Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Larm om demokratins snabba tillbakagång blir allt vanligare. Den bild som ges är dock missvisande och riskerar att leda till felaktiga slutsatser, särskilt vad gäller Sverige.
I DN Kulturdebatt den 25 mars skrev Osa Wikfors att ”demokratin går väldigt fort att dö”. Med hänvisning till V-Dem-institutets rapport menar hon att det också finns anledning att oroa sig för den svenska demokratin, särskilt eftersom svenska väljare har olika bedömningar av USA.
Den slutsatsen håller inte. Jag skulle vilja påpeka tre punkter.
För det första ger denna studie en mer komplex bild än vad diskussionen avslöjar. USA:s utveckling är allvarlig, men frågan är hur representativ den är för världen som helhet.
I en bilaga till V-Dem-rapporten riktar några av institutets ledande forskare hård kritik mot hur resultaten presenterats. Forskare kritiserar användningen av överdrivet språk, hur data aggregerades och bristen på hänsyn till osäkerhet i uppskattningarna. De drar slutsatsen att vissa tolkningar av demokratins globala nedgång är överdrivna och saknar nyans.
Deras egen analys visar att nivån på demokratin i de flesta länder har varit oförändrad under det senaste året. Den genomsnittliga nedgången i V-Dem-index kan räknas till tre decimaler, där 175 av 179 länder inte visar någon statistiskt signifikant förändring mellan 2024 och 2025. På lång sikt är situationen mer komplex. Sedan 2015 har 48 länder minskat sin demokratinivå och 15 länder har ökat sin demokratinivå, men majoriteten är oförändrad.
De förändringar som fortfarande uppmärksammas orsakas främst av stormakters utveckling. 2024 års rapport påpekar att utvecklingen i ett land, Indien, förklarar mycket av den globala nedgången i valdemokratin från 2013 till 2024.
För det andra finns det inga starka bevis för att den svenska befolkningen rör sig i en mer auktoritär riktning. V-Dem visar att demokratinivån i Sverige är stabil och inga större förändringar har skett sedan 2015. Inte heller den nuvarande regeringen har påverkat denna utveckling. Andra undersökningar visar att svenska medborgare generellt sett är nöjda med hur deras demokrati fungerar och att nöjdhetsnivåerna inte har sjunkit och förblir höga (SOM-institutets rapport Trender i Sverige 1986-2025).
Om du målar upp en alltför negativ bild riskerar du att bli självuppfyllande. Förtroendet kan undermineras när människor får intrycket att andra inte längre tror på demokrati, även om stödet faktiskt är stabilt.
För det tredje är det omöjligt att dra långtgående slutsatser om svensk demokrati utifrån hur svenskarna bedömer USA.
V-Dem klassar för närvarande USA som en valdemokrati, men inte längre som en liberal demokrati. Den distinktionen saknas i de undersökningar som Wikforth hänvisar till, där respondenterna endast får ta ställning till påståendet att ”Amerika inte längre är en demokrati.” Därför är det svårt att hävda att personer som inte håller med detta påstående har fel. Tvärtom verkar det som att majoriteten av väljarna som håller med om detta påstående inte är helt uppdaterade med vad demokratiforskningen säger.
Vid det här laget är det kanske inte så konstigt att så många människor har ett felaktigt intryck av tillståndet i den amerikanska demokratin. Rapportens huvudförfattare, Staffan I. Lindbergh, föregick förra årets rapport genom att förklara att USA inte längre var en demokrati. Påstår att han, av rapporterna att döma, inte längre står vid sidan av. I så fall är det inte alls klart hur man ska tolka människors uppfattningar om demokratins tillstånd som ett mått på deras förståelse av demokrati.
Det finns skäl att vara försiktig med själva V-Dems regimklassificering. Gränserna mellan kategorier är godtyckliga och kraven för att klassas som en liberal demokrati är mycket höga. Till exempel är USA inte det enda landet som klassas som valdemokrati i årets rapport. Länder som Kanada och Storbritannien ingår också i samma kategori. Österrike och Sydkorea ingick också i denna kategori i 2025 års rapport, men har nu uppgraderats till liberala demokratier. Att sådana etablerade demokratier rör sig mellan kategorier från år till år väcker frågor om hur väl uppdelningen är en klassificering.
Inför ett valår finns det goda skäl att värna om faktabaserade och nyanserade debatter om demokratins tillstånd. Även om utvecklingen av USA är allvarlig är den inte representativ för hela världen, och ännu mindre kan sägas om Sverige.
Låt oss istället försvara den goda demokrati som finns i många former i Sverige. Politiker bör undvika den polariserade ton som kännetecknar amerikansk politik. Media behöver presentera en mer balanserad bild av forskningen. Och vi som forskare har ett ansvar att nyansera vad data faktiskt visar.
Sveriges demokrati står inte inför snabb kollaps. Den största risken är faktiskt att vi börjar agera som om det vore det.
Osa Wikforth: ”Det dödar demokratin väldigt snabbt”
