Från 15:00 till 7:00 på morgonen släpar Lorena Bituchel en nätpåse innehållande cirka 10 bollar till stranden i Copacabana. Hon stannar till i en kokosnötslund och rullar bollen i sanden.
– Måste träna i skuggan. Det ska bli varmt snart, säger hon.
När klockan slog 7 samlades de åtta tjejerna för att börja dagens träning. Lorena Bituchel, 39, delar upp eleverna i två grupper och kastar bollen. Utmaningen är inte bara att hålla bollen i luften så länge som möjligt, utan att göra det med fantasi och precision. Alla utom händer och armar är tillåtna. Bollen styrs och fångas med bröstet, axeln, låret eller foten.
– Om du vill skapa mer spänning, öka tempot, säger Lorena Bituchel, utbildad idrottslärare.
Kulorna snurrar inte heller i ordning.
– Du kan gå från 1:a till 3:a till 2:a till 1:a till 4:a och tillbaka till början. Matcher ska vara oförutsägbara.
En av deltagarna var 33-åriga Beatriz Barbosa. För sex år sedan började hon spela fotboll, en annan brasiliansk strandsport. Volleyboll spelas över nätet, men endast fötter, knän, axlar och huvud kan användas. Det är inte en hand.
– Jag behövde gå ner i vikt och kom in på footvolley, men Artinha är bättre. Man har mer närvaro, säger Beatriz Barbosa.
Hon tränar två dagar i veckan med Lorena Bituchel.
– Mitt mål är att vara tillräckligt bra för att spela med vilken grupp killar som helst på stranden. Som nu tappar vi bollen för ofta. Det går inte, säger hon och skrattar.
Men Lorena Bituchel vill inte att hennes elever ska jämföra sig med män. Hon ser sin bollskola, Empoderalta, som ett feministiskt projekt.
– Män tycker att det är naturligt maskulint att spela spratt med bollar. De går aldrig till skolan för att lära sig. Vi tjejer är mer ödmjuka.
När hon startade Empoderalta för fyra år sedan hade hon fått nog efter många år som footvolley-tränare.
– Min manliga kollega låg med alla tjejer. Det var bara många slagsmål. Det är bättre om det inte finns några män i närheten.
Borreken altiña dök upp i slutet av 1960-talet under en coqueiransk palm på stranden i Ipanema, Rio de Janeiro. En grupp män som spelade en grov fotbollsmatch på sanden slutade göra mål och började istället göra trick och passa bollen. Allteftersom tiden gick spred sig bollspel till vattnet och blev ett sätt för arbetsföra män att väcka uppmärksamhet. Dokumentärfilmaren Cecilia Lang var bara 12 år när hon förfördes av Artinha.
– Det var så vackert att se. Nu 46 säger hon att det nästan är som att dansa.
För sju år sedan började hon spela in ”Bola Pro Alto!” (bollen i luften), en dokumentär om strandfenomenet Artinha. Hon intervjuade personerna som grundade bollspelet och några av personerna som tog det vidare. Förra året hade dokumentären premiär på FICTS International Film Festival i Milano, där den vann ett hederspris.
– För mig är altinha ett konstnärligt uttryck. På sin höjdpunkt hamnar du i ett slags trancetillstånd. Det är nästan som meditation, säger hon.
När hon gjorde dokumentären märkte hon att fler och fler tjejer började spela artiña.
– Det har blivit som en kvinnorevolution.
Hon påpekade också att det brasilianska bollspelet börjar spridas över världen. Det är numera vanligt att använda Artiña på australiska stränder. Du kan också hitta dem på stränderna i Barcelona och Tel Aviv.
– Det är en skenande feber. En av de bästa Artinha-spelarna i världen är en italienare som lärde sig spela genom att titta på YouTube, skrattar Cecilia Lang.
Han har även börjat tävla i Artinha i Brasilien. Eftersom att hålla bollen i luften är relativt lätt för erfarna spelare, bedöms gruppspel istället av domare som sätter betyg baserat på bollkontroll, rytm, kreativitet, variation, noggrannhet, svårighetsgrad och personligt uttryck.
– Cecilia Lang, som själv spelar Artiña, säger att hon är exalterad över att börja tävlingen, men vill fortsätta använda Artiña som ett sätt att umgås med gruppen.
– Jag har blivit helt beroende av det. Om jag inte har spelat på några dagar känner jag att min kropp har tappat Artinha.
En av dem som skulle vilja se Artinha utvecklas som en olympisk sport är Leonardo Ribeiro, som rankas som Brasiliens bästa Artiña-idrottare. Han har vunnit 21 guldmedaljer i olika tävlingar i Brasilien. För att uppfylla Olympiska Kommitténs kriterier för inkludering som en tävlingssport måste sporten utövas i minst 75 länder på fyra kontinenter. Det är också obligatoriskt för kvinnor i minst 40 länder på tre kontinenter att utöva sporten.
– Det kommer att ta lite tid, men det börjar bli populärt runt om i världen, och fler kvinnor spelar det. Det vi saknar är en förening som kan representera oss, sa Leonardo Ribeiro till DN.
Ankring är ännu mer populärt i Rio de Janeiro, en stad med 12 miljoner människor. Under pandemin, när stränderna var stängda, började en grupp vänner träffas under en gammal lokbod utanför Botafogo Football Clubs hemmaarena i utkanten av Engenjo de Dentro. De tog bollspelet från stranden till gatorna och uppfann Street Artinha, Street Artinha. Nu kommer hundratals människor till förorten varje måndag för att spela spratt med en boll under lokhusets tak.
– För mig är altinha en terapi. Ana Beatriz Farias, 21, sa att hon kommer hit varje måndag för att rengöra skallar.
Hon leker alltid med tre andra killar.
– Vi ska hålla samma nivå. Men ibland tar han emot bollen med rumpan. Det gör inte pojkar, säger hon med ett skratt.
För henne är måndagar i ett gammalt lokstall ett sätt att öva på nya färdigheter inför en helg på stranden.
– Stranden är vår miljö.
På söndagar samlas Artinhas-spelare på Leme, stranden bredvid Copacabana. När solens kraft försvagas vid 4-tiden fylls vattenbrynet av små grupper, och bollen fortsätter att sväva i luften. Ibland klagar badgäster när bollen kommer in i handduken eller mellan deras kroppar, men vanligtvis tar de bara upp den och kastar tillbaka den. En av de som alltid hänger här är Mel Moura, 21. Hon började spela spratt med sina vänner för fyra år sedan och hänger nu varje helg, oftast med killar.
Hon håller inte med om vad kvinnor försöker ta över.
– Artiña förblir en machosport. Varje gång vi frågar män på stranden, ”Får jag vara med?” tittar de misstänksamt på oss, säger Mel Moura.
Min vän Diana Nicolau, 21, skriver:
– Och när vi missar bollen suckar de. Det är som att de testar oss. Men hon sa med ett leende att om jag klarade provet skulle jag kunna leka med det i timmar.
faktum.artinha
Artiña, som betyder ”liten hög” på portugisiska, är ett brasilianskt bollspel där spelarna håller bollen i luften genom passningar och trick. Den spelas i en ring och spelas med 3 till 6 personer, men vanligtvis med 4 personer. Det går även bra att ta del av Artiña, men framför allt är det ett socialt strandspel som är starkt kopplat till Rio de Janeiros strandliv. Volleyboll spelas barfota eftersom en läderboll belastar fötterna.
