I maj 1979 kunde Dagens industri visa vinst för första gången när budgetåret 1978–1979 redovisades. Tidningen lyckades nå ett plusresultat på 250.000 kronor.
Men allt hade börjat med en krasch.
Den 12 februari 1976 föddes den 48-sidiga Rosa babyn, som Dagens industri kallades. När tidningens första upplagesiffror presenterades en månad senare visste jublet inga gränser på redaktionen – Di lästes i 30.000 exemplar redan från start.
Glädjeyran varade till i slutet av juni samma år när ett fel i upplagesystemet avslöjades och den verkliga upplagan visade sig vara 23.000. Och raset fortsatte under det inledande året till som lägst 10.000.
Glädjeyran hade förbytts till en rejäl uppförsbacke.
Idén till Dagens industri uppstod redan 1972 inom Bonniers tidskriftsbolag Åhlén & Åkerlunds Tidskriftsförlag. Arbetsnamnet var från början Dagens affärer och det var tänkt att vara en mycket bredare tidning än den som senare lanserades.
I det skedet hejdade dock ägarfamiljen Bonnier, med Albert Bonnier Jr i spetsen, planerna på en rosa daglig affärstidning. Den huvudsakliga orsaken var att en ny ekonomisk daglig affärstidning skulle påskynda en Lex Bonnier-lagstiftning, eftersom den skulle utgöra ett hot mot Svenska Dagbladet.
Idén levde dock kvar och i september beslutade Åhlén & Åkerlunds ledning, med vd:n Lukas Bonnier, att slå samman åtta facktidningar och skapa Dagens industri. Det första numret började tryckas onsdag den 11 februari 1976 klockan 21.00 på tryckeriet i Vällingby.
Bertil Torekull, som var tidningens chefredaktör under de första trevande åren, hade en tuff start med en yvig flora av tidningar. Han har senare kallat Dagens industris start för ”en journalistisk hybrid, ett publicistiskt missfoster”.
I praktiken hade åtta tidningar blivit en, med utgivning tre dagar i veckan. De ganska osexiga titlarna på dessa tidningar var:
• Elektroniknyheterna
• Korrosion och Ytbehandling
• Modern Datateknik
• Modern Kemi
• Moderna Transporter
• Pack och Distribution
• Plastvärlden
• Teknisk information
Följden blev förstås att åtta målgrupper blev besvikna över att deras gamla branschtidning hade försvunnit och blivit hopfösta i ett sammanhang som få förstod.
Medieprofessorn Stig Hadenius hade sin uppfattning klar:
”Det sorgliga är att det inte finns någon plats för Dagens industri”, sa han och konstaterade att det var en tidsfråga innan tidningen skulle läggas ned.
Men 1979 – tre år efter premiärnumret – kom alltså den första vinsten: 250.000 kronor. Den hårt prövade redaktionen, som sedan starten hade ackumulerade förluster på 11 miljoner kronor, firade det lilla överskottet med att sätta sprätt på pengarna på Operakällaren.
Samma år togs ett avgörande beslut på Dagens industri. Fram till dess hade den haft ett förbud mot att skriva om börsen eftersom Dagens industri inte skulle konkurrera med Bonniertidningen Veckans affärer. Dagens industri hade dock infört ett mycket uppskattat inslag i form av en liten gästkrönika en gång i veckan, undertecknad av Peter Gyllenhammar.
I februari 1979 lanserades löftet om ”två sidor aktiebörs i varje nummer”.
I maj 1980 fick Dagens industri en ny chefredaktör när Göran Albinsson-Bruhner under en kort period ledde tidningen. I april 1981 tog han dock ett steg åt sidan när Hasse Olsson gjorde entré som tidningens nya ledare. Han förstod kraften i daglig börs- och ekonomibevakning.
Hasse Olsson hade ett förflutet som chefredaktör för Veckans affärer och chef för ekonomidelen i Svenska Dagbladet, men även på Expressen. När han tillträdde som chefredaktör för Dagens industri var ett av de första löftena att han skulle lotsa tidningen mot att bli Sveriges första dagliga industri- och affärstidning.
