”Du vill ha kontroll, så varför lämna den mest erfarna äldreomsorgsarbetaren Ulf Kristersson?”

Statsministern vill utöka testerna för personer som söker jobb inom äldreomsorgen. Men frågan är inte vem som ska få, utan snarare varför de mest erfarna inte har råd att stanna, skriver undersköterskan Tatiana Karelina.

Statsminister Ulf Kristersson sa nyligen att kommunerna borde få fler möjligheter att kontrollera personer som söker jobb inom äldreomsorgen genom ansvarsregister och misstänkta register.

Att skydda äldre från övergrepp är självklart. Det behöver inte ens diskuteras.

Detta uttalande väcker dock en annan fråga.

Varför pratar politiken så mycket om vem som ska vara i yrket, men så lite om varför de mest erfarna slutar?

Vi har allt ansvar men ingen tid

Jag jobbar inom äldreomsorgen. När ett arbetspass börjar har du liten aning om hur dagen faktiskt kommer att se ut.

Systemet har ett schema, men verkligheten fungerar inte alltid så. Om en annan grupp inte har personal jobbar du där. Besök kommer att flyttas. Ny information tillagd.

Det som på pappret ser ut som en planerad arbetsdag förändras ofta under samma arbetspass.

Det finns alltid ansvar. Tid är det inte.

Utbildningar och riktlinjer talar mycket om personcentrerad vård, säkerhet och värdighet. Det är också så de flesta av oss vill arbeta.

Men i vardagen uppstår en enkel fråga: vad ska man göra i praktiken?

Många av oss som arbetar inom äldreomsorgen kan intyga samma sak. Det finns en växande känsla av att tempot är högt, marginalerna är låga och arbetet blir svårare att uthärda i längden.

Det är inte brist på engagemang som får dig att komma tillbaka. Det är utmattande kroppar, långvarig stress och i slutändan människor som tvingas sluta jobb de verkligen älskar.

vi sparkas ut ur vårt yrke

I politiska debatter pågår det mycket debatt om vem som ska få arbeta inom äldreomsorgens område.

Men bland de som redan jobbar där dyker en annan fråga upp igen. Hur kan de som redan har systemet stanna där?

Frågan är inte vem som ska tas in på äldreomsorgen. Frågan är varför de mest erfarna inte längre orkar stanna.

Om denna fråga lämnas utanför diskussionen riskerar vi att prata om äldreomsorgen snarare än om själva arbetet.

Vad gör du för att få oss att stanna?

Om säkerheten inom äldreomsorgen börjar med att styra vem som kan arbeta inom yrket, när tar diskussionen om varför de mest erfarna slutar?

Och ännu viktigare, vad ska du göra för att få dem att stanna?

För om en trygg äldreomsorg är målet måste politiken börja med ett annat mål. Det vill säga, hur gör vi det möjligt för vår erfarna personal att stanna kvar i yrket?

För när erfaren personal lämnar systemet tappar äldreomsorgen något väldigt viktigt: kunskap, kontinuitet och stabilitet.

Kontroll kan vara viktigt. Men utan ordentliga arbetsförhållanden är de lika användbara som att värma ett lik.

Missa inte:

”Snälla, skyll inte på sjuksköterskorna. Det är politikerna som misslyckas med att ta hand om de äldre.”

diskussion

”Jag kan inte längre se äldre människor be om ursäkt för sin existens.”

diskussion

”Om män kunde välja bort hemsjukvård, vad skulle nästa steg vara?”

diskussion

Strafflagarna för kommunalt arbete kommer att bli ännu strängare.

nyheter