Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
I Gudfadern (1972) hade han de tråkigaste kostymerna och den mest anemiska dialogen, men hans karaktär Tom Hagen gav honom sin första Oscarsnominering och hans stora genombrott.
Tom Hagen, spelad av Robert Duvall, var juristutbildad rådgivare och rådgivare till maffiabossen Vito Corleone. Som utstationerad agent finns det en scen där han blir utropad av presidenten för ett filmbolag som inte har för avsikt att följa Don Corleones krav.
”Tack för middagen, det var en härlig kväll”, sa Duvall när det skrällande tog slut. ”Kan jag ta dig till flygplatsen i din bil? Mr. Corleone är en person som gillar att höra dåliga nyheter direkt.”
Det var en klassisk Tom Hagen-linje och gjorde Duvall till filmhistoriens bästa torrboll. Andra i filmen var tvungna att hota, kasta raserianfall, förbanna, skjuta och strypa. Robert Duvall var nöjd med åsikten att hans chef ”insisterade på att få höra dåliga nyheter direkt.” Robert Duvall var den underskattade motpolen till ”Gudfadern”.
Det tog honom mer än ett decennium att lära sig att maximera effekten av de linjer som tilldelats honom. Efter flera år på teatern i New York och en del tv-arbete, med undantag för en tidig statistroll, gjorde Duvall sin filmdebut i Shadows Over the South (1962), och är idag mest känd för sin originaltitel, A Tale of Alabama.
I detta rasistiska drama spelade han den anspråkslösa bikaraktären som flickans lite skrämmande ensamma granne, flickans följeslagare ur vars perspektiv händelserna skildras. Roller på tv och biroller i utmärkta filmer följde. Duvall spelade tillsammans med Marlon Brando i The Devil’s Hunt från 1966 och medverkade i biljaktsuccén Bullitt 1968. Men när vi ser tillbaka kan vi se att Robert Duvall i princip väntade till 1970-talet, då en ny våg av frisk luft och talang svepte in i Hollywood. Då kunde han återta sig själv.
Hans samarbete med regissören ”Gudfadern” Francis Ford Coppola började med ”Never Love a Stranger” (originaltitel ”The Rain People”) 1969, och började med ”THX 1138” (1971), George Lucas bisarra sci-fi-film, för vilken Coppola fungerade som exekutiv producent. Båda misslyckades, men så kom ”Gudfadern” och tog Duvall till en ny nivå med det här jobbet. Där stod han parkerad under resten av sin karriär.
Tom Hagens näst mest kända roll var som överstelöjtnant Kilgore i Apocalypse Now (1979). Coppola kommer att regissera igen, den här gången med Duvall i huvudrollen. Kilgore, ett machomonster, bar en gigantisk svart cowboyhatt och solglasögon och attackerade i en helikopter när han spelade Wagners ”Ride of the Valkyries” över högtalarna. Duvall fick raden som blev ett av de mest kända filmcitaten: ”Jag älskar lukten av napalm på morgonen!”
Duval insisterade på jämn kvalitet utan att tilltala massorna. Han hade samma auktoritet som Clint Eastwood och Tommy Lee Jones, men han skröt inte om sin vikt. Manusförfattaren William Goldman beskriver en scen från Esset från 1979 i sin Hollywood-insiderbok Adventures in the Screen Industry från 1983. Duvall spelade en förhärdad överste som har misslyckats i sin karriär och behandlar sin familj som nyrekryteringar. En pappa tål inte när hans son slår honom med en basketboll under vad som skulle vara en match hemma. Han tror att spelet inte är över och följer efter sin son från planen – ”Sother pig!” – och slår honom i huvudet med en basketboll och säger: ”Ett, två, tre, gråt!”
Goldman sa med beundran, ”Jag tror inte att någon annan stjärna skulle göra den scenen.” Han är inte bara en förlorare, utan ”en hög med skit utan medkänsla efter att han förlorat.”
Robert Duvall är stjärnan i att framföra sådana scener, vilket är anledningen till att många trodde att det alltid var något på gång med någon film som hade honom i rollistan. Även om han medverkade i flera viktiga filmer på 1970-talet, som Network (1976), som var kritisk mot media, blev de senare Duvall-filmerna aldrig ett fenomen i samma klass som The Godfather-filmerna (Duvall dök upp i de två första) eller Apocalypse Now. Jag förstår helt.
Det närmaste vi kommer är Falling Down från 1993, där Michael Douglas spelar en desillusionerad medelklassamerikan som våldsamt tar ut sitt agg på allt från golfare till hamburgerrestauranger, och Duvall spelar en bra polis som försöker stoppa Berrys framfart.
Annars spelade han i många bra filmer, men i framtiden, när man söker sin plats i filmhistorien, kommer just Robert Duvalls medverkan att vara huvudargumentet. Hans sista filmroll var i Pale Blue Eyes från 2022, där han spelade mot Christian Bale och Pillion-skådespelaren Harry Melling.
