Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Elnätsföretag måste införa eltariffer senast 2027. I grund och botten är det ett smart, väldesignat kontrollverktyg som kan minska behovet av nätverksinvesteringar och spara miljarder dollar för elkunder. Problemet är att dagens modeller ofta missar målet. Samtidigt visar den senaste tidens debatter om regionala prisskillnader och olika prismodeller att denna fråga inte längre är teoretisk. Utformningen av elpriserna påverkar redan hur hem och företag använder el. Parallellt finns också ett politiskt krav på ett helt stopp för införandet av eltariffer. Det riskerar att flytta fokus bort från den verkliga frågan: hur tarifferna ska utformas för att faktiskt minska belastningen på nätet.
Elpriserna bör uppmuntra kunderna att flytta sin elförbrukning från perioder med hög nätbelastning till perioder med låg nätbelastning. Syftet är att främja en effektivare användning av elnätet och minska behovet av kostsamma nya nätutbyggnader.
Energimarknadsinspektionens föreskrift (EIFS 2022:1) är Sveriges genomförande av EU:s krav på kostnadsreflekterande överföringstariffer, vilket ger överföringsföretag större frihet att utforma sina egna effektavgifter. Förordningen kräver att taxorna är tidsdifferentierade och speglar faktiska rusningstid. I praktiken har många nätbolag valt en förenklad modell där de tar ut högre energiräkningar för hela månaden, oavsett nätbelastning eller kundförbrukning under resten av månaden, även om förbrukningen är hög under bara en eller två timmar. Dessutom tillkommer resultatbaserade avgifter under hela året.
Beredskapsavgifter som hittills införts riskerar att direkt orsaka bedrägligt beteende.
De vanligaste modellerna som finns är baserade på att kunder faktureras baserat på högsta effekttopp vid en diskret tidpunkt varje månad, eller baserat på genomsnittet av flera effekttoppar. Denna modell är inte bara svår att förstå för kunderna utan ger också tveksamma styrsignaler. Om dina priser redan är ”satta” av hög förbrukning i början av månaden har du faktiskt inget incitament att anpassa och minska din elanvändning under resten av månaden.
Samtidigt finns det goda exempel på att liknande styrmedel fungerar i praktiken. Stockholms trängselavgift är en av dem. Där betalar förarna mer exakt när belastningen på vägnätet är högst, och betalar mindre eller inte alls när belastningen är lägre. Resultatet är mindre trafik under rusningstid, och systemet upplevs som logiskt och rättvist. Dessutom behöver förare inte betala för andra dagar då de inte använder sitt fordon. Men många av dagens påverkansavgifter fungerar som om en enda resa under rusningstid avgör trängselavgiften för hela månaden.
Beredskapsavgifter som hittills införts riskerar att direkt orsaka bedrägligt beteende. Dagens Nyheters tidigare granskning av elfordonsladdning visade på liknande problem. Elkunder som laddar på natten, när elpriserna är lägre, har fortfarande höga elräkningar.
Liknande snedvridningar påverkar också hem och företag som har installerat batterier. Batterier kan lätt ta belastningen från elnätet när det är som tyngst, som en kall vinternatt. Dagens prismodeller innebär dock att batterierna styrs för att minska månatliga toppar som vanligtvis är helt orelaterade till den allmänna belastningen på nätet. Istället för att belöna flexibilitet riskerar dagens modell att hämma investeringar som kan minska nätverksbelastningen.
Batterier är en viktig resurs för att stödja elnätet genom att tillhandahålla stödtjänster på Svenska kraftnäts balansmarknad. Dessutom, genom att lagra och köpa och sälja el, bidrar det också till att undertrycka topppriser på el. För att uppnå dessa fördelar krävs snabb lastning och lossning, ibland flera gånger om dagen. Detta blir oöverkomligt dyrt med dagens elpriser och gör att många av fördelarna med batterilagring går förlorade.
I verkligheten når näten sina kapacitetsgränser bara under kalla vintermorgnar och kvällar, i första hand under några timmar under kalla vintermorgnar och kvällar när efterfrågan är som störst. Det finns gott om ledigt utrymme under de flesta timmar på dygnet och större delen av året.
Samtidigt finns det exempel på mer pedagogiska modeller där priserna är direkt kopplade till elanvändningen under väl definierade rusningstid, som vintermorgon och kväll när nätet faktiskt är stressat. Detta gör att kunderna kan betala mer exakt när belastningen är hög och betala mindre när belastningen är låg. Detta gör signalerna lättare att förstå och skapar incitament att flytta konsumtion utan komplexa beräkningsmodeller.
Det räcker inte att beräkna din faktura baserat på en eller flera effekttoppar under månaden
Flera saker behöver hända för att fler nätbolag ska kunna implementera rättvisa och effektiva nättariffer.
1. Energimarknadsinspektionen bör klargöra att elpriserna inte bara ska jämna ut den allmänna användningen utan också flytta förbrukningen bort från faktiska topptider. Inga elavgifter tillkommer vid låg belastning.
2. Nätbolag bör komma överens om någon nationell, lättförståelig, standardiserad prismodell. Helst bör el faktureras var fjärde minut eller varje timme under perioder med hög belastning på nätet. Det räcker inte att basera sina priser på en eller flera effekttoppar under månaden, men 24-timmars toppeffekt kan vara en bra utgångspunkt.
3. Elpriserna bör variera digitalt och spegla den faktiska belastningen i nätet. Om elpriserna prissätts utifrån förutsägelser kan särskilt proaktiva kunder som konsumerar eller genererar el flexibelt kunna minska belastningen på nätet. Om information om priser och faktureringstider kan tas emot via signaler kan kunder optimera och automatisera sina resurser och skapa betydande fördelar för sina system. Det kan finnas starka prissignaler i denna modell, så du bör delta frivilligt.
Sveriges elkunder och resursägare är redo att bidra till ett mer flexibelt och resurseffektivt elsystem. Men för att göra det måste du betala avgifter som är inriktade på verkliga vinster och inte baserade på slumpen.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Magnus Olofsson, ordförande i Nordlands Vattenkraftförening: ”Vattenkraft är Sveriges räddning vid strömavbrott.”
Tre forskare: ”Strömavbrott på den iberiska halvön kan också inträffa här”
