Göran Perssons grannbråk var bättre i filmen
Spara intehålla
Aftonbladets ledarsida är oberoende och socialdemokratisk.
expandera till vänster
helskärm
I fredags hade Ulf Marmurros nya film Grannfejden premiär på bio. Den bygger löst på att Göran Persson flyttade till det sörmländska godset tillsammans med sin fru Anitra Steen, som då var vd för Systembolaget.
Denna rörelse fick stor uppmärksamhet i början av 2000-talet. Persson lämnade politiken och blev styrelseordförande i Svenska Banken. Det var en minst sagt symbolisk skolresa för den tidigare socialdemokratiska kanslern som blev bankdirektör och markägare.
expandera till vänster
helskärm
En läkare och hans fru hade hyrt en villa på fastigheten i 20 år. När Persson och Steen flyttade in ville de gå ur kontraktet. Det var en föregångare till en grannskapsfejd som skulle pågå i mer än ett decennium.
För några år sedan skildrade SvD-podden Blenda denna historia i serien ”Göran Perssons oönskade grannar”. Det finns historier om slagsmål om fastighetsgränser och parkeringsplatser, och vem som får tömma toaletten. Tvisten gick till tingsrätten två gånger.
Nu har den historien förvandlats till en långfilm.
Kjell Bergqvist spelar en före detta statsminister som gör slut med sin granne, spelad av Robert Gustafsson. I filmen heter den förre statsministern Stefan Karlsson, en självklar pjäs om namnen Stefan Lofven och Ingvar Karlsson. Det är svårt att förbise den grundläggande kritiken av socialdemokratin som en avvikelse från dess ideal.
Bergqvist själv beskriver sig själv som ”född som pojke och kommer att dö som pojke”. Inför valet 2018 startade han en Facebook-grupp som hette ”Whatever, but Never SD,” som ledde till hot och hat. Vid ett tillfälle hade han en livvakt. I en intervju med Expressen inför årets val lät han ännu mer besviken. Han menar att alla politiker ”slickar SDs rumpa”.
・Oavsett hur mycket du vrider på det, slutar det med att det går åt fel håll. Tyvärr är SOS inte heller vad det brukade vara.
I ”Granfejden” ger Bergqvist fortfarande värme till sina karaktärer. Visst, han är en godisstjäl buffel, men han är också en deprimerad man som verkar sakna det politiska rampljuset, och kanske hans gamla tro. Robert Gustafsons till synes enkla grannar har få ägodelar och litet inflytande, men på många sätt lever de friare.
Det finns ingen klar vinnare i deras fejd.
Marmuros regissörsåterkomst efter 10 år är ingen storfilm, men det är en blygsam och mild svanesång om idén om ett privat hus. Den senaste tiden har några uppgörelser träffats med politiken där Göran Persson är inblandad. Det gäller särskilt Karin Petterssons bok Förbannelsen, om 1990-talets åtstramningar.
Kanske är det därför som historien om Zelmlands toaletttunna fortsätter att fascinera människor. Det är inte bara en berättelse om två envisa grannar. Det är en berättelse om ett parti som förvandlats, makt tillägnat sig och ideal krympt till kanten. När folks hem blev tillgångar blev politiken något som kunde ignoreras.
Och vad socialdemokratin ska representera är en pågående fejd som går långt bortom egendomens knutar.
Jag gläder mig åt att se nöjesmord utföras med statliga medel.
10:09
