Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren ansvarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Att vårda barn och unga med bistånd av LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) är en av de mest ingripande åtgärder som samhället kan vidta mot en individ. Det är också samhällets yttersta skyddsnät för barn och unga som löper stor risk att skadas.
Ett felaktigt beslut, oavsett om det innebär att ta hand om ett barn eller inte, kan få förödande konsekvenser på både kort och lång sikt. Det gäller även andra beslut när ett barn eller en ungdom har omhändertagits. Till exempel om man ska avsluta eller fortsätta beslut kring kontakt och vård med anhöriga.
Det är därför av största vikt att beslutsprocessen omgärdas av höga krav på rättssäkerhet. Det innebär bland annat att lagen ska vara tydlig och förutsägbar och att beslut fattas på en solid och sund grund som faktiskt speglar barnets bästa.
Vi behandlade delar av barn- och ungdomsvårdspropositionen på uppdrag av regeringen. Tisdagen den 10 februari överlämnas slutbetänkandet ”Juridisk socialvård för barn och unga” till socialminister Camilla Walterson Gronwall.
När barns levnadsvillkor står på spel måste beslut fattas utifrån ett brett spektrum av relevant expertis.
De problem som barn och unga möter blir mer komplexa och mångfaldiga för varje år. Socialtjänsten har vanligtvis den kapacitet som krävs för att fatta rätt beslut, men på egen hand kan de inte förväntas göra en kompetent bedömning av till exempel psykisk ohälsa eller medicinsk risk. Vidare finns det betydande skillnader i erfarenhet och resurser mellan många kommuner inom landet.
Först när ett barns liv är i fara och tvångsvård är nödvändig ska beslut fattas utifrån lämplig och omfattande expertis för barnets bästa. Vi lägger därför fram ett antal förslag som innebär att extern expertis bör utnyttjas mer i LVU-processen för att minska risken för godtycke och höja kvaliteten i beslutsfattandet. Bland annat föreslås att Statens hälso- och välfärdsutredning får i uppdrag att utse sakkunniga som kan höras av socialnämnder och domstolar.
Vi föreslår också en förstärkning av skyldigheten för andra myndigheter att lämna nödvändig information till socialnämnderna inför och under vårdprocessen.
Kvaliteten på beslutsfattandet kräver också klarhet i lagen. Vi fann att de bestämmelser som reglerar kärnfrågor i dagens lagstiftning är otydliga och utformade på ett sätt som inte håller barn och ungas bästa på agendan. Det gäller särskilt barns rätt att umgås med sina föräldrar eller vårdnadshavare under vården.
Bristerna i denna lag leder inte bara till att barnets behov av umgänge inte alltid tillgodoses utan också till att förälderns rätt till umgänge ibland tillåts åsidosätta barnets rätt till trygghet och trygghet. Barns attityder och bedömningar av deras bästa redovisas alltför sällan i beslut och domar. Det finns ens inga bestämmelser om umgänge med syskon eller andra närstående i vården, vilket innebär att inskränkningar i dessa relationer inte är föremål för rättslig prövning.
Genom att tydligt slå fast att begränsningar i umgänget endast kan beslutas om det är nödvändigt för barnets bästa, inte i vårdsyfte, flyttar forskningsförslaget fokus dit det hör hemma. Förslaget stärker också barns rätt till relationer med syskon och andra släktingar genom att de får utmana sådana begränsningar.
Barn och föräldrar behöver inte gissa vad som krävs för att avsluta tvångsvården
Det finns också en viss oklarhet i lagen när det gäller förutsättningarna för att avsluta omvårdnad. Många barn och föräldrar upplever nu att situationen är tvetydig och föränderlig.
Vi föreslår därför regelverk som är mer konsekventa och lättare att förstå genom att villkoren för vårdens upphörande tydligare kopplas till vårdgrunden. Förutsägbarheten stärks också ytterligare genom att införa kravet på att vårdplaner ska ange vilka förändringar som krävs. Barn och föräldrar behöver inte gissa vad som krävs för att tvångsvården ska upphöra.
Vi vill också stärka rättssäkerheten för omhändertagna barn och unga för sina handlingar genom obligatoriska domstolsprövningar var sjätte månads vård. Upprepad rättslig kontroll av vårdnaden, det vill säga att barn och unga sitter kvar i häktet, ska vara normen och ska inte som i dag bero på om någon kan överklaga. Samhället har ett ansvar att se till att vården inte varar längre än nödvändigt.
Om beslut i viktiga frågor som samhällets omsorg om barn och unga upplevs som svåröverskådliga eller godtyckliga finns det en risk att systemet på sikt tappar legitimitet. Behovet av en stark rättssäkerhet kring dessa beslut måste därför tas på största allvar.
Utredningen förordar därför starkt att inte gå vidare med det förslag som vi uppmanats att lägga fram, nämligen att åklagare ska få fatta beslut om omedelbart häktning enligt LVU. Detta är en helt onödig ordning och riskerar att leda till misskötsel och ökad misstro mot LVU som skyddslag.
Ytterst syftar våra förslag till att samhällets mest angelägna beslut om barn och unga alltid är välgrundade, rättssäkra och konsekvent tas för barn och ungas bästa.
faktum.ungdomsutvecklingslagen
● Barn i Sverige är skyddade enligt lagen om vård av unga (LVU). För att lagen ska gälla måste du:
● Det finns meningsskiljaktigheter om familjemiljön (avsnitt 2) och/eller det egna beteendet (avsnitt 3).
● Kränkande relationer innebär en klar risk för skada på barnets hälsa och utveckling.
● Oförmåga att ge vård frivilligt.
Beslut om LVU fattas av Förvaltningsrätten efter ansökan från Socialdepartementet.
Vårdade barn placeras i familjehem eller hem för vård eller boende (HVB).
Källa: Socialstyrelsen, Sveriges Domstol
Läs fler artiklar från DN Debatt:
26 erfarna åklagare: ”Det är vi som skickar 13-åringar till fängelse”
Statsminister Ulf Kristersson (man): ”Alla måste arbeta tillsammans mot den farliga LVU-kampanjen”
