Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Sverige står inför nya ekonomiska realiteter. Volatila globala marknader, debatter om beskattning av arbete och kapital och det växande behovet av att investera i AI och framtida välbefinnande har gjort äganderätten i ekonomin till en central social fråga. Samtidigt uppmärksammas den svenska kapitalmarknaden allt mer som en förebild för Europa.
Det var dock länge oklart hur kapitalet egentligen skulle fördelas. När förmögenhetsskatten avskaffades 2007 avskaffades även viktiga delar av den nuvarande redovisningen av personlig förmögenhet. Sedan dess har debatter om Sveriges rikedom ofta utgått från en ofullständig bild av hur tillgångar och skulder är fördelade.
Vår studie bygger därför upp en ny databas över hela den svenska befolkningens förmögenhet från 1999 till 2020. Den kopplar samman registret över fastigheter, aktieägande, pensionsrätter, inkomster och skulder med personägarregistret och nationalräkenskaperna. All information kommer att anonymiseras.
Resultaten visar först och främst att Sverige har blivit ett betydligt rikare land. Den totala personliga förmögenheten har tredubblats i reala termer sedan 1999. Ökningen syns inte bara i toppen. Medianförmögenheten, eller förmögenheten för dem i mitten av fördelningen, har femdubblats. Även mycket stora förmögenheter har ökat: antalet miljonärer, mätt i kronor, har femdubblats.
Detta kan tyckas bekräfta en situation med snabbt ökande ojämlikhet. Följande resultat går dock i motsatt riktning. De vanligaste relativa måtten på ojämlikhet i förmögenhet visar ingen ökning. Omvänt minskade Gini-koefficienten för nettoförmögenhet från 0,87 till 0,77. Andelen av de totala tillgångarna som innehas av de rika har också minskat från 67 % till 57 %. Andelen av de 1 000 rikaste personerna är mer varierande, ökade under 2010-talet men förblev relativt oförändrad under perioden.
faktum.gini koefficient
• Gini-koefficienten används som ett mått på ett lands inkomst- och förmögenhetsfördelning.
• Skalan går från 0 till 1, där den lägsta nivån betyder att alla individer har samma mängd och den högsta nivån betyder att en individ har allt.
• I verkligheten hamnar varje land någonstans däremellan.
I diskussioner om Sverige hävdas ibland att Sveriges ojämlikhet i förmögenhet är extremt hög i internationella jämförelser. Vi utreder också detta. Genom att kombinera vår nya databas med mikrodata från Luxembourg Wealth Survey kan vi beräkna jämförbara mått på nettoförmögenhet för varje land. I våra internationella jämförelser är Sverige inget extremt exempel. Sverige ligger klart under USA och på samma nivå som vissa andra europeiska länder. Samtidigt är vi ett mer ojämlikt land när det gäller förmögenhet än inkomst.
Hur kan vi samtidigt förklara att Sverige skaffat fler extremt förmögna individer, kapitalets värde ökat och ojämlikheten i förmögenhet har minskat? Svaret är att två olika saker händer samtidigt. Klyftan mellan de medelrankade och topprankade kronorna har ökat. För att tillhöra den rikaste percentilen behöver man för närvarande vara nästan 100 miljoner kronor mer än medianen, räknat i aktuella penningvärden, jämfört med cirka 40 miljoner kronor 1999.
Relativt sett har dock klyftan minskat. Den övre gränsen för den rikaste percentilen var tidigare cirka 160 gånger medianförmögenheten, men den är nu cirka 80 gånger.
För att vara i den rikaste percentilen idag behöver du tjäna nästan 100 miljoner kronor mer än medianen, jämfört med cirka 40 miljoner kronor 1999.
Detta förklarar varför argumenten ofta låter motsägelsefulla. Det är viktigt att skilja på absoluta och relativa mått på ojämlikhet. Avståndet mellan mitten och toppen har ökat markant mätt i kronor. Samtidigt har den relativa ojämlikheten i förmögenhet minskat. Därför är det inte fråga om motsägelsefulla utfall, utan snarare en fråga om två olika sidor av samma utveckling.
Förklaringen till minskningen av den relativa ojämlikheten ligger framför allt i ägandet av svenskarna. Den mest uppenbara utjämningsfaktorn i vår data är pensionskapital. Löntagare har fått ett omfattande indirekt ägande på aktie- och kapitalmarknader genom tjänstepensioner och andra fonderade pensionslösningar, ofta etablerade sig globalt och gynnats av de senaste decenniernas teknologi- och börsboom. Pensionsfonder och andra försäkringstillgångar står för närvarande för nästan hälften av hushållens finansiella tillgångar.
Den mest uppenbara utjämningskraften i vår data är pensionskapitalet
Men alla tillgångar fungerar inte åt samma håll. Ägandet av privatägda privata företag är skevt och utgör den dominerande tillgången bland de största förmögenheterna. Privata företag är också den tillgångskategori som tydligast driver tillgångstillväxten. Värdeökningar i näringslivet speglar ofta affärsframgångar, men de innebär också att de största kapitalvinsterna tillfaller en relativt liten grupp.
Bostäder ger en ännu mer komplex bild. Stigande huspriser gynnar en stor del av befolkningen. Nästan hälften av svenskarna bor i ägda småhus. Å andra sidan bidrar stigande bostadsrättspriser till att ojämlikheten ökar.
Olika typer av rikedom har olika användningsområden. Höjda tjänstepensioner och bostäder berikar hushållen, men dessa tillgångar kan inte lätt omvandlas till pengar. Å andra sidan är bankinlåning, börsnoterade aktier och fonder lättare tillgängliga. Minskningen av ojämlikheten drivs främst av illikvida tillgångar, medan ojämlikheten i likvida tillgångar har ökat. De rikaste människorna har inte bara större rikedom, utan också mer ekonomisk frihet eftersom de har en högre andel likvida tillgångar.
Längst ner i distributionen ser vi en delad expansion. Andelen människor utan förmögenhet har minskat från cirka 20 procent till 15 procent sedan början av 2000-talet. Samtidigt ökade också andelen människor som lever i fattigdom med låga inkomster.
Våra resultat leder inte till enkla politiska slutsatser, och det är inte heller syftet med studien. Ökat tillgångsvärde representerar värdeskapande och återspeglar ofta investeringsframgång.
Samtidigt visar resultaten att frågan om fördelning inte bara handlar om hur mycket som skapas, utan också om vilka tillgångar som växer och vem som äger dem. Med den nya databas vi har skapat hoppas vi kunna bidra till en mer nyanserad diskussion om förhållandet mellan tillväxt, ägande och jämställdhet.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Journalisten Lennart Ekdal: ”Hur länge har världen råd med de rikaste?”
Tre ekonomer: ”Är du i fattigdom? Du är inte ensam. Allt färre tjänar mer.”