Men den krokiga vägen för Dagens industri fortsatte även under Hasse Olssons första år, på grund av de krav som Skatteverket hade satt upp för att en dagstidning skulle få vara momsbefriad: allmänbevakning och familjesidor.
Den 1 februari 1983 blev Dagens industri femdagarstidning och deklarerade på förstasidan: ”Sveriges enda dagstidning för näringslivet”. Vid det laget var upplagan tillbaka på drygt 30.000 exemplar – samma nivå som den allra första mätningen felaktigt hade visat på.
De förändringar av Dagens industri som Hasse Olsson gjorde under sina första ganska kämpiga år på tidningen lade grunden för en otrolig upplage- och vinstutveckling de kommande decennierna.
Några år in på 1980-talet började alla pilar peka rätt för Dagens industri.
Det mycket sporadiska börsfokus som tidningen hade under de inledande åren hade under Hasse Olssons ledning växlats upp till en huvudingrediens i tidningen.
Strategin var en lyckträff då Stockholmsbörsens generalindex under 1980-talet steg med 1.164 procent. Rusningen fick svenskarna att börja spara i aktier och fonder, samtidigt som den svenska finanssektorn växte. För landets alla finansvalpar var Dagens industri lika nödvändig som en yuppienalle.
Och när den svarta måndagen kom på Wall Street den 19 oktober 1987 var Dagens industri finansvärldens tidning även när världens börser rasade.
Under åren 1986 till 1995 steg Dagens industris upplaga från 43.000 till 95.300 exemplar, en uppgång på hisnande 122 procent. Samtidigt rusade annonsintäkterna med över 600 procent under perioden.
Redan 1986 passerade Dagens industri därmed Veckans affärer som den största näringslivstidningen. Enligt Hasse Olsson är det den viktigaste milstolpen i det som skulle komma att bli en av de verkliga framgångssagorna i Sveriges medievärld.
Dagens industri gick från att vara tidningsvärldens ”Rosa baby” under 1970-talets andra hälft till att på 1980- och 1990-talen bli ”Den rosa raketen”. Med framgångarna kom även självförtroendet.
Det rosa pappret och ämnesvalen i Dagens industri var hämtade från internationella jättar som Financial Times och Wall Street Journal, men anslaget var kvällstidningens. Från september 1990 kommer tidningen ut sex dagar i veckan och är därmed Sveriges dagliga affärstidning.
Hasse Olsson inspirerades mycket av Expressens storhetstid på 1970-talet och i perioder var Dagens industri mer kvällstidning än kvällstidningarna själva. Tidningen tog initiativ och en plats i debatten.
Dagens industri blev mer aggressiv i bevakningen av börs- och finansmarknaden och ställde krav på ett sätt som aldrig tidigare hade gjorts inom svensk näringslivsjournalistik.
Berlinmuren och östblockets fall lade grunden för nya mediemarknader och stärkt av framgångarna på hemmaplan började Hasse Olsson och Dagens industri blicka österut.
1989 startades Äripäev i Estland, enligt Dagens industris modell. Att Estland blev först ut råkade sammanfalla med en privat seglingssemester som Hasse Olsson hade sommaren 1989 i den estländska skärgården.
Sedan följde nya utlandsetableringar ungefär vartannat år, i tur och ordning: Lettland, Ryssland, Österrike, Polen, Litauen och Slovenien.
I dag ingår Dagens industris systertidningar i ett av Bonniers starkast växande affärsområden, Bonnier News Business.
Samtidigt var Dagens industri, tillsammans med Aftonbladet, en av internetpionjärerna bland Sveriges medieföretag under första hälften av 1990-talet.
Den 26 maj 1994 registrerades domänen di.se. Inledningsvis skedde verksamheten i skymundan på redaktionen, och Hasse Olsson brottades mycket med mediets hot och möjligheter.
