Efter kvittningskuppen i riksdagen råder det ingen tvekan om att en överenskommelse med SD aldrig går att lita på. De kommer alltid att kunna åberopa ”folkviljan” som skäl för att agera egenmäktigt. Folkviljan är de ju nämligen, i sann populistisk anda, ensamma uttolkare av. Men så vitt jag vet är det riksdagens sammansättning som är resultatet av folkets olika viljor. Vilken vilja som överväger i varje enskild fråga vet ingen. Möjligen kan vi med säkerhet säga att folkviljan oftast inte är det SD tycker, eftersom endast cirka var femte svensk röstat på dem.
Gunnar Berggren, Visby
När Sverigedemokraterna i förra veckan överraskade de övriga riksdagspartierna genom att frångå kvittningssystemet i en omröstning i riksdagen skapade de ett drömläge för oppositionen. Regeringen har två huvudmål inför höstens val. Det ena är att snabbt klubba igenom ett stort antal lagar som troligen inte skulle få majoritet efter ett regeringsskifte i höst. Det andra är att trumma in budskapet att Tidöpartierna står för ordning och reda medan oppositionen står för kaos och oordning. Nu står båda huvudmålen på spel. Det är viktigt att inse att kvittningsreglerna är till för att omröstningarna ska ge samma resultat som om alla riksdagens valda ledamöter varit på plats. Det betyder ordning, reda och förutsägbarhet. Utan kvittningsregler avgörs alla omröstningar av vilka som är närvarande i riksdagen och kan trycka på knappen. Det paradoxala är att det är Tidöregeringen som har allt att förlora på detta. Givet den ytterst jämna mandatfördelningen i riksdagen blir det nästan som att singla slant. Uppemot hälften av de lagförslag Tidöregeringen vill få igenom före valet riskerar därför att falla. Som grädde på moset kan oppositionen peka på att detta kaos har skapats helt och hållet av Tidöpartierna. Vi kommer att påminnas om detta vid varje omröstning under våren och sommaren. Knappast ett drömscenario inför ett val då Tidöpartierna vill sälja in sig som garanten för ordning och reda.
Nils Brenning, Johanneshov
Ordning och reda! Nu tar vi kontroll. Så löd honnörsorden från Ulf Kristersson inför förra valet. Men varför säger han inte som den välmenande Peter Dalle, ”tänkte inte på det”, när den nya lagstiftningen leder till utvisningsbeslut om spädbarn, skötsamma tonåringar, välbehövd kompetent personal i vård och omsorg och, nu senast, att svenskar faller ur folkbokföringen med allt vad det innebär för att de av olika anledningar tvingats bli hemlösa. Nu blir de i praktiken statslösa! Vare sig det är inkompetens eller total brist på mänsklighet faller vallöftets honnörsord platt till marken. Vad ska du skriva på affischerna den här gången, Ulf? Tänker du på det?
Elisabet Näsman, Uppsala
Det tycks vara omöjligt att få ett vettigt ord ur Tidöpartierna när det gäller utvisningarna av barn, äldre, integrerad arbetskraft som vi behöver och tonåringar. Senast i söndagens tv-debatt fintades frågan återigen bort. Då besvarades återigen rimliga frågor med ord om att alla vill vi ha en stram migrationspolitik. Men det handlar inte om migration, utan om integration. Naturligtvis begriper Tidölaget vad frågan gäller, men hummar bara om att kanske kan tonåringar få stanna tills de blir 21, om de bor hos sina föräldrar – som om det vore så mycket bättre! Tanken bakom detta mummelsvar är att frågan ska lugnas ner och inte bli en stor valfråga. I övrigt hänvisar Tidöpartierna till att medborgarskap kan sökas utan att förklara hur man får uppehållstillstånd under den numera långa väntetiden innan man får söka. Alla partier utom Sverigedemokraterna inser rimligen att möjligheterna för integrerade invandrare att stanna kvar i Sverige måste breddas. Den inhumana behandlingen av människor som vill bli svenskar skadar också Sverige. Tillräckligt många absurda exempel har de senaste månaderna framkommit i medier. Varför ska Sverige kasta ut ungdomar som man först gett gratis utbildning och som rotat sig här? Varför ska regioner och kommuner behöva avstå från nödvändig omsorgspersonal, som man redan har anställd? Vad menar Tidöpartierna med frasen att den som sköter sig, går till jobbet och betalar skatt ska kunna stanna? Hur då med nuvarande regler? Mer verklighetsanpassade regler vore bra för Sverige och skulle sannolikt mottas positivt av övervägande flertalet svenskar.
