I december förra året attackerades en 19-årig man i Winterviken, söder om Stockholm. Hans hand skars av med en machete och två män i samma ålder har åtalats för mordförsök.
Rättegången inleds på måndag vid Söderthorns tingsrätt.
Över 900 sidor av preliminär forskning avslöjade avgörande bidrag från passerande löpare. Den svårt skadade 19-årige pojken berättade för polisen om händelsen på sjukhuset.
Mer än ett halvår har gått sedan mordförsöket i Winterviken. Decemberkylan ger vika för värmen från försommaren när löparen Robert Anderson njuter av solen på en parkbänk på Södermalm.
– Jag bor på Söder i ett år nu och trivs så gott jag kan.
Robert Anderson arbetar som dagislärare på vardagar. Han drivs av att hjälpa och utveckla andra, vilket han förklarar är vad han gör professionellt. Utöver jobbet har löpningen blivit en viktig del av hans liv och den aktuella kvällen gick han en löprunda i Winterviken med en löpargrupp.
Alla som var närvarande den kvällen fick blinkande skosnören. Han förklarar att det var kul att ha något som lyste i mörkret.
Robert och resten av löpargruppen visste då inte att just det skosnöret skulle spela en avgörande roll.
Jag hörde en röst som sa ”Hjälp mig”, men jag kunde inte se någonting, och det var väldigt svårt.
När en i gruppen ringde 911 fick Robert en idé. En av löparna hade glödande skosnören lindade runt armen.
– Jag sa, ”Skynda dig och ge mig dina skosnören”, säger Robert.
Han lindade sladden hårt runt mannens arm för att stoppa blödningen och tog sedan tag i den unge mannens handled med all kraft. Samtidigt stöttade han offrets huvud och försökte väcka honom.
Robert presenterade sig och frågade mannens namn och ålder. Han försäkrade 19-åringen att allt skulle ordna sig och att de skulle vara där för att hjälpa till.
– Robert förklarar att det var viktigt att snabbt etablera trygghet och visa en vilja att hjälpa till.
Jag kände att tiden jag väntade på ambulans ibland var långsam och ibland tidig. Det kändes som en evighet, men det var det ändå inte, förklarar Robert Anderson.
Den 19-årige mannen lastades in i en ambulans och fördes från platsen under blåljus. Polis kom till platsen, satte upp en stor avspärrning, säkrade teknisk bevisning och förhörde vittnen.
När platsen tystnade uppstod en tanke hos mig.
– Skadan var så allvarlig att man någonstans trodde att det värsta kunde hända. Jag är glad att vi var där och kunde hjälpa de skadade. Robert säger att hans liv kunde ha räddats om vi bara hade sprungit och skrämt iväg den beväpnade mannen.
Efter en allvarlig incident var det svårt att släppa tanken på vad som hade hänt den unge mannen. Robert följer bevakningen av händelsen och får reda på att han överlevde.
– Jag har aldrig fått ett sådant besked tidigare. Vad säger du? ”behaga”? Robert Anderson sa att han var lättad över att han överlevde.
När Robert tänker tillbaka på den kvällen kan han inte komma på något som skrämde honom. Gärningsmännen flydde, men han visade ingen ånger på platsen.
・Personen hade blivit utsatt för mycket våld, men jag kände mig inte rädd. Det enda jag kunde tänka på var att vi var tvungna att göra vad vi kunde för att hindra honom från att dö.
Robert kallades inte för att vittna under rättegången, men planerar att fortsätta följa fallet. Han hoppas att offret får ersättning.
– Även om vi inte kan förlåta det som hände kan rättvisa fortfarande skipas.
Läs mer här:
Polisteori – Fel person skar av handen.