Snabbt växte den populära tjänsten Börssnack fram, i praktiken en användargenererad tjänst där Dagens industris börsintresserade läsare bidrog.
Dagens industri lyckades också, tillsammans med Aftonbladet, vara ett av få mediehus som tjänade pengar på nätet från start.
Till skillnad från många andra aktörer utvecklades di.se försiktigt under interneterans första år. Men under it-hajpen fanns det planer på att börsnotera di.se och Hasse Olsson hade möten med Carnegie om förutsättningarna. Av detta blev dock inget.
Åren mellan 1995 och 2006 pekade alla kurvor upp för Dagens industri. För ägaren Bonnier var tidningen en formidabel sedelpress. Under den första hälften av perioden låg den årliga vinstmarginalen på 37–38 procent per år.
Upplagan rusade och nådde vid millennieskiftet 126.500 pappersprenumeranter. Omsättningen stannade på 922 Mkr och vinsten på 289 Mkr.
Börsrallyt under 1990-talets sista hälft i kombination med högkonjunktur på annonsmarknaden både för pappers- och internetannonsering och den glödheta it-sektorn drog Dagens industri till nya rekordresultat år efter år.
Därför slog it-kraschen i mars 2000, och de två och ett halvt år som följde, hårt mot Dagens industri och andra medieföretag. Men när andra aktörers rörelsemarginaler föll till blodröda siffror under 2002 redovisade Dagens industri en marginal på drygt 15 procent.
Resultatraset för Dagens industri kom efter ett par decennier med obruten uppgång. Stämningen på redaktionen var klart dyster, trots att tidningen redovisade rörelsemarginaler som andra tidningsredaktioner knappt kan drömma om ens i högkonjunktur.
För Dagens industri har en god lönsamhetsmarginal alltid varit viktigt. Det ger tidningens ekonomijournalister en stolthet och trovärdighet i bevakningen av börsbolag, finansmarknad och näringsliv, men samtidigt en självständighet gentemot ägarfamiljen Bonnier.
Dramatiken blev inte mindre av att ett par av Dagens industris prestigeprojekt under första hälften av 2000-talet slukade pengar.
Det största svarta hålet uppstod när Dagens industri riktade blickarna västerut i en tid när konjunkturen stod på topp. 2000 startades den skotska affärstidningen Business A.M.
Två år senare intervjuade Di:s reporter Hasse Olsson på telefon från Skottland. Tidningen var nedlagd och förlusten skulle summeras till närmare 300 Mkr.
”Det här är den värsta dagen i mitt liv”, konstaterade Hasse Olsson.
I den text som senare publicerades ändrade reportern detta till ”mitt yrkesverksamma liv”.
Svackan i början av 2000-talet blev dock starten för bygget av framtidens Dagens industri.
2003 lämnade Hasse Olsson över som chefredaktör till Gunilla Herlitz och under åren 2004–2006 återvände självförtroendet till världens finansmarknader. Dagens industris marginaler vände upp till över 20 procent igen.
En del av förklaringen var att Dagens industri tog platsen som den främsta källan för ekonomijournalistik på nätet. Delvis tvingades detta fram av att en rad konkurrenter inom näringslivsjournalistik startades kring millennieskiftet, vilket gav en välbehövlig puff framåt för Dagens industris närvaro på nätet. Satsningen på sajten gav effekt och nådde snabbt vinstmarginaler på 40–50 procent.
En annan viktig väg ur svackan var helgmagasinet Di Weekend som Hasse Olsson valde att starta när krisen var som värst. Det första numret kom ut den 21 september 2002. Magasinets uppgift var att stärka erbjudandet till de prenumeranter som fick tidningen till sin hemadress, men också att nå en ny grupp annonsörer.
Millenniekrisen fick även Dagens industri att ta de första stegen på konferenssidan. 2000 lanserades priset Di Gasell, där Dagens industri belönar och uppmärksammar Sveriges snabbast växande företag.
