Här finns ett tillfälligt hem med otaliga bröder. En plats där hennes mamma kunde lappa och laga, försegla och pussla ihop saker, och där hennes charmiga far, vanligtvis på andra sidan havet, kunde sälja dem på ett infall när som helst. Precis som man kan hugga ner ett valnötsträd.
Denna barndomshistoria utspelar sig i det eviga nuet, och samtidigt i en annan tid, i en pittoresk by alldeles intill havet. Det är havet som Juana dras till, havet som försiktigt omfamnar henne trots hennes mammas varningar.
Hennes mamma blir utsparkad av sin rika gudmor när hon blir gravid med ett slarvigt barn, hon jobbar alltid och har inte tid för snällhet, hennes syskon har en bättre framtid, de äldre männen misshandlar Juana och hon, som generationer av fattiga tjejer före henne, lär sig tidigt att hålla tyst om skammen. Hon drömmer alltid om att studera, bli hembiträde och fly. Mammor pratar om klasskillnader och säger att vissa barn föds med kläder med sedlar i fickan, medan andra inte gör det.
Anna Karin Thorburn skrev en tät roman skriven på ett språk nära Juanas tankar, full av skämt och korta rader, i korta stycken, som sällan översteg en sida.
Du har din mamma med dig. Det är den definitiva titeln. Som läsare bär jag med mig böcker ända till slutet. Juanas kåta mamma lämnar aldrig planen. Mina barn borde inte gräva, tänkte hon, och när hon satte sig i fordonet igen såg hon Juana segla iväg.
