Svensk politik är också unik genom att den är försiktig med reglering. Ofta efter hot mot konkurrenskraften eller sysselsättningen. Men frågan är i vilken utsträckning detta är bevisat? Hård försäljning, snabblån, dold reklam, bankavgifter, ohälsosamma livsmedel, kemikalier och integritet på nätet är exempel på fall där starkare konsumentskydd behövdes, men förslag försenades, urvattnades eller avbröts. Trots att man i många fall kunde spara miljarder dollar om det fanns färre bedragare, färre konsumenter blev lurade och folkhälsan förbättrades. Enligt Konsumentverket (2024) kostar bara bedrägerier och misslyckade köp 40 miljarder årligen. Enligt myndigheters beräkningar är de sociala kostnaderna för fetma och överskuldsättning betydligt högre.
Uppmärksamhet på lobbyverksamhet kommer och går. Den så kallade Transparenskommissionen sammanställde förra året förslag för att öka transparensen. Under det senaste året har det varit anmärkningsvärt att stora amerikanska teknikföretag försöker rulla tillbaka dataskyddet i EU (”Slaget om DMA”).
Men vi får inte ofta en fullständig bild av hur påverkan av varje verksamhet påverkar allas vardag. Jag har sett det här spelet i 20 år, när jag var verkställande direktör för den ideella organisationen Svenska Konsumenter. Och hur den enorma skillnaden i antal och finansiering av lobbyister har lett till en utbredd brist på konsumentperspektiv i regering och kongress. Ministrarna ”fångas” i branschprat. Dagens så kallade livsmedelsstrategi är ett exempel, en renodlad producentstrategi utan folkhälsoimplikationer. Ett exempel är att vara försiktig i ditt agerande när det gäller alltför stora skulder.
Trettio år senare, 2024, drog regeringen tillbaka allt stöd till Sveriges ideella konsumentföreträdare. Det är här Sverige briljerar. På samma sätt tror de (för mycket) på frivilliga skärpningar från företagens sida. De nordiska grannländerna lagstiftar snabbare. Exempel: obligatorisk mottagande av kontanter (Danmark och Norge), riksgäldsregister (Norge och Finland), telefonförsäljning (Danmark och Finland), reklam till barn (Norge). Frankrike är ett annat land värt att studera, med strikta krav på smygreklam, skräpmode, matsvinn och ”planerat åldrande” av produkter.
Konsumentrörelsens mänskliga och ekonomiska resurser har alltid varit små jämfört med till exempel Svensk Handel, Svenska Bankföreningen, livsmedelsindustrin, och nationella lantbrukarföreningar. Dessutom arbetar konsumentrepresentanter med många frågor parallellt, vilket gör att branschen kan fokusera sina ansträngningar på ”sina” nischfrågor. Detta sker med hjälp av uppvaktning, dyra PR-kampanjer, evenemang, oberoende kontrollerad forskning och intensiv påverkan av statliga utredningar.
Ofta är argumentet att vi ska hålla kursen, hålla oss utanför dagens marknad, att vi kan fixa detta själva, att problemet är tillfälligt eller isolerat och att reglering kommer att öka kostnaderna för kunderna. De hotar konkurrenskraften och jobben.
Alla argument bör ifrågasättas. Finns det några bevis eller oberoende forskning? Till exempel innebär arbetslöshet som en rädslataktik att vi fortfarande lider av storskalig, aggressiv telemarketing. Enligt min erfarenhet, när reglerna väl är fastställda, anpassar sig folk och ibland till och med firar dem. Skuldregleringslagen är ett exempel på att finansbranschen initialt slog tillbaka och sedan svängde 180 grader.
Konsumentskyddet bygger i första hand på EU-rätten. Enligt European Business Watch beräknas det för närvarande finnas mer än 30 000 lobbyister i Bryssel. De fyra största industrierna är banker, högteknologiska företag, energiföretag och kemiföretag. Här, liksom i Sverige, hävdas att konsumentskyddet bromsar sysselsättning, tillväxt och innovation. Konsumentrörelsen menar att det är kortsiktigt. Som fler ekonomer säger kommer marknaden att gynnas på lång sikt.
Näringslivets röst måste höras. Men nu behöver vi politiker med mod och förmåga att utmana sin hotbild. Det är dags att ta på sig våra ”konsumentglasögon” och lära sig mer av våra grannar. Dina konsumenter behöver dig, och de är faktiskt dina väljare. Centralt i detta, åtminstone som Transparenskommissionen föreslagit, är större öppenhet kring lobbying.
Konsumenterna är inte ett särskilt bekymmer, utan ett allmänt bekymmer. Balansen mellan lobbyverksamhet är en fråga om rättvisa, demokrati och fungerande marknader. En relation som är fördelaktig för människorna, staten och företagen.
Jan Beltoft, konsumentexpert, svensk konsumentgeneralsekreterare (2004-2024)