Birgitta Berggren Hedin, Saltsjö-Boo
Varför är vissa politiker så fientliga mot människor vi inte ens känner, även mot personer som arbetat i många år, bidragit till samhället, haft boende, skött sig och levt sina liv på samma sätt som många andra i Sverige? Tidöpartiernas fokus är att till varje pris få ut så många som möjligt av personer med utländsk bakgrund. Varför? Tidöpartierna hävdar att de fått mandatet av väljarna att gör så. Men kan det verkligen stämma att nästan hälften av väljarkåren skulle ha en så negativ inställning till personer bara för de har en internationell bakgrund? Varför ska dessa behandlas olika – trots att vår rättsstat bygger på motsatsen? I Sverige ska vi alla vara lika inför lagen. Varje individ har rätt till samma skydd och samma rättigheter, skyldigheter utan diskriminering på grund av ursprung, hudfärg, religion, kön, ålder eller funktionsnedsättning. Det är grundläggande principer i ett demokratiskt samhälle. Så vart är vi på väg med det samhälle som en gång byggdes på dessa värderingar? Håller vi på att ge upp respekten av människovärde, likabehandling, ifrågasätta rättsstaten? Är inte detta självklart och viktigt längre i vårt samhälle? Om vi börjar tumma på dessa principer riskerar vi ett samhälle med djupa klyftor och minskat förtroende, både för varandra och för rättsstaten. En sådan negativ samhällsutveckling kommer att drabba oss alla. Därför måste vi andra stå upp för allas lika värde utifrån våra grundlagar.
Olof Herko (S), fritidspolitiker i Orsa
Till Sveriges regering: Utvisa samtliga familjer, släktingar och klaner som har kopplingar till gängkriminella! Alla dessa utgör basen, fundamentet och tryggheten för denna verksamhet. Även de perifera måste bort, endast då få Sverige bukt med denna mardröm. Finns inget annat sätt. På agendan för brottsligheten just nu är att småungar ska utföra grova våldsbrott, så gränsen är nådd.
Peter Hansson, Stockholm
Vad gäller originalitet i årets valrörelse har tidigare M-toppen Gunnar Hökmark på DN Debatt tagit ledartröjan och lär få behålla den ända in i kaklet. Han ser i en Tidö 2-regering ”en fast hand för att värna liberala värden”. SD som ett liberalt ankare (när nu L tycks få lämna skutan) med en partiledare som brukar hävda att det gamla vänsterliberala etablissemanget förstört det här landet. Dagen efter skriver förra M-ankaret Mats Svegfors på samma debattplats att han inte kan rösta moderat i höst. ”Invandringspolitiken är avgörande.” Och vem verkar den moderata statsministern vilja ha som migrationsminister? SD:s partiledare Jimmie Åkesson.
Anders Nordlund, Uppsala
Varför ska folkmajoritetens vilja som den uttrycks i demokratiska val kunna begränsas av jurister och domstolar? Det, skulle jag säga, är en fråga som befinner sig i centrum av högernationalisters och populisters ifrågasättande av den liberala demokratin. Och det är med stigande frustration jag konstaterar att ingen verkar förmå att besvara den frågan principiellt. Inte ens när flera av de främsta universitetsjuristerna yttrar sig i frågan på DN Debatt får vi ett svar. Det de skriver är att ”demokrati är inte enbart ett obetingat majoritetsstyre” – det filosofer skulle kalla ”petitio principii” (det vill säga, man antar det man skulle bevisa). Det kan väl inte vara så att våra främsta jurister och statsvetare är osäkra på det principiella argumentet för rättsstatens och och juridikens roll i demokratin och dess potentiella inskränkning av folkviljan?
Hans Blomkvist, docent i statskunskap, Uppsala
Tycker vi det är viktigt att minska klimatavtrycket från fossila bränslen och beroendet till oljeproducerande länder? Pengar driver innovation, höj priset på bensin och diesel till 35 kronor litern så kommer efterfrågan på alternativa bränslen ta fart. Stötta de mest utsatta under en övergångstid. Tyvärr är det en utopi att genomföra en sådan här förändring eftersom det vore ett politiskt självmord.
Peter Nordström, Vollsjö
Det finns många goda skäl för att vi i Sverige borde försöka minska våra utsläpp från bensin- och dieselbilar. Framför allt förstås för att minska den klimatpåverkan som hotar hela vår framtid. Men nu också på grund av Trumps Irankrig som gett frågan en aktuell, kanske momentan, dimension. Vår statsminister Ulf Kristersson (M) står med allvarlig min och talar om en möjlig ransonering på bensin och diesel om inte kriget mot Iran snart tar slut. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) jublar över att EU-kommissionen gett klartecken till att Sverige får minska skatterna och införa minimipris ”vid pump”. Och regeringen önskar att vi får EU:s tillåtelse att minska ännu mer. För svenskarnas skull! För frihetens skull! Och för SD:s skull. För det parti som tycker att klimathotet är överdrivet. Måhända är den logiska slutsatsen att vi inte ska minska priset vid pump. Ska vi inte göra allt vi kan för att köra mindre fossilbil? Om priset för att köra bil alltid blir minsta möjliga kör vi alla mer bil, säkert även jag. Men så klart, det är ju så synd om svenskarna, det hårt arbetande folket som bor i ett så avlångt land.
