Mer än tre månader har gått sedan Samanta Schweblins Det goda onda och Torborg Nedreas Av månskøgs ingenting släpptes. Detta fick dem att ta bort från veckans kritikerlista och väckte en hel del uppståndelse, tillsammans med att introducera tre nya titlar.
■ ■ ■
Vi har fått lära oss att män tänker djupt på antiken. Detta gäller särskilt de män som för närvarande utnyttjar den nya världen, ledda av Donald Trump, som Ida Ostenberg rapporterade i denna tidning förra året. I Amerika är problemet egentligen inte män, det är bara pojkar som är beroende av testosteron som försöker efterlikna sina äldre förebilder.
■ ■ ■
Precis som med Tolkien, till exempel, kommer pojkarnas kunskap inte från litteraturen utan från enskilda filmklipp. För dem är antiken som Russell Crowe i Gladiator. Som läsare vacklar vi ständigt mellan förvåning och skratt när vi får veta vad den amerikanska regeringen gör med små LEGO-skapelser.
■ ■ ■
När presidenten högljutt hotade Iran i veckan att ”hela civilisationen kommer att dö i natt”. Kanske var någon rolig sabotör i rörelse och viskade i kejsarens öra. I Herodotus får vi veta hur kung Croesus av Lydia rådfrågade oraklet i Delfi innan han bestämde sig för att krossa det som då var Iran, eller Persien.
Oraklet svarade att Krösus skulle störta det mäktiga riket. Föga anade han att det handlade om hans egen Lydia.
■ ■ ■
Ännu mer otrolig är nyheten om en incident i januari där Pentagon bjöd in Vatikanens ambassadör och påven Leo XIV tillrättavisade påvens tal som utmanade amerikansk politik. Det sägs att en av deltagarna tog upp ett svärd och nämnde hur hertig Philippe 1309 grundade ett rivaliserande påvedöme i Avignon. Detaljen på svärdet låter lite långsökt, men det mesta som tillverkas i Amerika nuförtiden är det.
Som ett resultat meddelade påven omedelbart att han tyvärr inte skulle kunna närvara vid 250-årsfirandet av USA. DN:s Ingvar Neveus har en bra artikel om schismen mellan Trump och påven. Det återstår att se om vi kommer att uppleva ett konkurrerande påvedöme i Palm Beach.
■ ■ ■
I närheten ligger Anatopism, som jag har funderat mycket på. Anatopism är något som inte tillhör föreställningsvärlden eftersom det tillhör en annan värld. Det är en slags anakronism, men vanligare. Oftast förknippas det med fantasylitteratur och i fåniga romaner kan man till exempel träffa tomtar som firar jul, trots att de i sin värld aldrig upplevt ett Jesusbarn att fira, eller tomtar som firar jul den dagen. Om världen har årstider är midsommar förmodligen bra, men hur är det med helvetet? Vi behöver en teologiskt hållbar grund här.
■ ■ ■
Den store kritikern och poeten WH Auden kritiserade en gång den tidigare nämnda JRR Tolkien. Han sa att Tolkien, till skillnad från sekulära författare, behövde känna till varje detalj i världen han skapade. Faktum är att det finns liten eller ingen anatopism i Tolkiens verk. Kanske kan vi fundera över det faktum att både Bilbo och Frodo föddes den 22 september. Det betyder troligen att den gregorianska kalendern gäller i Midgård. Diskutera gärna detta med dina vänner.
■ ■ ■
Prenumerera också på Boklistans nyhetsbrev som levereras till din inkorg. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.
1. Niklas Rodström: ”Memories of Judas”
Albert Bonnier Publishers, 271 sidor (4)
En episk roman som får den mest kända förrädaren i världshistorien på knä.
2. Ingela Strandberg: ”Under sjön”
Norstedts, 76 sidor (2)
En ny samling påminner oss om att det är möjligt att gå bortom slitna fraser och skriva dikter om livet, döden och kärleken.
3. Johanne Ricke Naderewandi: ”Smoke and Mirrors”
Albert Bonnier Publishers, 302 sidor (3)
Malmös stadshus är miljön för denna roman som konfronterar barndomens tragedi.
4. Antony Beaver: ”Rasputin och tsaristernas fall”
transformator. Kel Waltman. Historiska medier, 367 sidor (ny)
Intriger florerar i denna underhållande och rika studie av den heliga dåren Rasputin.
5. Dennis Johnson: ”Train Dreams”
transformator. Enrique de Gregorio. Phaethon, 95 sidor (9)
En kort berättelse om en pöbelagitator som fortfarande lyckas hålla fast vid den större historien om Amerikas uppbyggnad.
6. Magnus William Olsson: ”Felicia och Virgil”
Wahlström & Widström, 144 sidor (ny)
Kärlekshistorien om två barn i en hemsökt förort är lika vild och fri som en barnbok.
7. Hannele Michaela Taivassalo: ”Sanatorium”
Förlag, 180 sidor (8)
En udda, poetisk roman om människor på ett hotell mellan drömmar och verklighet.
8. Martin Currin: ”Gästerna”
Wyler, 202 sidor (10)
En debutsamling av noveller som effektivt skär upp den moderna eran som har varit under övervakning.
9. Natalie Diaz: ”Postkoloniala kärleksdikter”
transformator. Athena Farrokhzad och Adam Westman. Ramus, 107 sidor (ny)
Mojave-identitet kännetecknar den Pulitzer-prisbelönta diktsamlingen med en stadig tyngd.
10. Ingrid Elam: ”Läslivet. Biografi, bild av livet.”
Natur och kultur, 220 sidor (7)
En modig och provocerande essäbok om biografins historia.
Vald ut av 10 DN-kritiker
Kritikerlistan innehåller böcker som publicerats efter den 11 januari. Förra veckans ranking står inom parentes. Listan röstades fram av DN-kritikerna Åsa Beckmann, Jan Eklund, Johanna Keck, Rebecca Kalde, Christina Lindquist, Maria Schottenius, Greta Schult, Jonas Zente, Malin Uhlgren och Gabriel Zetterström. Du kan läsa alla recensioner på dn.se/kultur
Fördjupa din kultur med vårt nyhetsbrev
• Intro – Håll dig uppdaterad med det senaste inom musikens värld.
• On Stage – Spåra teater, dans och stand-up.
• DN Kultur – Best of Kulturredaktionen.
Anmäl dig här för att få dina favoriter från DN:s olika nyhetsbrev.