Di Gasell var starten för Dagens industris konferensverksamhet, ett affärsområde som nu arrangerar ett stort antal näringslivskonferenser varje år.
Mediedebatten i Sverige har de senaste tio åren handlat om papperstidningens död samt en svensk tidningsmarknad som snabbt konsolideras och hotas av att annonsörer och konsumenter väljer nya aktörer på internet och tv.
Under 2000-talets ”kris” för svenska medier har Dagens industri levererat en samlad rörelsevinst på över 4 miljarder kronor, räknat från millennieskiftet till dags dato.
Förklaringarna till att Dagens industri står starkt även när det blåser hårt i mediesamhället i stort är flera. Sedan rekordåret 2000 har Dagens industri skruvats om på ett antal sätt.
Vid millennieskiftet tog Dagens industri positionen som landets mest riksspridda morgontidning. Förklaringen är en satsning på att nå hela näringslivet, samtidigt som många andra stora morgontidningar tvingats fokusera på läsare i storstadsregionerna.
Dels handlar det om att finnas på plats journalistiskt i hela Sverige, dels om att uppmärksamma och hylla företag runt om i landet.
Den Gasellverksamhet som Dagens industris dåvarande chefredaktör Hasse Olsson startade 2000 har i dag vuxit till en verksamhet med två turnéer per år, där företag runt om i landet uppmärksammas. Hasse Olssons initiativ har utvecklats av hans efterträdare Gunilla Herlitz och hennes efterträdare Peter Fellman, som blev chefredaktör hösten 2009.
Även för Lotta Edling, som var Dagens industris chefredaktör 2016–2018, ingick Gasellverksamheten som en viktig kontaktyta mot Sveriges entreprenörer och småföretagare.
Samtidigt växer hela näringslivets behov av personliga möten. Dagens industri arrangerar i dag ett hundratal näringslivskonferenser per år och verksamheten har varit en tillväxtraket de senaste åren. Till det kan läggas utbildningsverksamhet inom Di Akademi och på senare år även nätverksverksamhet.
Journalistiskt har Dagens industri lagt till ett antal områden för att vara uppdaterad för den moderna konsumenten av ekonomijournalistik.
Dagens industri är till exempel tidigt ute med att satsa på poddar, där Digitalpodden, som fördjupar sig inom den då framväxande svenska tech- och investerarscenen, är den första att lanseras 2013.
Under de kommande åren startar Di fler poddar och 2024 storsatsar tidningen på mediet med lansering av bland annat den prisade podden Den Nya Ekonomin och en nylansering av den populära Analyspodden, som får namnet Kort & Lång.
I botten finns läsarnas grundmurade intresse för nyheter och analys av börs- och aktiemarknaden.
Sedan finanskrisen 2007–2008 har Dagens industri sett ett ökat läsarintresse för makroekonomi och för den finans- och penningpolitik som har följt i det nästan tioåriga dramat.
I det svenska näringslivet har Dagens industri flyttat fram sin position som en röst i den politiska debatten, dels på nyhetsplats, dels som opinionsbildare.
När Dagens industri kliver in i sitt femte decennium runt 2016 står tidningen fortsatt stark i förhållande till konkurrenterna som under mediekrisen drabbas av vikande upplagor.
Grunden till en fungerande digital affär tar form och affärstidningsläsarna visar sin vilja att betala för digitala prenumerationer i en tid när många andra fortfarande letar efter sin modell. Utmaningen ligger i hur långt och snabbt Di kan ta sitt erbjudande – journalistiskt och affärsmässigt.
2016 blir ett tydligt avstamp i det arbetet. Med en vinst på 150 miljoner kronor och en marginal på 20 procent befäster Dagens industri sin position som Sveriges mest lönsamma dagstidning. Samtidigt börjar Di allt tydligare fungera som nav i en bredare verksamhet.
Runt den dagliga journalistiken på sajt och i tidningen växer ett affärsområde fram där branschmedier, evenemang, digitala tjänster och specialiserade redaktioner bygger vidare på Di-varumärkets trovärdighet och räckvidd.