Rolf Olofsson, gubbe, Älta
Att vara i populistisk opposition måste vara stimulerande. Det är lätt att sprida godsaker till andra som betalar. Socialdemokraterna går till val på att höja bidragen till arbetslösa. I mars var 9,7 procent i arbetsför ålder arbetslösa enligt SCB och 6,6 procent enligt Arbetsförmedlingen. Märkligt med så olika siffror, men oavsett skillnaden måste det vara en guldgruva att få dessa till valurnorna med ”rätt” valsedel i handen. Än märkligare är det att man inte gemensamt, alltså arbetar över partigränserna, för att lösa detta för Sverige pinsamma, deprimerande och katastrofala (för människor) negativa siffror. Att göra partipolitik av detta och låta månaderna bli till år, utan en ordentlig handlingsplan, förutom bidrag, är sorgligt.
Mikael Beckman, Täby
Håkan Nesser fick inte ”utökad frigång” med fotboja med motiveringen att den sysselsättning han tänkt ägna tiden åt var att skriva böcker (vilket är hans yrke). Nytorgsmannen blev frisläppt efter avtjänat två tredjedelar av straffet utan fotboja och med medveten risk för återfall. Ekonomisk brottslighet vs våld mot kvinnor.
Eva Pekonen, Hägersten
Erik Öberg, nationalekonom, skriver på DN Debatt att statlig kompensation för höga elpriser tidigare var typiskt för ”populistpartier på ytterlighetskanten”. I Sverige får vi sådant från Tidöregeringen med bland annat Moderaterna, som tidigare ansåg att marknaden ska sätta priser och sköta om samhällets behov. Vad är Moderaterna för slags parti nuförtiden?
Torkel Borelius
Ska ministrar och partiledare bestämma vad som serveras till skollunch? Vad har vi då dietister och livsmedelsmyndigheter till, när politiker (med viss rondör) vet bäst? Bäst är att politiker visar respekt för yrkeskunskap, inte bara inom livsmedel utan inom vetenskapen i stort och klimatvetenskap i synnerhet. Populismens kännetecken är just enkla lösningar (som exempelvis menyn till skollunchen) utan grund i vetenskap och välgrundad kunskap
Johan Alsén, Nacka
Kött på menyn i skolan, varenda dag i hela Sverige. Det vill Sverigedemokraterna lagstifta om under nästa mandatperiod. Budskapet kommer inte som någon överraskning. Partiet tycks ha som princip att underkänna vetenskapliga argument. Det gäller om de kommer från FN:s klimatpanel, Lagrådet eller en expertutredning om utvisningens kostnader. Så varför skulle de lyssna på Livsmedelsverket? Ett populistiskt parti har inte långt till tanken att köttbönder också har rösträtt.
Göran Thunberg, Fårbo
En generation vände på förpackningarna i matbutiken för att leta efter konstiga E-ämnen, tillsatser och färgämnen man inte kunde uttala. Det var konsumentupplysning – ett sätt att hålla koll på vad industrin stoppade i maten. I dag gör vi samma sak, men av ett helt annat skäl. Inte ”vad har de stoppat i det här”, utan ”får jag lov att äta det här”. Och det har tydligen fått fäste. Hyllorna ekar tomma på kvarg och keso, och det talas om att nya fabriker måste byggas i all hast för att möta efterfrågan. Folkhälsa, visst — men det här känns som något annat. För det stannar inte vid kyldisken. På sociala medier är det samma sak, fast mer. Lågkalorihyllade produkter, videor om ”vad jag äter på en dag” där svaret alltid verkar vara ganska lite. Dietkultur förpackad som livsstil, självkontroll marknadsförd som välmående. Och det når alla som scrollar – även barn. Självklart är det ett förunnat problem sett i ett globalt perspektiv, i en värld där långt ifrån alla har tillgång till mat över huvud taget. Men det känns lite dystert att kalorirädslan fått ta så mycket plats – och lite märkligt att det är kvargfabriker vi bygger för framtiden.
