TDet finns många obesvarade, och kanske obesvarade, frågor just nu. Vad fick till exempel en man att droga sin fru, bjuda in främlingar till sitt hem under en tioårsperiod och våldta henne medvetslös i sin äktenskapssäng? Eller vilken typ av person måste man vara för att umgås med en miljardär som är en dömd barnsexualförbrytare och öppet pervers, även om man inte själv var helt inblandad i perversionen? Eller vad händer sedan, när ett år in i presidentskapet, människor redan dödas på gatorna av uniformerade ligister på gränsen till paramilitära styrkor?
Det är nästan en lättnad att behöva titta bort och tänka på en lite äldre, lite mindre fråga. Jag menar, varför skulle folk vilja döda djur för sport? Inte för mat, inte för att skydda ditt hem, familj eller boskap, utan bara för skojs skull. Bara för att säga att de gjorde det och ta ett foto med liket för att bevisa det.
Ännu mer obegripligt blir det om vägen till dödandet måste asfalteras av guider eller andra jägare. Eftersom de inte ens har kompetens att hitta och spåra djur på egen hand. Lägg därtill att ju högre upp näringskedjan jägarna siktar, desto sällsyntare och mer värdefull blir besten.
Nu till Cecil: The Lion and the Dentist, som fokuserar på dödandet av ett lejon 2015 i Zimbabwes Hwange National Park av en amerikansk troféjägare vid namn Dr Walter Palmer. Dokumentären använder filmen som ett prisma för att undersöka det ömsesidiga beroendet mellan Zimbabwes ursprungsbefolkningar, jakt- och safariindustrin som i första hand vänder sig till rika vita turister och nationalparkerna som försöker skydda Afrikas vilda djur på bekostnad av den nationella ekonomin.
Cecil blev känd för att vara otroligt majestätisk och vacker bland lejon. Han var enorm, huvudet för en stolthet av två, och även vid den höga åldern av tolv hade han fortfarande en kraft att räkna med. Han var ett av djuren som spårades av ett team från University of Oxford som studerade Hwanges djur för att fastställa hållbara årliga kvoter för jägare. I juni 2015 märkte en av teamledarna att Cecils halsbandsdata inte registrerades. Några dagar senare upptäcktes hans hudlösa och huvudlösa kropp. Baserat på lokala guiders berättelser verkar det som att Cecil korsade parkgränsen till jaktområdet och sköts och dödades av Palmer, som togs in av den lokala professionella jägaren Theo Bromhurst. Under tiden mellan mordet och upptäckten av hans kropp hade Palmer återvänt till USA.
Det fanns inga lejonjaktkvoter i området det året. För många människor hade dödats unga under föregående år och befolkningen behövde återupprättas. Palmer påstod sig ha förlitat sig på lokal kunskap och Bromhurst arresterades, men anklagelserna mot ägaren av landet där han och Cecil dödades lades så småningom ner. Berättelsen togs dock upp av media runt om i världen, vilket utlöste en utbredd upprördhet över djurets död och Palmers skuld.
Filmen förmedlar tydligt denna aspekt av historien. Men när man försöker se helheten blir den frustrerande splittrad och ytlig. Dokumentet nämner 1928 års migration av förfädersstammar som jagade och levde i balans med lokal flora och fauna för att underlätta upprättandet av Hwange National Park, men förklarar inte varför – och det måste ha legat skäl, bra eller dåliga, bakom det. Artikeln berör bristen på insyn i hur pengar som samlas in från jakt fördelas. Vissa människor är tänkta att donera varje gång ett djur ”fångas” till ett närliggande samhälle, men i verkligheten görs detta sällan. Så du undrar förmodligen varför detta är nödvändigt, vem är skyldig och var den potentiella korruptionen ligger. Det råder ingen tvekan om det finns en population av djur som verkligen behöver skötas, och därför om det är dumt att stoppa lukrativa giftkadaver i munnen på oss. Är västerlänningar för sentimentala när det gäller djur (och bör den lösaktiga naturen hos några av de människor som protesterar utanför Palmers kontor påverka vår uppfattning om Mr Palmers handlingar)? Eller är människorna som lever med dem alltför kritiska till en värdefull resurs utöver bara ekonomisk förnuft? Och så är det den konstiga sista kommentaren som verkar blanda ihop jakt med fotoindustrin, som också går väldigt bra på afrikanska safari, men kan det verkligen vara så här illa?
En bra dokumentär ska förstås väcka frågor. Men svaret är inte så mycket.
Cecil: Lejonet och tandläkaren finns tillgänglig på kanal 4