De följande åren handlar i hög grad om att investera i den strukturen. 2018 blir ett uttalat omställningsår. Resultatet faller till 80 miljoner kronor, bland annat till följd av satsningar på it-utveckling och nya digitala format, men också på rörlig bild – inte minst genom en kraftig expansion av Di TV.
Samma år återvänder Peter Fellman i rollen som chefredaktör för Dagens industri efter ett par år som korrespondent i USA. Uppdraget är att vända vinstutvecklingen, men också att bygga samman Dagens industri med de övriga bransch- och affärsmedierna inom Bonnier News i Sverige och Europa.
Under decenniet som följer fortsätter Di att bredda sitt erbjudande till näringslivet. De redaktionella branschmedierna och nyhetstjänsterna stärker tillsammans med Di sina positioner inom det nya affärsområdet Bonnier News Business.
Samtidigt växlar konferens- och evenemangsverksamheten upp och Di blir allt mer närvarande i företagens vardag – både digitalt och i det personliga mötet. Tidningen är inte längre enbart något man läser på morgonen, utan en plattform som följer näringslivet över tid, även genom Di Akademi och utbildningsverksamheten.
2019 markerar att strategin bär frukt. Vinsten ökar kraftigt och tillväxten av prenumeranter är stark. Dagens industri etablerar sig som centrum i ett affärsmedialt ekosystem där dagliga nyheter, fördjupning, analys och möten förstärker varandra.
När pandemin slår till 2020 står Dagens industri ovanligt väl rustat. Den digitala affären är redan etablerad och behovet av kvalificerad ekonomijournalistik ökar dramatiskt.
Börsras, stödpaket och historiska ingrepp i ekonomin gör tidningen till en självklar följeslagare för beslutsfattare, investerare och företagare. Trots inställda fysiska möten ökar resultaten, och när restriktionerna lättar blir evenemangsverksamheten snabbt en tillväxtmotor igen.
Åren efter pandemin växer Di:s roll ytterligare – också organisatoriskt. I Bonnier News Business förenas Dagens industri åter med sina europeiska systertidningar. För Di innebär det att varumärket inte bara är starkast i Sverige, utan också att tidningen åter ingår i ett större europeiskt sammanhang av affärsjournalistik, byggt på samma grundidé: betalande läsare, hög journalistisk kvalitet och stark koppling till näringslivet.
2021 och 2022 blir starka år. Affärsområdet sätter rekord och Dagens industri är åter motorn. Läsaraffären fortsätter att växa och evenemangsverksamheten tar fart i takt med att samhället öppnar upp igen. Di står stadigt i mitten – som det samlande varumärket.
När inflationen rusar, räntorna stiger snabbt och börserna blir allt mer volatila under 2023 ökar efterfrågan på Dagens industris journalistik ytterligare. Oroliga tider blir åter goda tider för kvalificerad ekonomibevakning. Antalet prenumeranter når nya rekord och passerar 130.000 samtidigt som Di bekräftar sin roll som den självklara guiden i ekonomisk osäkerhet.
2024 blir ännu ett styrkebesked. Med ett resultat på 395 miljoner kronor visar Dagens industri att affären håller även i en skakig omvärld. Året därpå passerar resultatet 400 Mkr.
Kombinationen av stark daglig journalistik, växande sidointäkter och en affärsmodell som är byggd kring betalande relationer ger både stabilitet och handlingsutrymme, bland annat genom den senaste produkten Plus Pro, där användaren får Di:s och systertidningarnas material skräddarsytt efter intresse och behov.
När Dagens industri nu fyller 50 år är det inte längre bara en tidning. Det är ett varumärke som bär upp ett helt affärsområde – i Sverige och i Europa. Från rosa baby till digital ryggrad i ett större maskineri. Och fortfarande med samma grunduppdrag: att hjälpa läsarna att förstå ekonomin medan den förändras.
