Strindberg påstod sig ha skrivit Fröken Julie under en månad av ”tvingad avhållsamhet” 1888. Den resulterande tragedin har en rytande, uppdämd energi. Patrick Marbers version från 1995, som ursprungligen skrevs för tv, utspelar sig på lika kompakta 75 minuter, men sex minuter mindre än det brittiska klasskriget.
(På natten då Labour vann jordskredssegern i valet 1945 är vi på landsbygden för en Labour-kollega.) Under ”Chattanooga Choo Choo” och ”In the Mood” dricker chauffören John (Tom Varley) ett glas av sin herres finaste Bourgogne, som han säger är ”kraftig, fullbordad, fullbordad, och crew” utanför scenen.
Adelsmannens dotter, vajande i en helkjolad svart klänning, kom till botten av trappan som en kattunge och krävde uppmärksamhet med en tunn, slagen silverröst. Julie, spelad av Liz Francis, hånar, dricker (”Du tror att jag är en läskig frodig?”) och flirtar. ”Chocka mig?” spinnar hon. ”Inte så mycket som du skulle vilja,” svarade John.
John är förlovad med sin kock, Christine (en utmärkt Charlene Boyd, hundtrött men hårt arbetande), men han och Julie hamnar i en eldig natt och efterföljande mörk morgon. Marbers författarskap har samma ironiska briljans som hans första verk, Dealer’s Choice och The Closer. Trots sin branthet är skriften som skarpast när den är som elakast. ”En tvåbits tårta i Piccadilly är en skam”, hånar John, medan Julie hånar den ölsvällande, kostymklädda ”mob-katastrofen”.
Dadio Lins intima, säkra produktion har en ondskefull tydlighet. Hennes in-round iscensättning, vackert designad av Eleanor Winter, har Johns röda fingeravtryck på Julies axel. Även om Marber skildrar psykologin i Julies uppväxt (”Du vet inte hur det är att vara pappas speciella tjej”), så svajar inte dramat med Strindbergs okontrollerbara, giftiga begär. Hjältinnan må vara ”off her rocker”, men tragedi är inte oundviklig.
Det som livar upp en katastrof här är klass. Valet kan lova en ny gryning, men karaktärerna kan inte överge sina sedan länge invanda vanor av vördnad och kommando. Landet kan tyckas vara på randen av förändring, men Vallee spänner ihop ögonen i frustration och hoppar på sin herres uppmaning med skoputsning och kaffekvarn i handen.
På Park Theatre i London till 28 februari
