”En statlig skam för pedofiler? Nej tack.”

Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En pressfrihetsjury har anklagat pedofiljaktswebbplatsen Danpen för allvarlig förtal. En man provocerades till möte med en påhittad minderårig. Men i stället träffade herr Dampens företrädare honom och släppte senare hans namn och beskrev honom som en pedofil.

På fredag ​​kommer en lärd domare att meddela om juryns dom är slutgiltig.

Den fällande domen väntas markera slutet på Dampens lynchrättegång.

Men från askan i elden.

Tre ledande moderata politiker som också är höga statsråd, Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och Gunnar Strömmer, anser att samhället borde godkänna hängning av pedofiler.

I efterföljande beslut övergav de principen att i rättsstatsprincipen har samhället ensamrätt att åtala och straffa brottslingar.

I en diskussionsartikel i Expressen den 13 januari skrev de att ”att varna grannar för en dömd pedofil” inte borde straffas.

De betonar faktiskt att ”det är samhällets uppdrag att skydda sina medborgare, och ansvarsfulla svenskar ska kunna känna sig trygga både för sig själva och sina barn.” Men en efterföljande dom överger principen att samhället i en rättsstat har ensamrätt att åtala och straffa brottslingar och skriver: ”Om en dömd pedofil flyttar in i huset bredvid ska grannarna informeras utan att bli dömda för förtal.”

De tre hoppas att regeringen agerar redan under våren och hoppas på ett brett stöd för en ”översyn och ändring” av bestämmelserna om ärekränkning för att ”denna stora perspektivskifte” ska kunna ske. Svensk lag ska skydda alla anständiga människor ”inte de som begår brott.”

De straffrättsliga bestämmelserna om frihet och fred gäller alla, inklusive olaga hot, förolämpningar och förtal. Misstänkta, anklagade, dömda och tidigare straffade personer, liksom offer, skyddas av bestämmelser som ska skydda frihet och fred. Samtidigt ska den som förtalar någon och utsätter den för andras förakt, prövas enligt lagen och straffas enligt lagen, och det finns inget utrymme för orättfärdig hängning. Om denna ordning störs väntar anarki och lynchning.

Först och främst ska sägas att dagens förtalsregler gör det möjligt att med namn och bild avslöja dömda och misstänkta pedofiler, rattfyllerister, skattesmitare och andra människor som lever klandervärda liv. En förutsättning är att spridning av sådan information om enskilda anses legitim. Det kan också konstateras att för att offentlig exponering ska förbli ostraffad krävs att det finns ett ovedersägligt allmänintresse eller ett starkt samhällsintresse.

Vi ser upprepade exempel på sådana publiceringar även i medier som har höga etiska krav och är försiktiga med att avslöja brottslingar av alla slag. I så fall handlar de flesta ämnen som diskuteras om offentliga personer.

I århundraden, fram till rättspolitiska reformer, var det uppenbart att även småkriminella skulle hängas och förvisas från samhället.

Denna motvilja härrör från det faktum att samhället och media på 1970-talet övergav tanken på straff som ren hämnd. I århundraden, fram till den rättspolitiska reformen, stod det klart att även småtjuvar skulle hängas och förvisas från samhället. Först böter eller fängelse, sedan bränning på bål och offentligt straff i kyrkans bål.

I början av 1920-talet namngavs nio av tio personer som misstänktes eller dömdes i pressen. Sedan mitten av 1980-talet har det motsatta förhållandet blivit utbrett. Samhällets inställning att bestraffningen innefattade ambitionen att korrigera kriminellt beteende och återintegrera kriminella i samhället gav inflytande till media.

Förtal innebär när någon ”utpekar någon som kriminell eller klandervärd i sitt sätt att leva, eller på annat sätt lämnar information som tenderar att förringa en annan person”. Av punkten 2 i denna bestämmelse framgår att om omständigheterna i det särskilda fallet gör det ”försvarligt” att lämna uppgifterna och uppgifterna är sanna eller den som lämnat uppgifterna har skälig anledning att tro det, kommer gärningen inte att vara straffbar.

Även om detta verkar vara juridiskt förkastligt, skulle ett undantag för pedofiler kunna läggas till i denna bestämmelse. Förmodligen skulle den infogade undertexten vara: ”Det är motiverat att sprida information om individer som dömts för pedofili för att varna omgivningen.”

De tre slår ut stiftet ur pipan. Om de som leds av justitieministern anser att offentliga hängningar är effektiva för att skydda kvinnor och barn, varför skulle de då också inkludera våldtäktsmän, hustrumissbrukare eller de som begår hedersrelaterat förtryck? Nya grupper som anses värda att hängas väntar alltid längs rampen de går in.

Varför inte även inkludera våldtäktsmän, hustrumissbrukare och hedersrelaterade förtryckare?

Och varför begränsa området till ”grannskap”? De flesta pedofiler söker inte efter offer på trappan till sina hem eller på gatan. Inte bara i ditt eget distrikt, utan i hela staden och över hela landet via Internet.

Tre moderata politiker anser faktiskt att det borde finnas straffrihet för att hänga dömda pedofiler, snarare än att samla misstänkta som Dan Penh. Däremot har dömda pedofiler och andra brottslingar som fullbordat sina samhällspålagda straff betalat för sina brott och borde få en andra chans.

Idén om evigt straff i form av social utfrysning har ingen plats i ett upplyst samhälle. Visst finns det några ökända brottslingar som borde låsas in på obestämd tid eller till och med på livstid för att de begår så allvarliga brott eller utgör en klar fara för andra. Ibland skulle pedofiler också räknas till den kategorin. De dömda måste dock, liksom de som dömts till livstids fängelse, ha rätt till en rättegång där deras straff kan begränsas, och ska behålla rätten att undvika orättvis publicering.

På ytan verkar dessa tre förslag som en stråle av hopp för det senaste decenniet av begränsningar av medborgerliga fri- och rättigheter.

På sätt och vis är en begränsning av de typer av yttranden som kan bestraffas likvärdigt med att utöka yttrandefriheten. På ytan verkar dessa tre förslag vara en stråle av hopp under det senaste decenniet om att inskränka medborgerliga fri- och rättigheter och luckra upp grundläggande rättsliga principer.

Budskapet till de tre är dock helt enkelt att uttrycka tacksamhet för den vanära som samhället har erkänt, men inte att vara tacksamma. Fotavtrycket av Danpens publikationer är skrämmande.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Wolf Faren News Agency Siren: ”Nästa skandal kommer därmed att hållas hemlig för allmänheten”

Nils Funke: ”Herr Stromers uttalanden väcker frågan: Står ministrarnas barn över lagen?”