Detta är en bluff. Författarna ansvarar för de åsikter som uttrycks i texten.
Det är många som sjungs klokt. Janis Joplins hemsökande ord frihet resonerar hos mig långt efter hennes död. Om paradoxen att vår önskan om frihet innebär att vi inte har något att förlora.
Jag föredrar att sitta bakom ratten och sjunga ensam. För falsett fungerar bäst. Kris Kristofferson skrev låten ”Me and Bobby McGee” efter att ha förlorat sin familj, pengar och karriär. Han hävdar att han kände sig fri när han inte hade något att förlora. Det fanns inga fler förväntningar att möta. Det räckte för att må bra.
Häromdagen hörde jag lite analog visdom från en nästan identisk rasp. Bluesartisten Seasick Steve sjöng: Jag började med ingenting, men jag har fortfarande det mesta. Nu är den strofen på upprepning i min hjärna. Det är skrivet i en väldigt tongue-in-cheek-ton, så jag tror att den skulle fungera bra i duschen, det är där min alt-rock-musik utspelar sig.
Så vad ska vi göra med denna livsvisdom? Kan man leva utan någonting? Är det ens värt att fortsätta? Om man ska tro Nalle Puh så fungerar det. Folk säger att ingenting är omöjligt. Men jag gör ingenting varje dag.
Jag provar mitt eget mantra. Allt är ingenting och ingenting är allt. Frågan är vad det innebär och om det går att leva efter det. Det är en svår fråga att ställa en sömnlös marsmorgon, men det känns bra att sjunga högt. Kanske räcker det. Idéer är tankar. punkt.
Som det visar sig har jag varit intresserad av skåpbilsliv ganska länge. En drömlik längtan efter att minska och ge sig ut på vägen. För vad, kanske du undrar. Vad är jag med eller bortsett från? Astrid Lindgren sa: ”Du kan aldrig drömma för stort, du kanske bara drömmer för litet.”
Hur som helst så har jag inte kunnat göra så mycket mer än att gå med i en Facebook-grupp för folk som köpt husbil. Att dekorera min skåpbil och välja 5 par byxor som passar i 7 rutor är fortfarande bara i min fantasi.
I mitt morgonpromenad kör jag fortfarande förbi Trembergsbron med Janice i passagerarsätet. Trots att jag känner mig lika sliten som jeans håller jag helhjärtat med om Muhammad Alis livsråd. ”Räkna inte dagarna, räkna dagarna.”
Det är därför jag går in i en akvariebutik och köper en hel koloni av magnifika Kongo-tetra, och väger upp vinster och förluster. Allt är ingenting, jag har inget att förlora, och friheten kan vänta. Någon måste ta hand om fisken.
Läs mer om body-serien. Till exempel, Buntings försök från 1863 att använda sherry för att hjälpa Jessica gå ner i vikt.
