike verkligen ville ta ett större ansvar för europeisk säkerhet hade det varit bättre att avskaffa den franska speciallösningen och integrera den i Natos struktur.
I dessa svåra geopolitiska tider välkomnas naturligtvis alla initiativ som syftar till att stärka den europeiska säkerheten. Vikten av Frankrikes prestation ska dock inte överskattas. Så i praktiken verkar det bestå av en djupgående dialog och en inbjudan till en serie övningar, parallellt med de kärnvapenövningar som redan äger rum inom Nato.
Om Frankrike verkligen ville ta ett större ansvar för europeisk säkerhet hade det varit bättre att avskaffa den franska speciallösningen och integrera den i Natos struktur.
För Sveriges del är det ändå bra att regeringen har gått med på att inleda en dialog med Macron & Co. Genom att gå med visar Sverige att vi vill vara med och delta i europeisk säkerhet, som varit av särskild betydelse under många år som alliansfritt land. Det skulle också vara bra att stärka de bilaterala förbindelserna med Frankrike. Men framför allt ska detta ses som en möjlighet att öka Sveriges kunnande inom kärnvapenområdet, där det ligger långt efter de långsiktiga Natomedlemmarna.
Framför allt ska detta ses som en möjlighet att öka Sveriges kunnande inom kärnvapenområdet, som ligger långt efter de långsiktiga Natomedlemmarna.
Det blev klart förra veckan att det finns vissa kunskapsluckor. Eller vad kan vi mer säga om Magdalena Anderssons uttalande i TV4? Den socialdemokratiska partiledaren sa att det hade varit bättre för Sverige att inte samarbeta med Frankrike ”när det är så få länder inblandade”. Vad är det?
Hon hävdade också att det redan idag finns tillräckligt med kärnvapen i Europa för att avskräcka Ryssland, det vill säga att ”bomba det sönder”.
Till och med Vladimir Putin skulle aldrig säga något så oansvarigt.
Faktum är att Europa har lite att frukta jämfört med Rysslands kärnvapenarsenal. Frankrike och Storbritannien har tillsammans cirka 500 kärnstridsspetsar, jämfört med Rysslands cirka 4 500. Europa är med andra ord starkt beroende av USA:s kärnvapen, som är utplacerade i bland annat Turkiet och Tyskland och ingår i Natos struktur.
USA har hittills inte visat någon indikation på att man avser att ändra på detta. Tvärtom var meddelandet från Washington att vi ville att Europa skulle ta ansvar för det konventionella försvaret i Europa, vilket implicit innebar att vi skulle ta hand om kärnkraften. Det är av största vikt för europeisk säkerhet att detta fortsätter att gälla.
Det är därför farligt för europeiska politiska ledare och kommentatorer att öppet tala om behovet av sina egna kärnvapenavskräckande medel. Detta visar indirekt att vi européer inte litar på det amerikanska kärnvapenparaplyet. Med tanke på Donald Trumps agerande kanske vi inte kan genomföra det fullt ut. Men det finns i alla fall ingen anledning att riskera att ingjuta dåliga idéer i den amerikanske presidenten som han själv aldrig har tänkt på.
Om vi ingår i en kärnvapenallians, är det verkligen rimligt att säga nej till att lagra eller transportera kärnvapen på svensk mark?
Jag hoppas att Frankrikes ansträngningar, även om de är blygsamma till sin natur, kommer att bidra till att mjuka upp Europas kärnvapenstyrkor. Det ligger i Centraleuropas och Sveriges intresse att ett icke-spridningsavtal slutförs.
Det är dock värt att diskutera Sveriges kärnvapenprinciper. Om vi ingår i en kärnvapenallians, är det verkligen rimligt att säga nej till att förvara eller transportera kärnvapen på fastlandet? Varför måste Sverige alltid komma med speciallösningar? Finland verkar lätta på ett liknande förbud som har funnits sedan 1987.
Den finska regeringen motiverar detta förslag med att säkerhetsläget har förändrats sedan dess och att man vill göra det bästa av sitt Nato-medlemskap. Det verkar vara rätt sätt.
