”När jag tänker på amerikansk politik vill jag ansöka om norskt medborgarskap.”

Precis som du omedelbart kan känna igen Jan Johanssons piano eller Emmylou Harris sångröst, kan du redan höra vem som skrev den i krediterna till ”A Book of Ghosts”. Siri Hustvetts sound är unikt.

”Jag lever. Min man, Paul Auster, har gått bort. Han gick bort klockan 06:58 den 30 april 2024, i sitt hem här i Brooklyn, när jag skriver dessa ord.”

Språket är avskalat och känslolöst. Hon har pratat om sin nya bok i Norge, Danmark, Schweiz och Tyskland de senaste veckorna. Vi träffar henne i Stockholm innan hon beger sig till Amsterdam och sedan återvänder hem till New York.

Hur var det att prata om den här boken och i förlängningen om Paul?

– När jag skrev den här boken gick jag över tröskeln och pratade om hans död. Så den svåraste delen, att skriva snarare än att tala, var hanterbar vid den tiden.

Shiri Hustvedt, 71, flyttar på stolen något för att slippa det starka vårsolljuset som strömmar in genom fönstren på hennes förlag.

”Det här är inte en bok om avgrunden, det är en bok om Paul och mig”, skriver hon. Hustvedt påpekar att det var viktigt att memoarboken inte enbart fokuserar på sorg.

– Jag gillade verkligen att skriva om mina minnen, både bra och dåliga. Jag ville inte skriva en bok som bara var mörk och tung. Vad betyder det?

Paul Auster och Shiri Hustvedts enda gemensamma barn, dottern Sophie Auster, är 38 år. Vid 11 års ålder läste hon Emily Brontes passionerade klassiker Swindling Heights med sin mamma. Enligt Siri Hustvedt tittade Sophie en kväll på honom och sa: ”Vet du, mamma? Bra böcker kan vara väldigt sorgliga, men de är aldrig deprimerande.”

– Jag tänkte, ”Mitt barn är ett geni!”

I eftermiddag brast hon ut i skratt.

– Sophie sammanfattade det väldigt bra. Och på samma sätt ville jag till slut att A Book of Ghosts skulle vara upplyftande. Det har alltid varit min avsikt att skriva den sortens bok.

Siri och Paul var USA:s mest kända författarpar. Hon bröt ut 2003 med sin roman ”The Things I Loved”. Paul Auster blev världsberömd med sin New York-trilogi, som började med 1985 års City of Glass. Bilden han odlade av sig själv, komplett med mörka solglasögon, en rökapparat mellan fingrarna och en skrivmaskin, betonade hans status som litterär rockstjärna.

–Han var en författare med en mytisk atmosfär. I en tidig version av Wikipedia-artikeln om honom stod det att han spelade i ett rockband. Allt detta är påhitt för att berika historien…men jag ville undvika att göra honom till en ”St. Paul” i boken.

Hon hävdar också att det hon har skrivit och sagt många gånger är hans.

– Det var lustigt. Men ibland var det chockerande.

Vår dialog är förlorad och det är en irreparabel förlust

Bokens titel, ”En bok om spöken”, anspelar på vad hennes man sa precis innan han dog: att han ville komma tillbaka som ett spöke. Och han gjorde det också.

– För första gången sedan hans död kände jag röklukt i mitt hus i Brooklyn flera gånger om dagen.

Numera händer det mindre och mindre. Men efter att ha pratat med författaren i Köpenhamn under hans pågående bokturné blev hon påmind om det igen.

-Jag susade!

– Visst, det är lite löjligt, tillade hon.

Under det senaste decenniet har Paul Auster gått över till vaping. Siri Hustvedt menar att den imaginära lukten av cigaretter är en hallucination, eller en fantomlukt.

– Det är inte ovanligt bland människor som sörjer. Och jag vill inte att det ska försvinna. Men med tiden, vare sig vi vill eller inte, anpassar vi oss till den sörjandes frånvaro.

Den här boken är ett slags karta över sorgeprocessen. Var är du på kartan idag?

– Det är svårt att säga. Men jag vet att denna förlust har förändrat mig. Det betyder att vår dialog kommer att gå förlorad, och det är en irreparabel förlust. Och intimitet. Det betyder allt från vänligt strykande till erotisk himmel.

Sedan debuten 1983 har Siri Hustvedt gett ut cirka 12 böcker: sex romaner, en diktsamling, en fackbok och flera essäsamlingar. Bortsett från ljudet är en annan sak som gör den här nya boken unik till hennes sätt att närma sig förlust, ibland med vetenskaplig skärpa. Hon konsulterar författare och filosofer som C.S. Lewis, Roland Barthes och Søren Kierkegaard.

