Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
Det var slutet på OS 2014. Charlotte Kara tog två individuella silvermedaljer och sprang en legendarisk stafettsträcka. När de sista tre milen anlände var Cala mitt i en guldrush.
Det varade en mil.
Det var något i Karas kropp som gjorde att den inte svarade och hon föll i fältet.
Jag undrade varför hon inte bröt ihop.
Hon slutade på 31:a plats. Efter det sa alla att skidåkare inte ska vänja sig vid att deras kroppar och huvuden går sönder. Använd inte din nödutgångshjärna för mycket när smärtan kommer.
Således verkar icke-rasism vara djupt rotad.
Det verkar som att det nu är helt okej att bryta upp de olympiska spelen.
Som ett resultat kan Sverige inte ens ställa upp ett helt lag för herrarnas 5 mil, och det finns en risk att de inte heller kan ställa upp ett lag för damloppet. Allt handlar om Frida Karlssons förkylning.
Det är förståeligt att det skulle vara svårt för små skidnationer att fylla platser efter OS, men så är det inte med Sverige – det ska inte se ut så.
Det har länge varit standard för mästerskap att sluta med ett femmilslopp, och det har länge varit nödvändigt att ha en plan på plats för att säkerställa att ryttare kommer att delta i loppet.
I dess ställe var bekvämlighet. Teamledningen anser att det är helt säkert för ryttarna att åka hem eftersom de inte är på humör för en ansträngande femmilslopp. Och ryttare som inte ingår i startplanen kommer att skickas hem så snart som möjligt.
Nu när Lin Suvarn har återhämtat sig borde han självklart vara här.
Idrottare som inte var behöriga att springa i första hand i helgens två 5-milslopp behövde inte bo på landslagshotellet. Men hur som helst, de kommer att bo i närheten, träna och vara förberedda ifall de skulle bli sjuka. Som nu.
Istället blev till exempel Truls Gisselman sjuk men stannade hemma och blev frisk. Nu när Lin Suvarn har återhämtat sig borde han självklart vara här.
Johanna Hagström vann lördagens Cezivasa. Det är spännande för Hagström, men det blir minst sagt tråkigt om Frida Karlsson inte startar och världens bästa damlandslag inte kan fylla alla platser.

OS är det största evenemanget i vintersportvärlden, men plötsligt blev det viktigare att försvara andraplatsen i världscupen.
Det är sant att Moa Ilar inte har haft något bra mästerskapsrekord, men landslagsledningen måste se till att alla skridskoåkare förstår sitt kollektiva ansvar för att utnyttja den position som längdåkningslaget getts av Svenska Olympiska Kommittén.
Ja, skidåkare är individualister, men de måste inse att de är en del av ett lag. Ibland måste de stå upp och ”ta en för laget”.
Extrema händelser kan inträffa. Det är dock inte orsaken till misslyckandet.
Hur kul är det här för alpina skridskoåkaren Felix Momsen, som inte ens kvalade in till OS? Och han blev vittne till att längdskidåkare gick hem när de skulle för att de inte ville åka.
Svenska Olympiska Kommittén behöver göra klart att landslaget kommer att ha idrottare som börjar på samma positioner som Sverige. Naturligtvis kan extrema fenomen förekomma. Men det faktum att endast tre svenska skidmusketörer tävlade i herrarnas 5-mil var inte orsaken till haveriet.
Gustav Berglund gjorde en stor insats och slutade på en 9:e plats. Calle Halfvarsson hade dålig skidåkning och föll till 36:e plats, men blev 24:a. Tidigare plats för sprintern Johan Häggström.
Trion gjorde det absoluta minimum som förväntades av OS-åkare. De var redo att lämna.

Det blir Sveriges längdlandslags sämsta OS-framträdande sedan de tog tre medaljer vid fjolårets VM. Med bara två hopp har varken William Polomar eller Edvin Unger haft bra resultat i OS.
Sverige hade de bästa OS för damer och kunde vinna ett femte guldmedalj på söndagen.
Det var Johannes Hosfrot Kleibos andra raka seger och vann sex av de sex guldmedaljerna. Den största vinterolympiern genom tiderna är också den största skidåkaren genom tiderna.
läs mer:
Norge dominerar Sveriges herrlängd i historiskt dåliga OS