Hanna Sjögren
Hela Bagarmossen, eller åtminstone den högljudda del som tror att livet pågår på sociala medier, tycks ha dragits in i ett stamliknande krig efter att en hund anfallits av en katt. Alldeles oavsett vad som egentligen hände – och hänt i alla tider – är det inte det som är intressant, utan hur de asociala medierna lyckas blåsa upp en skitsak så till den grad att den enligt DN delat in Bagis i två fientliga djurläger. Detta illustrerar tydligt hur algoritmerna fungerar. Om ett litet slagsmål mellan katt och hund kan ha den effekten bör man ta sig en allvarlig funderare över hur sådana algoritmer påverka det politiska klimatet. Många vettiga människor har lämnat Facebook för länge sedan och missar ingenting. Gör det du också! Vare sig du är hund- eller kattägare, röstar blått, grönt eller rött kommer både du och din omgivning att må så mycket bättre. Som en bonus bidrar du heller inte till att bygga upp de cyniska teknikmiljardärernas demokratihotande förmögenheter.
Lars Wengrud, Bromma
Apropå ”Dyr nota för studenten”: Jag tog studenten 1966. Vi hade också en fest/bal, alla nybakade studenter och våra lärare. Balklänning? Naturligtvis hade vi vår vita studentklänning på oss!
Kerstin Hedström, Sollentuna
När äldre triumferande framför att högskoleprovets orddel minsann är alltför enkel (Noterat den 28 april) förlöjligar de sig själva. Behöver de verkligen upplysas om att tonåringars och yngre vuxnas språk inte har nått samma utvecklingsgrad som äldres?
Anders Eriksson, Umeå
Angående insändaren av Henrik Scheutz: Den dåliga barnuppfostran verkar ha nått självaste kungafamiljen. Ett av kungens barnbarn kunde inte sitta stilla i kyrkan. Hen kunde inte heller bete sig på balkongen. Och hen var inte ett av de minsta.
Marja Häkämies, Stockholm
Vrakmuseet i Stockholm har haft denna bild väggen i cirka fem år. Men det finns ingen text vid bilden som berättar vad bilden föreställer. Det är kanske bara jag och fotografen som vet: ett tvärsnitt av gammalt vrakträ med kraftigt angrepp av marina bakterier. Jag har frågat många besökare och ingen har gissat rätt. Många vrak består ju av trä, ett material som tycks ointressant för marinarkeologer. Man får inte svar på varför trä i Östersjön kan klara sig mycket länge, trots att det hela tiden bryts ner. Inte heller kan man få veta varför även mycket ruttet trä kan konserveras. Det finns svar på detta men museet verkar inte intresserat. ”Årets museum” är det inte.
Tomas Nilsson, Knivsta
”There is no such thing as a free lunch”, brukar det heta, gratisluncher finns lika lite som gratis wifi på hotell eller andra saker som inte sägs kosta (användaren) något. Någon måste pröjsa vad det kostar. Detta gäller också museers byggnader, att resa och att underhålla dem. Kommentatorer kritiserar gärna Statens fastighetsverks dryga hyreshöjningar för flera museer – eller för teatrar eller bibliotek – och propagerar fritt inträde i museer och frikostiga program. Kritikerna klandrar respektive regeringar för kulturlöshet, dvs för att ruinera museernas verksamhet genom att låta en växande andel av deras budget ätas upp av hyran. Det känns omotiverat att debitera museerna för hyror som om de vore lyxkåkar. Det finns även observatörer som anser det som konstigt att den ena statliga institutionen debiterar den andra, det verkar som att flytta pengar från sin ena ficka till den andra. Något rätt är där i dess tankar, men faktum kvarstår att kostnaderna för museernas fastigheter måste bäras av statens kassa eller rättare sagt av skattebetalarna. Antingen via Fastighetsverkets budget eller via museernas. Man kan kritisera regeringen för att inte höja medlen till kulturen tillräckligt, men om dess institutioner skall skonas från hyresstigningar och hantverkarfakturor, måste statens fastighetsbudget höjes ordentligt. Som konsekvens skulle det krävas ändringar av hela den offentliga budgeten. Vad med att flytta några försvarsmiljarder till kulturen? I slutändan är detta en fråga om prioriteringar, och man kan vikta annorlunda än regeringen. Men kultur och dess hus är lika lite gratis som någon lunch.
Jörgen Detlefsen
Vill du också skicka in texter (helst under 1 000 tecken inklusive blanksteg) och bilder eller teckningar till vinjetten ”Noterat av DN:s läsare”? Mejla i så fall [email protected]! Ett mindre urval av publiceras på insändarsidan i tidningen tisdag–fredag och ett större urval på dn.se/insandare helgfri måndag–fredag. Mer om hur man skriver insändare i DN kan du läsa här.
