Japansk folkkonst och svenska folkhus möts på Nationalmuseum

För cirka 100 år sedan gick Shoji Hamada, en av Japans ledande krukmakare, och Soetsu Yanagi, en filosof, ombord på ett fartyg från Japan på väg till Sverige och England. Syftet var att introducera och exportera japanskt folkhantverk och keramik. Istället upptäckte de nya idéer på egen hand.

– Det var planerat som en uppdragsresa för att sprida japansk keramik och design. Men det var också en inspirationsresa där de tog med sig många influenser och idéer tillbaka till Japan, säger Helena Koberg, en av utställningsintendenterna på Nationalmuseum och chef för Gustavsbergs Porslinsmuseum.

Mr. Hamada är en kulturell ikon för japansk keramik och tros ha skapat Mingei, den japanska folkkonsten, tillsammans med filosofen Soetsu Yanagi. Under en resa till Sverige besökte de Gustavsbergs porslinsfabrik och fortsatte vidare till England där de träffade Bernard Leach. Hans idéer sätter tonen för både japanskt och skandinaviskt hantverk.

Dessa kulturella och ideologiska utbyten är kärnan i Nationalmuseums utställning ”Ceramics Across Borders”, som förnyar berättelsen om kopplingarna mellan de två ländernas hantverkstraditioner. Wilhelm Koge var konstnärlig ledare för Gustavsbergs porslinsfabrik i 40 år och satte en stark prägel på de svenska offentliga byggnadernas bruksföremål. 1958 beskrev New York Times Koge som en av världens tre stora keramiker i stengods, tillsammans med Hamada och Leach. Herr Koge och Herr Hamada besökte Japan respektive Sverige.

– Den här utställningen syftar inte nödvändigtvis till att visa hur de inspirerade varandra, utan snarare att samma idéer fanns där samtidigt. Helena Coberg sa att de delar en tro på värdet av vardagsföremål och demokratisering av skönhet.

Japansk folkkonst, Mingei, har också fått en global renässans under de senaste decennierna. Till exempel blev British Penguins nya upplaga av Soetsu Yanagis klassiska folkkonstmanifest ”The Beauty of Everyday Life” en oväntad global bestseller. Tidskrifter och dokumentärer har tillägnats Hamada och hans lärjungar, och hans barnbarn Tomoo Hamada arbetar fortfarande i sin verkstad i hantverksstaden Mashiko. Idag finns keramik av Shoji Hamada och hans efterträdare i butiker som drivs av folkkonstfantaster från Helsingfors till London till Los Angeles. Det verkar vara något med den taktila, subtila lekfullheten och den mycket mänskliga naturen hos folkkeramik som gör denna konstform särskilt tilltalande i en tid då så mycket av designen vi ser i världen är jämn och anpassad.

Nationalmuseums utställning åtföljs av en 200-sidig katalog som fördjupar sig djupt i det sociala sammanhang där Hamada och Koges keramik producerades. Den visar hur estetiska idéer rör sig runt om i världen och hur kulturellt utbyte kan omvandla och berika individuellt hantverk och nationella konstnärliga traditioner.

– Det är särskilt intressant att förstå de sociala aspekterna eftersom det är en konsumentprodukt. Både Koge och Hamada var influerade av tanken att det vackra i vardagen gör samhället som helhet bättre. Men de tillämpade idén under helt andra förutsättningar. Enligt Helena Koberg ägde Koge hela fabriken medan Hamada hade en egen verkstad och gjorde sitt eget hantverk.

Denna växande medvetenhet om vikten av internationellt utbyte har förändrat hur människor ser på japansk folkkonst. Under de senaste åren har en rad utställningar runt om i landet utforskat kopplingar till andra länders hantverkstraditioner. Den afroamerikanska konstnären Theaster Gates visade nyligen kopplingen mellan västafrikanska skulpturer och masker och japansk folkkonst i sin utställning ”Afro Folk Art” på Mori Art Museum i Tokyo. Den berömda textilkonstnären Sayaro Yuzuki har också nyligen ägnat en storskalig utställning, där det gick att se hur han kombinerade traditionerna för japansk stencilfärgning med influenserna från Matisse, Miro och den europeiska modernismen.

Terry Ellis, en brittisk folkkonst entusiast och mångårig chef för design och keramik på det japanska varuhuset Beams, säger att synpunkter på den japanska folkkonstens kulturella inflytande har omprövats när forskare upptäcker fler kopplingar till traditionellt hantverk från andra delar av världen. På så sätt framstår inte Japan som en isolerad ö vars estetiska traditioner måste skyddas från omvärlden, utan istället ser vi hur japanskt hantverk och konst har berikats av kopplingar och kulturella och ideologiska utbyten med omvärlden.

– Tyskt saltglaserat stengods, brittisk Engo-keramik och koreanska stengodstraditioner påverkar och är influerade av japansk folkkonst, säger Terry Ellis.

Titeln på Nationalmuseums utställning är träffande vald, eftersom den visar hur cyklar fungerar. Det är inte kulturell appropriering eller stöld, utan ett ömsesidigt utbyte som berikar båda parter, där estetiska impulser samverkar för att påverka kreativa riktningar. Författaren Salman Rushdie beskrev denna mystiska kreativa process där idéer reser runt i världen som ”innovationens alkemi.”

Utställningskatalogen säger att den ”visar hur keramik kopplar samman platser, människor och idéer över olika kulturella och sociala sammanhang.” Nationalmuseet samarbetar med Mingeikan, ett historiskt folkkonstmuseum i Tokyo, och Tomoo Hamada, barnbarn till Shoji Hamada, som besöker Sverige för utställningen. Han leder scensamtal och workshops för studenter och keramiker. Hamada donerade också fyra av sina verk till Nationalmuseet.

För att knyta banden mellan Japan och Gustavsberg kommer Wilhelm Koges keramik att ställas ut i Japan, tillsammans med verk av andra konstnärer som arbetat med Gustavsberg, på en sexstadsturné i landet senare i år.

läs mer:

Skeppsbrott utsett till Årets museum 2026

Gustavsbergs porslinsrike fängslar designälskare