– Jag försöker alltid förstå allt. Det är som en hobby för mig, sa hon med ett självironiskt skratt.

Den här boken är också en ode till ett långt äktenskap, med alla dess styrkor och brister.

– Paul kan vara väldigt envis. Men hans envishet, som ibland gjorde mig galen, tjänade honom väl som författare. Du vet, när den personen väl började skriva slutade han inte.

Av en slump kallar hon sig själv för ”ärtprinsessan”, och hennes känslighet och hans hausseartade sida krockade frontalt.

– Men när jag blev äldre bråkade vi mindre och mindre. Vi kanske börjar bråka och sedan stannar och säger: ”Låt oss sluta med det här, okej? Vi är för gamla!” De senaste åren av vårt äktenskap har varit underbara.

En memoarbok är en mosaik av minnen. Den innehåller utsatta dagböcker och mejl som Siri Hustvedt skickade till vänner under sin cancerbehandling. Dessutom ingår tre kärleksbrev hon skrev till Paul Auster 1981, när han lämnade henne i 10 dagar för att vara med sin första fru och son.

– Jag bestämde mig för att ta med den karaktären i boken för att den har en direkthet. Detta skiljer sig från minnet, som alltid påverkas av nuet.

I sin självbiografi från 1982, The Invention of Solitude, reflekterade Paul Auster över sina känslor efter sin fars plötsliga död. Han undrar om att skriva om såret kommer att läka det, eller om det faktiskt kommer att hjälpa till att hålla såret öppet.

– Det roliga är att jag tänkte på den boken först efter att jag skrivit klart min egen bok. Pauls fars död gav upphov till boken. Precis som Paulus död gav upphov till detta verk.

Hon tar en kort paus och tar en klunk mineralvatten. Det är svårt att säga om det är sorg, kittlande bubblor mot näsryggen eller den plötsliga ljusheten i ögonen.

– Det var samma impuls. Försöker återskapa något av ett förhållande i en mening.

I boken om spöken finns också det som Paul Auster kallar de ”hemska saker” som har drabbat hans familj.

– Daniels berättelse var den sorgligaste historien i hans och vårt liv.

Hon syftade på Paul Austers son, hennes svärson, som hade kämpat med drogberoende i flera år. Senhösten 2021 tog han ett skott och somnade i sin lägenhet i Brooklyn. När han vaknade låg hans 10 månader gamla dotter död bredvid honom. Paul Austers barnbarn dog av akut heroin- och fentanylförgiftning. Ett halvår senare greps Daniel Auster misstänkt för mord. Efter att ha gjort borgen gick han direkt till en strippgalleria nära Paul Auster och Shiri Hustvedts sekelskiftesherrgård i Park Slope och överdoserade. Daniel Auster blev 44 år gammal. Evenemanget väckte stor internationell uppmärksamhet.

– Att inte skriva om det hade varit att hålla det gömt i en giftig dimma – för det vet alla. Samtidigt ville jag inte att den skulle ta över boken.

Ju äldre jag blir, desto lyckligare bor jag i Skandinavien.

När Paul Auster blev sjuk lade Siri Hustvedt bokprojektet åt sidan. Fråga om de planerar att hämta den nu.

– ja. Men jag har stor oro för att personen som började skriva den här boken inte längre är densamma. Det här är också en politisk roman, och med tanke på Trumps galenskap och hur saker och ting har utvecklats sedan dess måste jag ta en ny riktning.

Siri Hustvedt växte upp i Minnesota, men tillbringade flera år av sin barndom i Norge, eftersom hennes mamma var därifrån.

– Ju äldre hon blir desto gladare blir hon bosatt i Skandinavien, suckar hon glatt.

Den växande fascinationen för Skandinavien kan vara förståelig med tanke på den nuvarande situationen i USA. Författare som Siri Hustvedt förkroppsligar den intellektuella elit som MAGA-rörelsen föraktar. Hon säger att hon har övervägt att gå i exil, kanske permanent.

– På grund av den politiska rädsla vi upplever i Amerika bestämde jag mig för att ansöka om norskt medborgarskap så fort jag kom hem.

Hon tittade ut igen, mot båtarna på kanalen och rådhuset som tornar upp sig över Riddalfjorden.

– Jag skulle vilja ge både jag och min dotter möjlighet att lämna USA om det skulle behövas. Jag vill ut.