Barrikader sattes upp hundratals meter utanför parlamentets hus inför kung Charles tal till kongressen för att fira nationens 250-årsjubileum.
När polismannen på cykeln passerade DN-reportern kände han något och ropade ”Gud välsigne kungen”.
Pressrummet var fullsatt av människor som väntade på att få komma in i kammaren. Många människor tvingades upp på fötter och journalister fick kämpa sig fram till en telefonkiosk när de fick ett viktigt samtal.
– Någon skrek det här för en kung som inte hade någon politisk makt.
Det är något lekfullt med det kungliga besöket, men det är också tydligt att kungen tar det på största allvar. Kung Karl och drottning Camilla hälsades med långa ovationer när de gick in i kammaren.
När King talade indikerade ansiktsuttrycken för alla från den republikanska senatens majoritetsledare John Thune till den tidigare demokratiska högtalaren Nancy Pelosi att de lyssnade mycket noga.
Kungen började sitt tal med ett Oscar Wilde-skämt. ”Vi har allt gemensamt med Amerika nuförtiden, förutom språket,” sa han och drog fram skratt.
Han fortsatte på sin lekfulla väg, och sa senare, ”250 år sedan, vad vi skulle kalla häromdagen i England.”
Men han fick också stående ovationer i helgen när han fördömde mordförsöket på president Trump, som avfyrades av en 31-årig man under den årliga korrespondentmiddagen.
– Sådana våldshandlingar kommer aldrig att ge resultat, sa kungen.
Under hela hans tal, som han höll på sluddrig överklassengelska, fanns en skarp kontrast mellan det subtila sättet som britterna betedde sig på och det mer högljudda sättet som amerikanerna betedde sig. Riksdagen ställde sig upp och jublade flera gånger, vilket fick kungen att slingra sig lite.

Kung Charles är den andra brittiska monarken som talade till parlamentet, efter drottning Elizabeth 1991, och sa: ”Jag skulle vilja uttrycka det brittiska folkets största respekt och vänskap till det amerikanska folket.”
Undersökningar visar dock att det finns en rättvis del av opinionen på denna punkt.
Enligt The Economist ser endast 34 % av britterna positivt på USA, jämfört med 80 % i början av 2000.
Relationerna mellan de två länderna är förmodligen inte lika dåliga som 1814, då brittiska soldater brände ner parlamentets hus där kungen talade, men de är värre än de har varit de senaste decennierna.
Vissa britter upplever att rollerna är omvända jämfört med för 250 år sedan. För närvarande är det USA som behandlar Storbritannien som en koloni, och Storbritannien förväntas göra som man begär.
Att Nato-länder som Storbritannien inte kommit till USA:s hjälp i kriget mot Iran har fått Donald Trump att hota att lämna alliansen.
Det var något som kung Karl tog upp i sitt tal. Han påminde om att Nato stödde USA efter terrorattackerna 2001 och tillade:
– Samma beslutsamhet behövs för att skydda Ukraina och dess modiga folk.
Kungen noterade att partnerskapet mellan Europa (och inte bara Storbritannien) och USA är viktigare än någonsin, och de utmaningar som väst står inför är för stora för ett land att ta itu med på egen hand.

Men kung Charles hade annan kritik av Trump-administrationen, bland annat när han sa att det var mångfaldens kraft som en gång höll ihop kolonierna.
– Frihetens anda är tydlig i den här byggnaden med varje röst och röst. Kungen sa att det inte var en mans vilja, utan ett samarbete mellan många människor som representerar Amerikas levande mosaik.
Han avslutade sitt tal med att säga att han hoppades att relationen mellan de två länderna skulle förbli stark och ”ignorerade ropen från dem som vill vända sig längre inåt.”
Kärnan i America First-policyn är att USA ska se mer inåt, och precis bakom kungen satt vicepresident J.D. Vance, en av administrationens största kritiker av Europa.
Jämfört med hur osofistikerad amerikansk politik är, var kung Charles ord lite mer än en vind genom kammaren. Men vi kanske borde leta efter mer uttalad kritik från den brittiska monarken.
