När Timbros Albin Zettervall föreslår individuella avtal snarare än generell arbetstidsförkortning undrar man vad det är för värld han lever i, skriver Comunals Andrea Leal.
Liprik: När Timbros Albin Zettervall säger att förkortad arbetstid ska lösas genom ”enskild överenskommelse” undrar jag om han någonsin satt sin fot i en svensk skola.
Jag är en barnskötare som jobbar både i klassrummet och på fritiden. För oss är arbetstider inte en fråga om abstrakt frihet. Det handlar om vad våra kroppar klarar av och hur schemat faktiskt ser ut. Och om vi klarar av ett givande arbetsliv.
Elevens behov dikterar arbetstider
I skolans vardag styrs varje ögonblick av aktiviteter. Du bestämmer inte när du ska ta en paus, om du har tid att gå på toaletten, om du kan planera det eller inte. Personaltäthet, studentbehov och ständiga nödsituationer avgör allt.
I den verkligheten är tal om ”individuella överenskommelser” inte bara orealistiskt, utan ironiskt. Vi har ingen verklig förhandlingsstyrka över tid.
Argumentet att arbetare hindras från att arbeta mer för att tjäna mer är också helt off baserat. Vi behöver inte fler timmar. Måste behållas. Vi täcker frånvaro, bemöter stora grupper av elever med allt mer komplexa behov, löser konflikter, dokumenterar och stöttar, ofta samtidigt.
Många människor återvänder hem med smärta, sömnsvårigheter och obeveklig stress. Problemet är inte att vi jobbar för få timmar. Problemet är att vi kommer att gå i konkurs.
Mer ansvar, mindre tid
Samtidigt har skolans ansvar ökat markant. Barngrupper är större, utmaningarna större och kraven högre. Vi gör mer än någonsin tidigare, men vi har inte mycket tid att återhämta oss.
När kortare arbetstid avfärdas som ”orealistiskt” talar det mindre om reformens lämplighet och mer om kopplingen till välfärdens verklighet. I ett kvinnodominerat yrke med hög sjukfrånvaro och hög omsättning är arbetstiden en fråga om hälsa, kvalitet och barns rättigheter till fungerande vuxna.
Dessutom är det respektlöst och fel att avfärda fackliga företrädare som ”fackliga ledare”. LO-ledningen kommer från arbetsplatsen.
De är valda av våra medlemmar. Att försvaga dem innebär att försvaga den fackliga demokratin och de av oss som stöder den.
en annan verklighet
Advokater med avtalstid har möjlighet att klara av en vardag som är helt annorlunda än en skolbarnskötares. På en ojämlik arbetsmarknad är arbetstiden ingen personlig fråga. Det är en fråga om makt och jämlikhet.
Att låtsas att alla är ”fria att förhandla” skymmer klass- och könsskillnader och lämnar de mest utsatta oskyddade.
Gemensam reglering av arbetstid begränsar inte människor. Det handlar om att skydda dem som inte har makten att skydda sig själva. Om barn som möter vuxna som kan hantera det. Om tillfredsställande arbetsliv för välfärdsarbetare.
Det är inte för tidigt för LO att uppmana till förhandlingar om förkortad arbetstid för arbetarkollektiv nu. Det är faktiskt mycket senare än det borde vara.
Andrea Leal Barnskötare, Stockholms Norra Distrikt Aktiebolag Verkställande direktör
